• Anonym (levav­idare)
    Äldre 5 Jun 18:40
    269518 visningar
    1921 svar
    1921
    269518

    Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann

    Min man (vi har en 18 år lång relation) fick en livskris och hade en några månader lång hemlig affär med hela "kitet" som välte hela förhållandet över ända. Äktenskapet fick sig en rejäl törn men vi har barn, och efter övervägande (ett halvår), så beslöt vi att fortsätta. Skadan blev dock rejäl för min del. Jag är inte trygg i relationen och litar inte alltid på vad han säger (vilket jag alltid gjorde förut). Ibland kan jag få ångest över att jag blir lurad igen, bara att han är skickligare denna gång. Lika ofta som jag tror på att han gjort ett "brutalt misstag" när han var vek och feg. Min man hoppas dock att det ska bli bättre, och att tiden ska få den här dumheten att blekna i framtiden. Har ingen aning, men att bryta upp 18 års bygge och lämna någon som fortfarande har många egenskaper jag tycker om, känns inte ok alls. Vill inte ge upp än men otroheten har fått mig, världens trognaste, att bete mig annorlunda och jag är mycket mer uppmärksam för andra män som visar mig intresse (dock fortfarande se men inte röra). Det känns som ett sätt att "må bra" i all känsla av svek och jag tror att det är ett sätt att inte gräva ner sig. Någon som känner igen sig och vill utbyta tankar...? 

  • Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann
  • Mallan­1987
    Äldre 5 Jun 19:32
    #1

    Jag känner igen mig, min man var otrogen med en kollega på afterwork 7 år in i vår relation. Det är 3 år sen, 2 år sen han berättade och vi kämpar varje dag.

    Håller med dig att jag också har ångest ang att bli lurad igen, känner att jag inte litar på honom ibland. Skitjobbigt!

  • Anonym (levav­idare) Trådstartaren
    Äldre 5 Jun 19:56
    #2

    Sju år, var det "hela vägen" under den tiden? Berättade han självmant, eller blev han avslöjad? Jag skulle aldrig ha fått veta om vad min man höll på med och de möten de haft, men en "schysst" äkta hälft såg till att det blev annorlunda. Ibland undrar jag om det inte hade varit bättre att ha varit "lycklig av en lögn" efter allt känslomässigt skit man tvingats igenom p g a att han skulle "testa lite vad han ville i livet". Känner du att du skulle kunna göra samma sak som han gjorde mot dig? 

  • Mallan­1987
    Äldre 5 Jun 20:09
    #3

    Det var ett fullbordat samlag, ett engångs ligg, han berättade självmant 1 år efter det skett men jag tror han blev pressad då hans ligg berättade för sin man ca 1 vecka tidigare. Det som sårade mest är att efter det skett umgicks de på luncher och raster som vänner utan att någonsin prata om vad som skett mellan dem, hur fan kan man ens vilja umgås med den person man bedragit sin partner med fattar jag inte...

  • Mallan­1987
    Äldre 5 Jun 20:10
    #4

    Jag vet inte om jag skulle vilja vara ovetandes, det har förstört så mycket men om jag fått reda på det av nån annan vet jag inte hur jag skulle ha reagerat!

  • Anonym (levav­idare) Trådstartaren
    Äldre 5 Jun 20:33
    #5

    Ok, det här var några dejter, andra mer romantiska än andra med några samlag här och där på olika platser. Det som sårade mig mest var hur han ljög och höll inne med sanningar och inte hade några problem med att be om barnpassning när han skulle träffa den andra kvinnan. Han var även på platser som utan tvivel var "vår familjs" med henne, det gör ondast, jag känner smärtan fortfarande. Och minns att precis när jag fick reda på det gjorde det fysiskt ont i bröstet i över en vecka. Var det hjärtesorg tro...? 

  • Mallan­1987
    Äldre 5 Jun 20:39
    #6

    Jag mådde också riktigt dåligt när jag fick reda på det, tappade 15 kg i vikt på 3 veckor hade kramp i bröstet och grät tills jag trodde min kropp skulle gå itu i över en veckas tid så ja jag tror man kan ha hjärtesorg eller att man fysiskt kan känna när hjärtat krossas!

    Mår fortfarande dåligt när jag tänker på det, har svårt när han ska resa bort i jobbet blir arg och frustrerad.

    Nu var detta "bara" ett engångs ligg men ändå hjärtat var krossat och är fortfarande inte helt.

  • Anonym (x)
    Äldre 5 Jun 20:43
    #7

    Efter 10 år var min sambo otrogen. Vi kämpar på men min lojalitet är borta. Jag har ögonen öppna för "bättre alternativ" och skulle inte ha dåligt samvete om jag var otrogen själv nu.

  • Anonym (levav­idare) Trådstartaren
    Äldre 5 Jun 20:50
    #8

    Ja, jag gick i terapi för chocken 2 gånger i veckan, för att kunna börja jobba igen. Som pricken över i började den äkta hälften terrorisera mig och andra i familjen med mail och telefonsamtal, för att riktigt få markera hur hatisk han var mot min man. Om han kunde få honom att må lite mer sämre av att vi utsattes för lite hämndaktioner, så var det tydligen bra. Jag minns hur hela huvudet liksom var "överinformerat" och jag bara satt och stirrade i flera timmar i golvet utan att känna att jag borde resa mig (chockreaktion).

    stor kram förresten, fast du borde ha fått den när hjärtat gick sönder, jag minns att i den stunden jag fick reda på allt - hoppades jag att allt ont i världen skulle få min man på kornet. Eller att han och den äkta hälften skulle ryka ihop och slå ihjäl varann. 
    Det gick över - nu hoppas jag att smärtan ska klinga av och dämpas mer och mer. 

  • Anonym (levav­idare) Trådstartaren
    Äldre 5 Jun 20:54
    #9

    Hej "lojalitet", kram till dig också(!). jag tycker det är skönt att höra hur lojaliteten bara "försvinner" för det var precis så jag kände. varför ska jag ge respekt, men så tänker jag samtidigt - det kanske skulle vara mysigt att ha lite romantik och kram med någon annan fin man, men sex med någon annan, det vet jag inte om det får mig att må bättre...jag var den trogna typen, spärren finns fortfarande lite kvar på det planet ror jag.

  • Anonym (x)
    Äldre 5 Jun 20:56
    #10
    Anonym (levavidare) skrev 2012-06-05 20:54:11 följande:
    Hej "lojalitet", kram till dig också(!). jag tycker det är skönt att höra hur lojaliteten bara "försvinner" för det var precis så jag kände. varför ska jag ge respekt, men så tänker jag samtidigt - det kanske skulle vara mysigt att ha lite romantik och kram med någon annan fin man, men sex med någon annan, det vet jag inte om det får mig att må bättre...jag var den trogna typen, spärren finns fortfarande lite kvar på det planet ror jag.
    Jag har varit supertrogen i 10 år men jag kände att min sambo har lagt ribban nu. Det som händer händer. Kan han så kan jag ungefär.
Svar på tråden Vi som vill leva kvar i relation trots otrohet - kom hit så stöttar vi varann