bukplastik, före och efter!

Läkarhuset Norr finns ju också.

Pseudonym 1; fina bilder. Kan ju säga att jag säkert har tre gånger så buktande mage som du hade på förebilderna. Känns ju faktiskt helt ok att jag överväger operation efter att ha sett detta. Tack!

Tack
Jag tror jag lyckades hålla min mage hyfsat i shack pga träning 6/v men den putade ju ändå... Hade som sagt ca 5-6 cm mellan vilket tydligen e rätt rejält...
Om du bara har delade magmuskler så har jag läst att det går att operera via typ titthål i på så sätt slippa öppna upp o få ärret.
Men de flesta har ju hud osv och även om det bara gått 2 v ca så tycker jag redan att ärret är helt ok.
Det täcks under en normal Trosa

pseudonym1 skrev 2012-10-11 22:15:53 följande:

Hur lyckas du träna 6 gånger per vecka med småbarn därhemma? Jag har svårt att få till 1-2 pass per vecka.

Haha... Ja, det är ett pussel men jag är så endorfinberoende så jag såg till att pussla ihop det ändå
Den minste är 1½ år och fram tills för ca 1 år sen var jag till största delen ensamstående med honom (pappan till barnen lämnade mig när jag va gravid).
I början så tog jag med honom till simhallen när det var fm-tupplur och ammade honom med simkläderna på och så fort han somnat så ställde jag vagnen brevid där jag simmade och la en handduk över styret.
Sen i vattnet och crawlade och när han vaknade så såg jag det på handduken som började röra sig.

När han blev större så köpte jag ett kort på sportlife och körde spinning ca 3 ggr/v. Hade lite åsikter om att lämna in så små på såna ställen med första barnet men när man blir ensamstående så tänker man kanske lite annorlunda... Jag såg det som en form av avlastning samtidigt som jag fick träna vilket gav mig mkt kraft!

Men den mesta träningen har jag kört med löpningen och barnvagnen. Har jag haft den lille bara så har han fått sitta/sova i singelvagnen och när jag hade båda så hade jag en dubbelvagn som jag körde en mils löpning några ggr i v.
Och i "panik" så har jag även en crosstrainer hemma som jag körde på någon timme efter att barnen somnat på kvällen om jag inte hunnit träna annat.
När lillen började på dagis (låg en bit bort från mitt hem och jobb) så kunde jag kombinera att ta vagnen och löpträna dit och lämna honom. Efter jobbet så sprang jag istället till dagis (tar ungefär lika lång tid som att jag skulle ta bussen) och hämtade honom så fick man kombinerat träningen där.

Träning är förutom mina barn det största i mitt liv och jag mår enormt dåligt om jag inte får träna.
Jag är nog lite lätt galen för när lillen va jätteliten (för liten att lämna in på gymet) så körde jag trampmaskin eller crosstrainer där istället med honom i ergo-selen. Jag fick tränat, han sov gott till gunget och alla var nöjda. Men jag fick lite "psyk-falls-blickar" på mig ibland, kanske inte helt obefogat

Har man svårt att åka iväg vilket jag förstår med jobb och småbarn så är ett hemmaredskap som inomhuslöppand/crosstrainer eller liknande en väldigt bra grej. Gäller bara att man ställer sig där och inte sjunker ner i soffan när kidsen somnat!
Med små barn så är löpträning med barnvagn helt fantastiskt oxå. De får luft och kanske sover gott och mamman får träningen gjord! Dessutom är det roligt att springa med vagnen!

Skrev lite otydligt ser jag... Jag är alltså ensamstående  men barnens pappa började ta lillen lite mer för ca 6 mån sen menade jag och det är väl till största delen därför jag varit så "kreativ" på tränings-lösningar...
Har liksom varit lite att antingen blir det inget alls iom att jag till största delen hade lillen själv det första året eller så fick de hänga med.
Nu är pappan delaktig i lilla barnet lika mkt samt att han har det större hälften av tiden och då blir det såklart lättare att träna iom att jag har några dagar barnfritt i v.
Men det gick väldigt bra att få ihop tiden ändå när jag va själv med barnen. Det är mkt knepigare men med lite fantasi så brukar det funka

Pseudonym: imponerande!!

Alla: Förlåt jag orkar inte läsa hela tråden men jag undrar om man måste operera för att få ihop delade magmuskler eller om de ofta går ihop avsig själva? Jag får in två fingrar på bredden men det är bara 11 dagar efter förlossningen. Stämmer det att det inte är ngn mening att träna magen innan de gått ihop? Om nej, hur ska man träna den?

Skriver i denna tråd som verkar vara den enda jag hittar med svar.
Blir så  avundsjuk när jag ser era bilder att jag börjar gråta.
Fått två barn varav katastrofen kom efter nummer två. En fin kille som inte nöjde sig med budgetrum under sina 9 månader utan krävde lyxsvit. Han vägde bara 4600 g men jag var den största magen min bm någonsin haft, mitt SF-mått gick i taket (utanför kurvan) och låg tillslut på över 40 cm.  Pojken har nu fyllt tre år. Jag tränar regelbundet, har i princip återfått min vikt (58 kg, 168 cm lång) men får flera gånger i månaden frågan om jag är gravid, för magen är som en ballong. Speciellt när jag äter sväller den upp, men hänger där och jäser jämnt. Naveln har jag aldrig återfått, den är fortfarande helt missbildad. Har smala ben, rumpa, små bröst, är i princip en liten tjej med en kula på magen...

Vad gör jag? Har inte råd med operation själv. Hur stora är kraven för landstingets sida? Vart vänder jag mig? Vårdcentralen?

Snälla, hjälp!
 

Usch vad jobbigt att du mår så!!
Jag vet hur det är med att ha en stor mage i graviditeten! Mitt andra vägde ju 5 och jag va stor så folk på gatan pekade och det var nästan lite "feak-show" över det. O ingen träning i världen kunde göra ngt åt det...
Va skönt när man fick det konstaterat av läkaren att jag kan lägga all min tid jag har på gymet så kommer det inte att gå bort...

Jag tycker man ska vara försiktig med att rekommendera en operation för andra för det är ett stort ingrepp och alla operationer innebär en risk...
men nu, 7 v efter så känner jag att det är det absolut bästa jag gjort! Är singel och träffade en kille för första gången nyligen... Kom ut från toan efter att ha duschat och gick i bh och trosor helt obekymrad... Faktum är att jag t om va lite nöjd/stolt över magen och det är första gången på mååånga år jag känt så.
Efter andra så vägrade jag att visa mig utan linne så mitt självförtroende har redan gått upp rejält...
Vad jag vill ha sagt med det är att en operation kanske är det bästa för dig om du mår som du gör!
Tyvärr vet jag inte vad som krävs gällande landstinget men jag vet att en del fått ihopsydda muskler eller borttagning av extremt mkt hud bekostat av landstinget men jag tror tyvärr att det krävs rätt mkt...

Men försök! Du kan inte få mer en ett nej! Ett alternativ som kanske inte är det bästa men ändå är att många kliniker har avbetalning om man inte har råd...
Tycker man ska vara försiktig med avbetalning rent generellt men det kan ju vara ett alternativ!
Usch, lider med dig iaf! Man älskar det man fått som legat i magen men man kan verkligen må dåligt ändå ;-(

Hej!
Jag har ett önskemål att få göra en bukplastik via landstinget och har vart på VC och träffat läkare. Han har skrivit en remiss och bilder är inskickade. Finns det någon här som har gjort en op genom västra götaland? Har ni bilder? Hur lång tid kan det dröja innan man får svar? 

Själv har jag ett bmi på 28,4. Jag har över 3 cm överskott räknat från blygbenet. Skulle nog kunna säga att jag har ca 4 cm. Jag har bristningar från mina graviditeter och naveln ser ut som en ledsen mun. Jag har problem med att hitta byxor som passar, mina ben är rätt långa och smala med en mage som ett bildäck. Detta gör att jag måste välja större stl för att få plats med magen men byxorna sitter då löst runt benen. Jag har svårt att böja mig fram, har ont i korsrygg, stor uppsvullen mage vid gaser och får ofta frågan om jag är gravid både av stora och små. Detta har lett till att jag har drar mig undan och skäms över min kropp. Jag tar aldrig på/av kläder framför andra, knappt framför min sambo. Duschar aldrig på gym. Har aldrig varit i simhallen med barnen osv osv. Detta har blivit ett stort psykosocialt hinder för mig. Önskar jag hade de ekonomiska förutsättningar för att kunna bekosta en op själv och slippa vänta, och slippa ångesten över om bli godkänd eller ej.   

Hej,
Jag var faktiskt på VC igår och jag bor med i V:a Götaland. Min läkare talade om vad kraven är:
- Minst 3 cm "häng"
- Allvarliga fysiska problem, som t.ex klåda eller eksem i vecket
Men allvarliga psykologiska problem kan godkännas. 

Som alltid beror det säkert mycket på vem som läser remissen och vilket humör hen är på den dagen. Fick däremot tipset - om du får nej kan du skicka in en ny ansökan i eget namn. Då MÅSTE de bedöma dig, kan alltså inte bara säga nej på en remiss. Så ifall du får nej via VC nu, prova igen i eget namn.
Kan bara önska dig lycka till.

Själv fick jag rådet att "gilla läget" vilket jag ska försöka göra. :-/