Dantes matte skrev 2012-04-02 20:36:33 följande:
elinaehn - visst är det så. Man känner sig misslyckad o elak för man bara tjatar tjatar och tjatar. Men gör man inte det så händer det ju ingenting!
Jag skulle vilja ha mer tid för att äta frukost, klä på sig, äta middag, borsta tänder osv osv, men dygnet har inte tillräckligt med timmar för att barnen ska kunna gå "i det blå" hela tiden.
Tänker ibland på vad en gammal jobbarkompis 5-åring sa till henne när han halkade efter och hon som vanligt stressade på honom på väg till dagis; -"men mamma - det är ju du som har bråttom".
Säkert skulle det inte kännas lika tjatigt o jobbigt om allting fick ta sin tid - men den tiden finns ju inte.
Sen är det ju så att en sjuåring är rätt bra på att ge svar på tal. o det sätter sig... i en. "du är så dum jämt/ du vill aldrig lyssna/du är så sträng, jag ska flytta till min kompis, där är de snälalre..."
nej man ska inte ta åt sig så mycket, naturligtvis se över situationen, stämmer det att jag inte lyssnar? är jag för sträng? men alltså. dagens krig: det är noll grader ute så du behöver ha mössa.
explosion.
Sinne för proportioner är kanske itne direkt sjuåringars grej?
ska ge mig själv i uppgift att hålla emot bättre o stå för sinnet för proportioner...
