Mitt barn kommer inte överleva :´(
I torsdags var vi på kub-test. Hade det visat bra resultat hade vi tänkt berätta för våra föräldrar denna helgen. Men det gick inte som tänkt. Först hade barnmorska svårt att få bra bild av fostret och till slut var var det två eller tre barnmorskor och en doktor inne på rummet. Ju mer tiden gick så började de slänga sig med mer och mer latin och prata mer och mer över huvudet på oss. Och från att det bara hade varit svårt att se fostret gick det sakta upp för oss att något var fel. Vi (jag och sambon) var så chockade att det var svårt att ta in. Men vad jag förstod var det som brock på magen och den hade inte slutit sig om organen. Doktorn sa att fostret troligtvis inte kommer överleva graviditeten.
De började prata om fostervattenprov eller skicka mig till annat sjukhus för moderkaksprov. Det slutade med att de inte lyckades ta fostervattenprov och med helgen i vägen måste vi vänta tills på måndag för nytt försök. Vi fick lämna avdelningen alldeles förvirrade och förstörda och vänta oss igenom den längsta helgen någonsin.
Vi skulle ju bara få redan på sannolikheten för skador, inte detta besked... Nu snurrar alla frågor om hur, varför, vad kommer hända, kommer det bli samma med nästa barn när vi känner oss redo att försöka igen. Jag har gråtit så mycket att det svider på kinderna :´(
För första gången i mitt liv så måste jag tvinga mig själv att äta mat. Och enda anledningen till att jag äter är för att jag mår illa annars. Det känns så hemskt att ha gravititetsillamående nu. Jag trodde jag var i vecka 12+ men enligt måttet på huvudet så är det v11+.
Hur sjutton överlever man detta?
