Bör man lämna barnet?

Jag och barnets pappa är separerade sedan några år tillbaka. Det har nog aldrig fungerat speciellt bra. Pappan hade aldrig hand om barnet när vi levde ihop heller så har väl inte superbra kontakt heller.
Han är inte heller så mogen för att ha barn rent psykiskt pga diagnoser och gör en del tokiga saker pga oförståelse för hur barn fungerar. Barnet har aldrig känt sig speciellt tryggt med pappan vilket är rätt förståeligt av olika anledningar.

Nu har barnet börjat reagera och säger att det inte vill åka till pappa. Kan tänka sig att pappa kommer hem till oss och leker eller att barnet åker till pappa och leker några timmar men vill inte vara där varannan helg som i nuläget är det som är bestämt.

När jag berättar att det är dags att åka till pappa får barnet utbrott, skriker och gråter och vädjar till mig om att få stanna hos mig i stället. Detta kan pågå i nån timme...och är helt hysterisk och kan säga saker som "pappa är elak!" eller "jag HATAR pappa!" Försöker peppa och säga att det blir skoj när h*n väl är hos pappa. Följer med pappa utan protester men pratar sedan hela tiden om mamma och att h*n vill åka tillbaka till mamma igen under helgen. Skriker inte och gråter inte men längtar efter mig ständigt.

Hemma hos mig frågar h*n aldrig efter pappa eller säger att h*n saknar pappa. Pappan brukar ringa mig ibland när barnet är hos honom så jag får prata med barnet och då kan det bli lite lugnare.

Bör man skicka ett barn på 6 år när h*n protesterar vilt på detta sätt?
Det gör så ont i mitt hjärta när h*n vädjar till mig att inte behöva åka. Det gör även ont i hjärtat när jag pratar i telefon och får höra "får jag komma hem till dig nu, jag längtar så mycket"
Samtidigt gör det givetvis också otroligt ont att barnet inte vill vara hos sin pappa. Jag önskar ju av hela mitt hjärta att h*n vill vara där och lära känna sin pappa och känna sig trygg men just nu känns det faktiskt vidrigt att skicka dit barnet.

Hur gör man? Det sägs att en 6åring inte KAN bestämma vart det ska bo i ett sånt här läge vad jag förstått men enligt mig så är barnet väldigt tydligt med vad det känner. Vad är rätt och fel? jag har fått för mig att dagumgänge fast oftare kanske är bättre än att barnet ska sova där mot sin vilja varannan helg.