Osäker på hur jag bäst stöttar i krisen

Hej,

Jag skulle vilja ha råd och tips om hur jag fortsättningsvis ska stötta min pojkvän i den kris han nu genomgår. Det som har hänt, eller snarare händer är att hans mor, som han alltid stått mycket nära är väldigt sjuk, en sjukdom som hon har kämpat med under drygt ett års tid, men som nu blivit så pass allvarlig att läkarna syftar på den behandlig hon nu genomgår som ett sista försök att rädda hennes liv.

Jag och min pojkvän har träffats i snart ett år och jag har tyvärr, delvis pågrund av moderns genomgående kritiska tillstånd inte lärt känna henne särskilt nära,  samma sak gäller hennes andra barn och hennes man. 

Jag känner mig otroligt maktlös och vet inte riktigt hur jag på bästa sätt ska stödja min pojkvän i det som sker nu. Senaste beskedet han fick från läkarna var att om inte behandlingen som ges nu till hans mamma får ett mirakulöst genombrott inom en vecka så är det så gott som kört.

Jag och min pojkvän har ett väldigt öppet förhållande och han berättar om känslor och vad som händer utan förbehåll, jag har hitintills agerat såvida att jag lyssnar och varit där för honom rent fysiskt. Jag har också sätt till att stödja honom med praktiska saker, så som avlastning för hans syskon/pappa med barn och husdjur, så att hela familjen kan finnas där så gott som hela tiden för mamman.  

Jag försöker att inte bemöta det han berättar med klyschor och skulle aldrig säga ngt som "jag förstår" när jag helt ärligt inte har en aning om hur hemskt det måste vara för honom just nu, istället försöker jag vara någon slags trygghet/vardag i det kaos som han befinner sig i.

Bara tanken av hur fördjävligt hemskt det här måste vara för honom och hans familj får mig att vilja gråta, vilket jag också gjort, men det är något som jag undviker när han är i närheten, vill inte belasta honom mer än vad situationen redan gör!

Gör jag rätt? Vad mer kan jag tänka på? Förlåt att det blev så långt!