Tics hos femåring - orolig!

Jag vill rekommendera dig att skriva ned vad det är han gör och under vilken period. Om det skulle utveckla sig till något mer så är det jätteviktig information. Samtidigt vill jag säga att jag känner till fler barn i 5-7-års åldern som haft perioder med ofrivilliga rörelser som att harkla sig, blinka, fnysa, småljud mm, vilket har gått över av sig själv. Så det finns nog inga facitsvar än eftersom det bara pågått några månader. Jag rekommenderar att du som sagt skriver ned vad han gör och när och om det fortsätter länge så kan det vara smart att be en läkare ta en koll. Jag tror att kriterierna för att kalla något för tics är att det ska ha varat i över 12 månader och vara både motoriska och vokala

Lycka till

Tack för ditt svar!

Det låter som en vettig idé att föra lite dagbok!

Min dotter har haft liknande saker för sig i perioder. Hon har ingen diagnos eller tecken på någon diagnos, däremot har hennes bror autism så jag blev ganska nojig när det här dök upp. Första gången var i 5-års åldern och då var det ett hm-ljud hon gjorde - i princip med varje andetag när hon inte var upptagen med annat. Detta försvann utan att vi gjorde nånting efter ca en månad har jag för mig. Sen dess har det då och då kommit perioder av vokala tics, harklingar & hostningar, kanske två gånger om året. Jag ser inget mönster när detta dykt upp: inga stressfaktorer eller så. Jag har försökt ignorera, men inte lyckats helt. Hon säger att "det bara blir så, det kommer automatiskt". Nu blir jag inte orolig längre; på henne har de gått över varje gång efter ca en månad. Hon är 9 år nu och har ingen som helst neuropsykiatriskt problematik. Tourettes var ju det jag främst oroade mig för eftersom jag läste att det ofta uppkommer i 5-års åldern med just vokala tics som symptom. Men jag har också läst att det är väldigt vanligt med vokala tics som inte blir några som helst problem.

jag kom på att det nog hållit på betydligt längre än en månad vid ett eller flera tillfällen.... kanske 3 månader?

Hej Kaffemamma,

Tack för ditt svar också, det är jätteskönt att få höra något från någon som varit med om liknande. Det känns väldigt ensamt att gå och oroa sig...(min man tycker inte att det är något att hänga upp sig på så jag kan inte riktigt diskutera det med honom).

Jag har också läst att tics kan vara vanligt hos barn i de här åldrarna, och gå över spontant med tiden, som för din dotter. Men när jag frågade skolsköterskan på min äldre dotters skola om hennes erfarenheter så menade hon tvärtom att det inte alls är särskilt vanligt. Även om jag i och för sig kände att skolsköterskan inte riktigt hade "koll på läget" så gjorde hennes svar att jag blev ännu mer orolig..Och då bestämde jag mig för att höra mig för på FL .

Suck, jag önskar att jag bara kunde njuta av mina fina barn och oroa mig mindre....

Men hursomhelst, tack igen för ditt svar!

Hej

Är du aktiv här tre år senare? Hur har det gott?

Jag tror ju sambons dotter har en del tics. Hon kan börja gapa väldigt överdrivet en period, slicka sig mycket om munnen en annan så hon blir alldeles rödirriterad, blinka med ögonen. Nu senast håller hon på och låter konstigt som fnysning eller något när hon äter (men bara då utan förkylning) och har haft väldigt svårt att tugga med stängd mun hela sommaren. Tidigare kunde man påminna henne en gång och hon fixade det hela måltiden, men nu får man påminna hela tiden. Hon är 11 i höst och har haft saker som kommit och gått de 3 senaste åren jag känt henne.

Hon har i övrigt ganska svårt att förstå nya spel eller lösa matteproblem, men det är ju inget hon utretts för.