jobbigt

Denna berättelse började när jag träffade min blivande fru i Kenya (2003). Jag var där och reste runt ett år. Vi kom bra överens och romantiken blomstrade. Efter att jag åkt hem så tappade vi kontakten tills 2007, då vi mailade till varandra och känslorna återuppväcktes. Jag åkte ner och under den tiden så hann vi gifta oss, skaffa vår son och vår dotter började göra sin ankomst märkbar. Efter det åkte jag hem för att fixa med UD och försöka få hem min familj till sverige. Åkte ner igen och fixade visumansökningar för de till sverige. Det tog några månader men till slut så fick de papperen. Ungarna blev svenska medborgare och min fru fick ett tvåårsvisum. Alla var glada och nöjda. Första tiden härhemma så fick vi bo hos min mor. Tills vi fick tag på lägenhet. Nu i efterhand så vet jag att då började varningstecknen visa sig lite. Min fru sa att min mor inte gillade henne eller barnen. Hon lät de inte äta sig mätta och ville inte bo kvar. Efter mycket om och mera men så fick vi lägenhet. Altt var bra en tid tills min fru sa tilll mig att min mor sa att hon var dum. Även jag hade sagt det. Det var röster som sa till min fru att hon var dum. Hon började höra röster i huvudet. Någon gång såg hon blod på väggarna. Kunde samtala med henne då och försäkra henne att så inte var fallet. Mycket slitningar i familjen och min svenska släkt. Till slut fick hon en akut psykos i oktober. Hon blev inlagd på en psykiatrisk avdelning och när hon kom ut fick hon ett boende på kvinnojouren. Anledningen till det var att hon inte ville sätta sin fot i vår lägenhet igen. Hon var livrädd helt enkelt. Själv Har jag aldrig krökt ett hårstrå på min frus huvud eller misshandlat henne psykiskt. Hela situationen var så krävande för mig och säkert för min fru och ungarna inte minst som jag tror blev mest lidande av det hela. Skilsmässopapper blev påskrivna då jag inte orkade mer själv. Hon fick ensam vårdnad efter skilsmässa. Kommunen blev inblandad när det är små barn med i bilden och de ville att min fru skulle byta kommun. Innan det blev realitet så var min fru nere i stockholm och besökte kenyanska ambassaden. Hon ansökte om bidrag från soc att få resa hem till Kenya. Till slut så betalade migrationsverket hela kalaset. Innan hon reste med barnen så blev det ett papper påskrivet att hon skulle hem till Kenya ett halvår för att vila upp sig. Allt detta skedde i samråd med barn och familjeenheten här i stan. De hade fixat så att min fru skulle få behålla barnbidraget ett halvår. Även försäkringskassan skulle betala underhållsbidrag under den tiden. Annars hade jag aldrig skrivit på det papperet. De reste den nittonde december och saknaden var enorm. Men jag kände mig dumpad och lite blåst. Ville inte ha kontakt med min fru annat än nåt enstaka mail. Min fru fick medicin med sig ner för sin psykiska åkomma (paranoid schizofreni). Den skulle hon ta ett år minst och om hon slutade ta medicinen så kunde sjukdomen komma tillbaks. Mitt i all saknad så fick jag senare ett telefonsamtal från försäkringskassan där de sa att de stoppar alla utbetalningar till min fru. Anledningen var att de inte kunde vara säkra på att hon skulle komma tillbaks till sverige överhuvudtaget. Jag sprang upp till barn och familjeenheten och sa till de att mina barn måste hem. De kan inte vara i afrika utan att mamman har en sorts inkomst. Då fick jag till svar att det ärendet var avslutat men om jag ville samtala om något jag indrade så skulle jag vara välkommen. Men hon kunde ej göra nåt. Det var samma person som försäkrade mig att om det hände nåt med barnen så skulle det pappret som jag skrev under gälla för att de skulle kunna komma hem igen. Frågade den frågan vid undertecknandet. Kommer aldrig att glömma den dagen. Men hon sa att det pappret var inte juridiskt bindande och att de fick mig att skriva på för att hålla mig lugn. Hennes egna ord till mig. Jag menade på att ungarna var svenska medborgare och var skrivna hos mig. Hjälpte inte. Gick upp till en advokat istället och började en process för att få enskild vårdnad och få hem de på det viset. Nu är rättegången uppskjuten till ett obestämt datum då de ej får tag på mamman. Hennes psykmedicin tog också slut nu för en månad sen. Ganska säker på att den inte finns att få tag på i Kenya. Så nu är mina barn i Kenya med inga pengar till sjukhus om det händer något tillsammans med sin schizofrena mamma.
Behöver massiva råd om hur jag ska fortsätta med den här processen.

Lite jobbig situation. Behöver råd om hur jag ska gå vidare för att få hem barnen. Kan inte skilja mig nu heller då mamman får ensam vårdnad om jag skriver på pappren. 6 månaders betänketid på sånt då små barn är inblandade