Igångsättning
Vi förlorade vår dotter i V.29 i samband med en trafikolycka. Nu är vi gravida igen, och den 24 är det sagt att det lilla livet ska komma.
Vi har nu börjat bli väldigt nervösa både ja och min sambo, och har börjat diskutera igångsättning.
Jag blev igångsatt med henne med, och de tog väääääldigt långt tid med själva värkarbetet men när hon väl sedan bestämde sig för att komma ut så krysta jag 2 gånger och sen var hon ute, allt skedde inom loppet av 15 min. Barnmorskorna vart väldigt förvånade och sa att nästa gång lär det förmodligen gå ganske snabbt. Vilket delvis gör att vi börjar bli orliga här. Båda känner som så att de är skönt att vara i sjukhusets händer när allt sätter igång, plus att man vet när det sätter igång. Nu är vi nervösa över när det sätter igång här hemma, vad gör vi då, om allt ska gå så fort. Plus den jobbiga väntan tills det sätter igång, gör de det två vekor förtidigt eller två veckor efter bf? Många tankar, men vet ju också att igångsättning medför en del risker.
Är det någon av er som fått bevlijat igångsättning? hur kände ni inför andra barnet, efter att ha mist de första? Många tankar och frågor, och detta var några ut av dem.. hoppas att ni kan dela med er av någon erfaranhet.
Kram!