• lilla familjen W

    Tiden efter skrämmer mig mest!

    Min förlossning var sådär. Sonen föddes med pannan först och de fick klippa mig. Jag krystade i fyra timmar efter att jag blivit fullt öppen och mina värkar kom i kluster så det var svårt att få någon värkvila. Minns inte mycket av det idag när det nu gått över 1 1/2 år. De sydde mig i över en timme efteråt och jag hade så mycker hemorrojder så det kändes som hela underlivet var vänt ut o in. För mig tog det flera veckor innan jag kunde sitta och gå korta sträckor. Det kändes som innanmätet i slidan skulle falla ut och jag var konstant hård i magen pga de försvagade tarmväggarna. Än idag får jag den känslan när jag har mens, så vi kan aldrig tex gå och månadshandla då, eftersom jag får så ont av att stå och gå. Känns som allt ska falla ner och ut.. Vill så gärna ha ett syskon till mitt barn, men oroar mig för att en till utdragen förlossning ska förstöra kroppen igen nu när jag långsamt läkt ihop. Jag som precis börjat kunna ha någon form av samliv igen utan smärta funderar på om jag vågar sätta mig i samma sits igen?! Så hur ska jag hantera det här. Är som sagt överkomligt rädd för förlossningen, men tänker mycket på tiden efter. Vågar jag bli gravid igen och kommer jag att kunna ta hand om två barn om jag får samma problem igen??

  • Svar på tråden Tiden efter skrämmer mig mest!
  • Knasan86

    Det låter ju nästan som du borde kolla upp dina problem. Om varför det har tagit så lång tid att läka. Jag har aldrig fött själv, men är gravid i v 17 . Jag har oxå alltid varit rädd för tiden efteråt. Inte så mycket för förlossningen eller att vara mamma utan allt äckligt sen... Som att man blöder i flera veckor sen och att man tydligen kan lukta väldigt äckligt där efteråt! Sånt är jag rädd för och första 2 veckorna efter förlossningen. Fast jag vet ju att det är olika för alla men jag har bilden av att det är mycket mycket blod. Men för att återgå till ditt problem ;) du borde kanske prata men en barnmorska om hur du känner. Risken att det blir lika jobbigt denna gången borde ju va liten. Det kan ju gå jätte bra denna gången! Hoppas du får några goda råd, klart du ska skaffa ett syskon!

  • lullu71

    Jag hade också väldigt ont efter första förlossningen. Blev nästan irriterad på alla som sa att smärtan försvinner direkt när barnet är född. För min del började smärtan då! Andra förlossningen var helt annorlunda. Gick otroligt lätt och smärtan försvann faktiskt när barnet var ute . Prata med din bm om din oro.

  • lilla familjen W

    Tack för ditt svar :) Grattis till det kommande barnet! Jo jag kommer troligen att prata med bm när vi väl ska sätta igång o planera nästa barn. Helst vill jag ha en vanlig vaginal födsel igen, men kommer nog att även titta på alternativen och även höra mig för om det finns något man kan göra förebyggande.. Blodet ska du inte oroa dig för, det gick bra att använda BBs jättebindor. Och man tänker inte på det för man är så uppfylls av barnet. Själv kunde jag inte ens stå själv och duscha första dagarna så min man fick hjälpa mig med allt. Något jag aldrig kunna tänka mig innan, men då var det bara naturligt och självklart fast man kände sig sunkig till tusen. Han såg inte på mig på det sättet alls! Jag var hans hjältinna, en tigermamma som klarat av en förlossning och gett oss ett barn. Inget hade kunnat sänka hans bild av mig :) Jag hoppas och tror att du kommer att uppleva den biten du med :)

  • soccermum01

    TS det låter som du har framfall detta måste du kolla upp det är inte normalt att känna som du gör så lång tid efter 1½..
    Om ni blir gravida igen så prata med BM om precis hur du känner inför en ny förlossning. Jag har haft liknande upplevelser och födde för ett par veckor sedan nr. 3 och fick världens underbaraste förlossning jämfört med de andra.
    Nr 2 föddes som ditt barn men tack vare BM sprack jag inte så jättemycket men förlorade massor av blod ändå p.g.a. att en artär gick sönder.   

  • lilla familjen W

    Liten uppdatering så här evigheter senare :) Gravid med barn nr 2 i v30 nu. Vi vågade igen! Har diskussion kring kejsarsnitt och har fått ok hos min bm och väntar just nu på remissen som ska ge mig nästa snittsamtal på sjukhuset. Har fortfarande problem med kroppen så här nästan 4 år efter första barnet, så jag hoppas verkligen på ett snitt för att inte belasta bäckenbotten mer än nödvändigt. Lycka till alla ni andra där ute i liknande situationer! Kram //Ä

Svar på tråden Tiden efter skrämmer mig mest!