Friskt eller..?

Varför tro du det?

Det trodde våra utbildare på föräldrautbildningen också, det har redan blivit en ökning jämfört med bara några år tillbaka.

Oavsett känt SN eller inte så vet vi inte om barnen som kommer till oss är friska, eller har mer problem än vad som tidigare meddelats.

Puss: de blir allt bättre på inhemsk adoption i de länder som Sverige adopterar i från. De små och friska barnen minskar då i antal, det gör de redan nu.

Fast det vet man ju inte när man skaffar barn på det traditionella sättet heller?
Det är liksom något man får ta oavsett om man adopterar eller får biologiskt, tycker jag. Det är inte så roligt om dom säger att barnet är helt friskt och så är barnet mycket sjukt men om man fått veta att det finns SN tycker jag att man får lov att ta det med en nypa salt, oavsett om SN'et är större eller mindre än det som är sagt.

I övrigt tycker jag att samhällets utveckling för anpassning åt barn med behov går framåt, mycket bra! 

Ja det är klart, det finns inga garantier i livet. Men nu handlade det inte om barn födda i Sverige.

Jag vet inte var i min text du tyckte att jag var anti SN?

Nej, men om man jämför med barn födda i Sverige så är själva TS inte något att bry sig så mycket om, eftersom man aldrig kan ha några garantier. 

Jag vet inte var i min text du tolkade det som att jag tror att du är anti SN?

Du bör nog lägga tråden i Känsliga Rummet istället, under underrubriken Adoption eftersom detta är mycket känsliga och privata uppgifter om våra barn som du vill ha.

Även fast folk här skriver under en signatur, så vet många ändå vem som är vem i verkliga livet eftersom adoptivvärlden är relativt liten.

Många av oss vill skydda våra barn så vi är försiktiga att lägga ut uppgifter om dom på nätet så här.

Jag försökte lägga tråden där, men det går inte att göra en omröstning där och nu var jag mest intresserad av hur det ligger till rent statistiskt här på fl. Man behöver ju inte skriva en kommentar om man inte vill, och om man kryssar i en röst så kan ju ingen se vem som svarat på sidan. 

Jag vill förklara vem jag är i frågan: Jag var öppen för ett barn med sn, men fick bb på ett friskt barn som iofs var äldre. I Sverige har det visat sig att barnet lider av en sjukdom, men inget som kommer påverka oss särskilt mycket förutom täta läkarbesök för att hålla koll på sjukdomen.
Inom något eller några år hoppas jag kunna adoptera ett syskon, och då kommer jag att vara öppen förännu  fler sn än förra gången.     

Men vadå klassas som SN?
Ok att ett barn kommer som "SN-barn" från sitt födelseland men mig veterligen finns det ingen SN-klassificering i Sverige.

SN - special needs - särskilda behov - vad är det?

Det beror ju mycket på inställningen från omgivningen vad som räknas som särskilda behov - var ska man dra gränsen?

Inte så enkla frågor alltså

          

Håller med Hej o Hopp som även denna gång skriver mycket klokt!

Jag ser i din presentation att du har adopterat en gång så jag tror att du förstår att få vill skriva kommentarer så som Koala Björn så fint beskriver.

Om det är så att ni nu funderar på syskon med SN, vilken är den enda anledning till att ställa denna fråga som jag kan komma på  så kanske du ska göra ett tillägg med denna info. Fler med mig är nog rädda att mata nyfikna med våra liv. Jag känner att inget svars alternativ passar mig och skulle hellre skriva en kommentar...

Ja i barnens födelseländer görs ibland bedömningen att vissa barn har särskilda behov. Detta görs ju förstås för att vi som föräldrar ska kunna förbereda oss på bästa sätt innan barnet kommer till familjen. När barnet sen kommit till oss så tänker vi ju inte det som sn-barn, den kategoriseringen blir överflödig eftersom barnet nu är som vilket annat barn som helst i vårt  samhälle, med eller utan extra vård. 
Jag har heller inte skrivit något annat i ts, bara att barnet ev. har "klassats som sn" innan det kom till Sverige.

Nej det är inte lätt att försöka sig på ett inlägg här på fl-adoption, för alltid är det någon som tycker att man uttrycker sig fel eller inte vet vad man pratar om. Lite ödmjukhet skulle vara på sin plats tycker jag.  
Om du läser mitt inägg nedan som jag skrev innan ditt igår så har jag svaret på din fråga där.
  

Ber om ursäkt, jag såg efter en lång stund att jag inte klickat på skicka, så då hade du svarat under tiden!

Det var inte meningen att vara otrevlig utan jag vill bara problematisera diskussionen.

Det är klart att det är tydligt om man adopterat ett barn via SN-lista eller så, och också om det "SN" man fick reda på innan faktiskt inte fanns - men annars?

Vart drar man gränsen och är den viktig att dras?

Om ens barn hör dåligt, eller ser dåligt och behöver glasögon? Om ens barn blir allergiskt, om ens barn får en sjukdom som bryter ut i skolåldern?

I förskolan - där jag jobbar - så pratar vi mycket om att inte lägga svårigheter hos de barn som vi möter utan svårigheterna uppstår ju när miljö/omgivning inte kan möta upp barnet där det befinner sig.

Och SN=speciella behov - ska man räkna in svårigheter med separationer? Mat/sömnsvårigheter osv osv - det är ju också saker som påverkar barnet och familjen och livet.

eller menar vi med SN egentligen en funktionsnedsättning - är det det som är frågeställningen?
Och då uppstår (enligt mig ) samma gränsdragningssvårigheter igen - vad är en funktionsnedsättning?

Jag tror inte alls att du menar något illa med din fråga TS och det är ju ingen fråga som man tar illa upp av heller - men som sagt - jag vill bara vrida på begreppen lite för jag tycker inte att det är så enkelt.

Lycka till i resan mot ditt nästa barn!                

         

Och jag tänkte att det var så uppenbart att med meningen "Barnet klassades som sn innan adoptionen..." att jag syftade på det sn som barnet hade i papperna inför adoptionen. Om man adopterar ett barn med sn så vet man väl vilket handikapp/vilken sjukdom m.m. landet menade? Det får man ju reda på vid barnförslaget. Självklart syftar jag bara på barn som man får från sn-listor, andra "skavanker" som i landet inte anses som sn kan man ju inte lägga in här heller. Mitt barn var för tidigt född, har en skada på balanssinnet samt bar på en dold sjukdom, men han var inte ett s.k. sn-barn.
Och när barnen kommer till Sverige är de inte sn-barn i mina ögon, då är de ju barn som vilka som helst, just ordet sn används enligt mig av organisationerna för att klassa barn som är i behov av särskild föräldrar (sådana som är extra förberedda på att barnet kan komma att behöva extra hjälp och/eller vård).
Ang. förskolan så brukar man ibland prata om "barn i behov av särskilt stöd", men jag tycker det låter finare med "barn med särskilda rättigheter".  

Tacka för Lycka till:et!
Jag ser fram emot det enormt och hoppas verkligen att det blir av när jag sparat ihop en bra budget för att klara det ekonomiskt med två busar.

Nu har jag röstat, jag förstår att du funderar. Jag funderade också mycket på hur vanligt det är att SN:et är "fixat" resp. mycket svårare än man trott när vi stod inför valet. Nu är jag säker på att vi fixat de allra flesta SN även om de varit mer komplicerade än vi trott. När man väl knutit an så finns det liksom inget som är för jobbigt även om det är jobbigare än vad man någonsin kunnat föreställa sig. Däremot kan ju syskon bli otroligt åsidosatta samtidigt som de behöver föräldrarna som bäst, dvs när det sker en stor förändring i deras liv. Alla storasyskon får ju lära sig att dela uppmärksamheten när ett småsyskon kommer men om syskonet dessutom har ett mycket krävande SN så blir det ju än jobbigare för syskonet.

Jag startade inte denna omröstning av personligt intresse så att säga, utan mer för att jag har hört så många som har fått barn från sn-listor och sen har det visat säg att de inte haft det sn:et när de kom till sverige. Lika ofta hör jag andra hållet, dvs. att barn som man sagt varit friska visat sig bära på en sjukdom eller haft ett handikapp. 
Inget konstigt alls, bara av ren nyfikenhet som jag nu ställer frågan, hur vanligt är det egentligen? Även om detta förstås (som jag skrev i ts) inte är en vetenskaplig studie ( ) så kanske man får en liten vink om hur det egentligen ligger till.
För mig personligen handlar det om att jag vill ha ett barn till. Och jag har i flera år tittat på barnen på bla. AC:s sida "barn söker föräldrar" och bestämt mig sen länge för att mitt andra barn ska vara ett barn med sn. Mitt första barn har varit hos mig i många år och h*n längtar efter ett syskon. Orkar egentligen inte försvara min önskan om ett andra barn, men man ska veta att det är mycket noga genomtänkt och jag vet vad jag gör. Jag har massor av erfarenhet av barn, och mitt första barn har erfarenhet av att springa på läkarbesök titt som tätt. För hen blir det inget konstigt med att åka med syskonet på div. mottagningar m.m.
Nu tror jag (hoppas jag) inte att det var ett "vet du verkligen vad du ger dig in på" från din sida fabbemam, men jag passar på att förtydliga mig här eftersom jag tror att andra kan uppfatta inlägget som sådant.
   

Det var absolut inget illa menat det jag, skrev ville bara dela med mig av mina känslor o upplevelser... Syskonens upplevelser av adoption pratas det sällan om det var därför jag även ville skriva ner mina tankar kring det. MEN jag skulle ALDRIG råda någon att avstå att adoptera ett barn med SN för att det finns stora syskon i familjen, däremot har jag på nära håll sett hur otroligt jobbigt syskonet kan uppleva det negativa själva SN:et innebär så jag tycker att det är en jätte viktig vinkling när man beslutar sig för VILKA SN som känns ok.