[ur min förlossningsberättelse]
kl 17 ville jag gärna ha lite mer smärtlindring, så vi ringde på klockan, och bad om lustgas. första värken gick bra, mogge höll i gasen och jag andades bra. gnällde lite i masken, för smärtan tog i mer nu.. stannade upp mitt i värken och sa till mogge: "men hör du, jag låter som en ko.. lyssna, MUUUUUU!" (jag tyckte det lät som att jag muade eftersom ljudet dovades i masken, haha) både jag och han skrattade frenetiskt åt de, mitt i värkarna! andra värken jag fick gjorde redigt ont, och då skrek jag bara i masken. tror jag skrämde mogge lite där.. tredje värken fick jag en krystvärk mitt i värken, så jag slängde masken och skrek åt mogge: "det trycker jättemycket neråt, gör jätteont, det känns som att jag kommer att skita på mig!" mogge började asgarva, för hallå, hur kul låter det inte? jag skrek igen att det gjorde jätteont och att han skulle ringa in nån..
kl 17.17 kom barnmorskan in, och konstaterade att bebisen var på väg ut. nehe, du säger de?! det gör oooont!