Missed abortion - ledsen och orolig

Åh fy, vad jag lider med dig. Vet inte vad jag ska säga. Det är första gången jag är inne på familjeliv sen jag förlorade min son i vecka 22+5. 1½ månad sen.

Ville bara säga kram! 

Hej,

För mig har det gått tre veckor drygt sen vi fick veta att det var en ofostrig gravididtet, var då i vad vi trott v 12 och jag fick då Cytotec för att stöta ut. Be om rejäla smärtstillande! Jag fick bara med mig starka alvedon + något annat alvedon aktigt och rådet att ta det tillsammans med ipren. Men smärtan var ändå stor, skriver inte för att skrämma dig utan för att du ska se till att be om mer. Jag fick efter 10 dagar göra om behandlingen då allt inte kommit ut och då förklarade jag att jag var rädd för att uppleva den smärtan igen. Då fick jag med mig två morfintabletter.

Förstår att det måste vara extremt jobbigt att gå i över en vecka och bara vänta. Jag tyckte det värsta var den enorma besvikelsen som kom över en, man hann ju gå så många veckor och fundera och planera över framtiden. Det är ju en sån förändring i livet som ska hända liksom. Nu efter tre veckor så kan jag ändå se något litet ljus i allt mörker.

Nu när jag slutat blöda osv så känns det som man kan gå vidare på något sätt, men mitt i det är det verkligen den värsta skiten. Hoppas du kommer känna detsamma sen när "processen är över" eller vad jag ska kalla det.

Kram och lycka till!

usch beklagar! vet hur det är vi förlorade vår pojk i vecka 16-17 den 27/1
första graviditeten

nu är vi gravida igen är i vecka 8 så de tog sig direkt.

lycka till . snart har du en knodd i magen igen.

kramar

Jag vet vad du går igenom TS. Samma sak hände oss. Det är fruktansvärt tungt och hemskt att behöva genomlida. Vi blev gravida direkt när vi kunde börja försöka igen och vi fick världens finaste son. Det är en klen tröst just nu men det är snart din tur och när du får din lilla bebis i famnen kommer allt detta hemska att kännas lättare! Kram på dig 

Jag har en fråga, hur visste du när du kunde börja försöka igen? Jag har vart så väldigt förvirrad och tycker att det känns så svårt att veta om det är mens eller bara, ja något annat som jag haft. Jag och min sambo vill försöka så fort som möjligt igen men samtidigt är jag lite rädd. 

Hoppas du inte tar illa upp för att jag frågar, vill nog mest bara söka stöd. Kram 

Vet hur det känns. Efter att ha försökt i 1,5år plussade vi. Fick veta på kub-UL i v13 i feb att det inte fanns något foster, livmodern hade fortsatt att växa fram till v 10. Kände mig gravid hela tiden och trodde vi skulle få sen en liten :( Gjorde skrapning veckan efter. Hoppas det tar sig snabbt för oss bägge tvål! Kram

efter jag slutade blöda så kollade jag ca 1 vecka varje morgon med graviditetstest så allt hcg gått ut kroppen. sen köpte jag äl stickor och kolla när jag hade äl . vi hade bara sex 1 gång runt äl , och de va på äl dagen. och de tog sig direkt.
jag hade fått för mig att det skulle göra ont att ha sex. och att de va därför vi inte hade det . men så fel man hade

sen handlar det ju inte vara om att kroppen ska vara reda. utan psyket oxå :-/

va även uppe hos gyn och kolla med vul om allt kommit ut. och de hade det. och de va då hon sag att.. ja antingen har du äl nu . eller så är du gravid. ! haha helt oväntat. hon kunde se nått 3 skikts lager eller nått som tydde på äl eller graviditet..

men iallafall . börja försök igen när du känner att ni orkar. men du ska sluta blöda frst innan ni har sex. vänta helst ett par dagar efter. och börjar du blöda igen efter ni haft sex. så kan de va så att det ligger kvar lite i livmodern som stöts till under sexet och kommer ut. de hände oss. va blöd fri i 2 dagar. sen hade vi sex. och ja blödde 2 dagar  gyn sa att de va lite rester som kom ut  ... lycka till!

Jorde ett avbrytande i början av dec var då i vecka 19+0 och är nu gravid i vecka 12+3 det var den jobbigast tiden i mitt liv men ja hade tur att det tog sig så snabbt igen hoppas allt går bra denna gången.

Jag frågade läkaren när man kunde börja försköka igen och han sa att har mensen kommit igång så kan man börja försöka bara man är bredd mentalt.

Stryrcke kramar

Okej, väldigt intressant tycker jag. Åh jag vill försöka nu nu nu. :) Men grejen är det att jag åkte in på förlossningen, alltså jag födde ju ut en mini pojke men han var hel och moderkakan hel och dagen efter gjorde dom ett ul för att se att det inte var några rester kvar och det va det inte heller. Jag blödde ju ungefär två veckor, sen var det lugnt, lite rosa flytningar och nu har jag precis blödit igen och haft riktig mensvärk så jag antar att det va min första riktiga mens då? Jag slutade blöda i förrgår.

Jo jag vet att det är väldigt viktigt att psyket är okej, jag gråter ibland på nätterna för att Hugo aldrig fick bli men samtidigt så är jag så redo, jag vet allt vad det innebär med att bli gravid igen. Mitt mamma hjärta slår så hårt att jag känner det utanför kroppen och allt som saknas är ett barn, missförstå mig rätt nu så att säga.

Man måste få gå vidare och det innebär ju inte att man har glömt barnet (eller det som skulle bli barnet). Visst?

Förresten, glömde skriva SUPER MEGA GRATTIS till dig. Var rädd om dig! 

Hej. Jag väntar också missfall. Fick veta i onsdags på KUB-UL att allt avstannat i v 10, en vecka efter att jag varit på UL och sett att allt såg bra ut. Nu skulle jag varit i v 13 och inget händer. Jag har en läkartid på måndag och först efter det kan jag få hjälp med att avsluta det här.

Jag är sjukskriven. Det kan ju komma igång av sig själv och det känns verkligen omöjligt att gå till jobbet. Jag kommer att vilja bli inlagd för detta, skulle aldrig kunna åka hem och ta tabletter. Det blir eventuellt en skrapning.