Finns någon som förlorat barn 40+ som försöker få syskon med hjälp av IVF?

Hej!

Jag är också en "äldre" mamma, blir 41 i  sommar. Vi förlorade vår dotter i v 42 2010, hon var fullt frisk men man tror att moderkakan lossnade lite. Vi gör inte IVF men hoppas ändå att vi kan få bli gravid igen på naturlig väg. Men jag förstår din "stress" man vet att man inte har så lång tid kvar att bli gravid på när man passerat 40 men jag håller tummarna för er!
  

Åh, jag beklagar så din dotters död!! Tack dalejo! Jag önskar dig/er lycka till!! Det är så otroligt att de låter en kvinna gå över tiden vid 39 - 40 års ålder... Det borde inte få hända.

Men var tog det andra inlägget vägen från fire70? Raderades det?

Hej!

Jag fyllde 40 i april. Vi fick vårt änglabarn i v21 i september 2010.  Vår Charlie var ett IVF barn. Vattnet gick för tidigt. Ingen kan säga varför.  Fanns en viss bakterietillväxt  i urinen men man kan inte säga om urinvägsinfektionen fick vattnet att gå eller om den kom sig av att jag låg på sjukhuset i sängläge med blöja. För lågt antal bakterier för att veta vilket som kom först. Lite granna den klassiska frågan om hönan och ägget.

Jag förstår fullständigt din panik känsla. Efter Charlie har vi gjort ytterligare några försök först 3 frys försök med Charlies samtida befruktade ägg syskon sedan ytterligare en omgång med ett "färskt" ägg och sedan  1 frys försök som inte tog sig. 

Den 10 april gjorde vi en ny insättning av ett fryst ägg. Vi hade 3 kvar i frysen på Sahlgrenska. De behövde ta upp  alla tre då de första två inte klarade upptiningen. Det tredje ägget har dock tagit sig och vi väntar nu ett änglasyskon.

Det  är så många tankar och känslor som surrar i en hela tiden. I bland vill jag bara vara där vi var med Charlie och fortsätta där i från. Andra gånger gläds jag åt att få uppleva även de där första sakerna en gång till. Längtar till 22 maj då jag skall till Shalgrenska nästa gång för att få det uppföljande UL som alltid görs. Det känns så lustigt att den lilla sjöhästen på 6-7 mm är min baby. Sedan tänker vi göra NUPP+CUB som förra gången. Så skönt att få ytterligare en titt på det som växer. Sedan blir det det vanliga UL i v 18-19.  Så vi äldre med IVF får ju faktistk 2 extra UL att glädjas åt!

Skall dock inte sticka under stolen med att jag är fruktanskvärt mycket mer orolig nu än första gången. Kommer nog inte kunna slappna av till 100 % innan vi kommit hem med den nya lilla beben som bör komma någon stans runt årsskiftet.

Du skall dock inte oroa dig för mycket. Jag har hoppats så på varje av de försök som inte tog sig. Detta sista trodde jag i princip inte på alls utan såg det nässtan som ngt jag var tvungen att göra innan en ny omgång hormonbehandlingar och ägguttag och insättningar kunde börja igen. Hade tagit några månader utan försök och bara koncentrerat mig på annat ett tag. Kanske det var därför det tog sig?   För att man ville men inte var hagalen längre?

Min moster hade också bara en äggstock och halva livmodern var missbildad. Det gick bra för henne att få två barn. Att hon hade sådana missbildningar upptäcktes först när hon var äldre och fick operera bort livmodern. Läkarna stog som frågetecken när de såg hur hon såg ut ändå hade hon fått två barn och fött dem efter två vanliga fullgångna graviditeter. Hon hade haft lite svårt att få ut min älste kusin han måste tas med sugklockan men närläkarna såg livmodern sedan sa de att det var undligare hon fått honom alls. 

Du har säkert en chans du med speciellt om de redan är på god väg med IVF försök. Men hur svårt det än är. Släpp tankarna på att det måste gå och nu med en gång. Då tar det sig lättare. Så lätt att säga men så svårt att göra. Jag vet.... Man känner ju att tiden rusar ifrån en. Vi har själva sagt att vi bara skulle gå genom en hormonomgång till samt de ev frusna ägg som då skulle komma för vi känner att det måste vara rätt mot barnet. Vi måste orka vara aktiva föräldrar. Min man är ändå 47 nu.