Någon mer som vill ha en bebis där syskonen är lite större?

Jag håller med dig jag var helt klar efter mitt andra barn, vi fick en flicka -04 och en pojke -07, så familjen var komplett tyckte jag.
Men sedan kom känslan att jag inte var "klar", har nu fått med min man med på noterna och nu kör vi på en trea, och det med som du säger skräckblandad förtjusning.
 

Jag kunde bara inte släppa tanken på ett barn till, det tog lite tid för min man att hamna på samma spår dock .

Kunde inte acceptera att det var slut på bebis-mys för mig, behöver en dos till

Tycker det skulle vara mysigt att fylla på familjen med ytterligare en liten människa. Min son som är 5 år är däremot inte riktigt med på att det skall komma in en bebis i familjen, däremot så är syster "tok peppad". Jag tror att brorsan går att mjukas upp .

Har tänkt både praktiskt och med hjärtat. Hjärtat skriker JA!, sedan var det det praktiska, sovrum går att ordna bilen är tillräckligt stor. Plus att vi har aldrig varit den familjen som låter barnens ålder stå i vägen för det vi vill göra, utan dom hänger med på både det ena och det andra och hela familjen är duktiga på att anpassa sig till varandra, så det blir nog inga problem att fortsätta med det liv vi har nu.
så jag ser inga hinder.

Vad var det som övertalade dig att det var dax för en trea ?

Har nu fått min mens och skall nu på allvar börja "bebisverkstaden".

Jag frågade sonen i går vad han skulle tycka om att få ett syskon till och han svarade att det skulle vara helt ok! När jag frågade för någon månad sedan så fick jag svaret: "Då flyttar jag ut i äppelträdet" (han kanske hade en dålig dag då...) vi får se vart denna karusell slutar.

Vi var helt säkra på att vi inte ville ha fler barn - tills dottern var 5 år! Så nu sitter vi här med en 6-årig tjej och en liten kille på drygt två månader och det är helt underbart såklart

Jag ser bara fördelar med att ha så stor åldersskillnad. Vi har inte märkt av minsta lilla tendens till svartsjuka och dottern är ju så stor att hon både kan hjälpa till och förstår väldigt mycket. Hon är världens finaste storasyster!  

Intressant tråd! Vi har två barn födda -05 och -08, en pojke och en flicka. Vi var också "klara" men så drabbades jag av suget. Min man är med på noterna varannandag ungefär, tror han slits mellan det praktiska liv vi lever nu och utmaningen med en ny liten :) Sen kan jag också tvivla på om vi är riktigt kloka, vi har två friska barn, en av varje sort,som börjar bli självgående.... Men sen finns ju det där man känner längst in i hjärtat, det finns plats för en till :)

Jag platsar också i denna tråd, har två söner födda -05 och -07 och var säker på att jag var klar...men så kom bebissuget smygande och längtan efter en större familj. Min man var först tveksam men ändrade sig och nu försöker vi! Det kommer stunder ibland när jag tvivlar på om vi gör rätt som ger oss in i bebissvängen igen men längtan är starkare än tvivlen!

Hej!

Hoppar in här med :) Funderar mycket på nr 3 och åldersskillnad, har en 04:a och en 07:a sedan tidigare. Jag och min man har hela tiden varit överens om att det räcker bra med 2 barn, men nu känns det inte längre helt uteslutet men en liten till. Hjälp!!  Funderar och tänker så det knakar, åldersskillnaden mellan de vi har och den lilla blir ju minst 6 år, hur ska de stora barnen reagera? Vi har inga bebisgrejer kvar alls, inte plats för en till i huset utan ombyggnationer, hur blir det med barnvakt när man har 3 barn och så vidare??

Jag funderar massor kring det här, det är nog jag som är den som håller tillbaka i nuläget. En dag kan jag bestämma att det är bra som det är och i nästa stund värker det i livmodern av längtan av att få bära ett barn till. Åh, va svårt!!

Sonkan och Ebmå, kul att hitta er här!   Ett speciellt lycka till till Sonkan som verkar vara på gång redan!