Muskelryckningar under flera år
Det hela började med att jag var ordentligt deprimerad. Efter någon månad började det rycka i båda underarmarna, dessa muskelryckningar gick efter en period vidare ned till båda låren för att sedan hoppa runt över hela kroppen. Tillslut ackompanjerades detta också av i stort sett oavbrutna muskelryckningar i vaderna och detta har jag nu levt med i snart tre år. I början tänkte jag att det säkerligen berodde på hur dåligt jag hade mått psykiskt, men när jag började må bra igen så kom en gnagande oro för ALS och MS smygande. Jag gick till min läkare efter ca ett år och sa precis som det var; jag har oavbrutna muskelryckningar i vaderna. Resten av kroppen rycker också, men jag kan uppleva att det styrs av mitt allmänna psykiska tillstånd, d.v.s. när jag är stressad och nedstämd så rycker det så pass mycket att jag störs av det, men när jag känner mig harmonisk och lycklig så rycker det i stället betydligt mindre. Jag kunde också känna precis som många andra att det hela blev värre av dålig sömn, koffein och alkohol. Han konstaterade att jag knappt var halvvägs till femtio och att det inte finns någon historia av dessa sjukdomar i min familj. Sen böjde han på mina knän och testade reflexerna. Känner jag mig svag? Nej. Har jag ont i musklerna? Nej. Rycker det även när jag spänner musklerna? Nej. Har jag några problem utöver muskelryckningarna? Nej. Han lovade därefter att det absolut inte var något farligt, men sa att jag ändå kunde få en remiss om jag fotfarande var orolig, eftersom oron i sig kan var väl så tung att bära. Jag kände mig trygg i hans bedömning och tackade nej till remissen. Jag tänkte att "det här går nog över snart", men nu har det gått två år till! Läget är oförändrat. I stort sett oavbrutna muskelryckningar i vaderna och resten av kroppen verkar jobba efter stressnivån. Jag har inte ont, har inga problem med varken motorik, vikt, kramper, tal, balans, minne eller svaghet och är i bättre fysisk fom än för tre år sedan. Men ingenting händer, det blir aldrig bättre. Finns det månne någon annan som upplevt något liknande och bör man kanske ta den där remissen i alla fall? Vore det ALS eller något annat farligt så vill jag tro att det hade visat sig över en period på tre år?
