Min 3åring förstör vår familj snart!!

Hur har han det på dagis, är det nåt barn där är du mot HONOM? isfall kanske han har behov av att avreagera sig hemma? prata med personalen om det här och berätta hur han är hemma. Sen är han väl i en trots och utvecklingsfas  och kan väl kanske inte hantera alla sina känslor inombords. Vet ej om det hjälper i detta fall men de barn som jag träffat och är sådär brukar jag prova med att istället för att skrika åt dem så fånga upp dem och sitt med dem i famnen, håll om den med en fast men ej för hårt grepp så att kroppen får lugna ner sig. Sedan prata LUGNT med honom om att ni blir ledsna när han gör så och att det gör ont och att han måste berätta varför han gör så osv jag du förstår nog. Trots allt vill han nog bara ha bekräftelse från er mamma coh pappa att ni fortfarande älskar honom, han kan ju komma skymundan av lillasyster?  Kanske kan pappa ta med sig honom och göra nåt kul bara dom två så han får full uppmärksamhet ? en 1 åring tar ju ganska mycket tid. Hoppas det ordnar sig för er.

Det skulle inte var är du dum mot honom utan är någon annat barn på dagis dum mot honom - såklart

Min treåring kastade en bil i huvudet på mig igår efter jag ordentligt sagt åt honom att inte kasta bilen. Innan sprang han runt som en tok o jagade katterna med ett skohorn trots att han absolut inte får. En gång slog han även mig med skohornet. Fick nog när han kastade bilen på mig (när jag ammade bäbisen) o gjorde som du, slängde in honom på rummet o låste. 10 min senare när han coolat ner sig o slutat kasta saker där inne gick jag in o pratade om det hela, han sa förlåt o vi kramades lite.

Tyvärr funkar inte Dalejos tips om att kram-lugna honom. Då blir han ännu värre o tycker nog man inkräktar på hans sfär eller något. När han väl är lugn kan man dock gärna kramas.

Som tur är är han rätt trevlig mellan utbrotten. Jätteduktig med sin lillasyster o inte alls någon storebrorsrevolt dessa treårsfasoner började han långt innan systern föddes. I skrivande stund ger han systern en pusss. Och nu får jag en puss med. Tur att de mysiga stunderna överväger de jobbiga. Gäller bara att minnas att faserna passerar...

Låsa in honom på rummet är ingen vettig lösning, usch vad kränkande.

Man låser inte in ett barn på rummet, aldrig någonsin!

Hur kan du förvänta dig att en treåring ska kunna handskas med jobbiga känslor, när du själv inte kan det? Ett tips är att kontakta bvc och anmäla er till en föräldrakurs.       

Hur sover han?

Du e inte ensam. Det e för jävligt, jag vet! Ingen har sett en unge som min.

Trotset började vid 18 månaders och håller på i full kraft ännu. Är idag snart 3 år. Har läst tusen böcker men kommer ändå ingen vart. All snack om att prata pedagogisk och bestämt, bullshit alltså. "Jag känner att du är arg/ ledsen men mamma är här".. bla bla .Den stunden jag säger det får jag en rakt höger.
 Har försökt vara den perfekta mamman till ingen nytta . Jag har till och med börjat googla på adhd men ser ändå att många barn håller på som min fast i mildare grad.
 Imorse vaknade jag av att få en hård leksak rakt i ansiktet, slår upp ögonen och hör då ett skrikande barn "ÖPPNA INTE ÖGONEN"! Så gråter hen i en halvtimme för att jag har slått upp ögonen..Kamp från dag till natt. Har inga direkta råd faktiskt för att de brukar inte hjälpa mycket. Fast lås inte in barnet, det blir inte bättre. Utan säg till var du står vad gäller saken och sen ignorera tills han kommer tillbaks och vill ha tröst. Vad jag har förstått ska man ignorera beteendet MEN aldrig barnet.
om någon har vettiga råd tar jag också gärna emot dem.

Jag ska inte säga att jag har haft samma problem med min dotter, men jag hade problem av ett slag och jag läste också alla böcker om uppfostran jag kunde få tag på. Jag kontaktade också BUP vid ett väldigt tidigt stadie eftersom jag kunde se att det var något som inte stämde. Nu så går det betydligt bättre. Min dotter har en assistent på förskolan, jag försöker jobba 75% så att hon får korta dagar, hon har medicin och hon får professionell hjälp. Livet är inte perfekt, men så otroligt mycket bättre! Jag minns när jag inte kunde sitta med henne och läsa en saga....nu kan jag! Hon ka sitta och lyssna på en hel saga :) Sådana småsaker gör mig så otroligt glad. Nu får jag också kramar från henne.

Så mitt råd är att söka hjälp från BUP.