Min sista förlossning (nr 3) var mycket intensiv och jag har aldrig någonsin varit i närheten av sådana smärtor tidigare. Den varade endast i tre timmar men dessa timmar var som en enda värk i och med att jag blev igångsatt, inte med dropp utan med prostaglandin. Jag hade lustgas och tog inte undan lustgasmasken många sekunder under förlossningen. Jag kommer ihåg att jag var enormt irriterad på min sambo när han tittade på CTG-apparaten i stället för mig, så jag vrålade allt jag orkade i masken för att få ögonkontakt. Han undrade naturligtvis hur det var fatt för jag vrålade bara och pekade på mina ögon, det var som att jag inte kunde prata bara vråla. Så fortsatte jag under hela förlossnigen, så fort han tittade bort vrålade jag och pekade på mina ögon, sambon såg stundtals väldigt förtvivlad ut.
Några dagar efter att vi kommit hem från BB och sambon står och byter på bebisen så ser jag att han har fullt med blåa streck på ryggen så jag frågar vad det är. Han kunde inte heller till en början förstå vad det var för något, men sedan kom han på att det var nog från förlossningen...