3-åring på dagis eller inte? Vem ska få som den vill?

hur vet du när detta behov uppstår?? 

alla 3åringar jag känner uppskattar att få leka med jämngamla barn.  

Han tror att barnet inte kommer smälta in alls i skolan sen och att att jag hämmar utvecklingen genom att ha det hemma. Han själv gick inte på dagis och har inte haft några problem alls iom skolstarten och det sociala, men det är tydligen inte ett acceptabelt argument. 

Ett dagis kan ge kompisar. Det kan inte du. Med det inte sagt att barnet behöver gå på dagis, men du bör nog fundera på att aktivt hitta kompisar till barnet redan nu, annars kan det bli problem med den sociala biten senare.

Har ni kanske grannar med barn i lämplig ålder? I så fall kan barnen leka på helger alternativt att ni kan erbjuda er att hämta barnet på dagis efter lunch och så kan barnen leka hemma hos er på eftermiddagar.

Om det blir känt att ni söker jämnåriga kompisar till ert barn så kanske det finns andra föräldralediga som vill träffas? Det behöver ju inte vara inom promenadavstånd, eller?  

Eftersom du skriver att bebisen ska vara hemma tills skolstart så behöver du och din man sätta er ner och på allvar diskutera detta "problem". Frågan kommer ju att komma upp även i framtiden, misstänker jag, eftersom det är ett antal år fram tills yngsta barnet börjar skolan.    Tänker att det kan vara värre för det barnet som blivit vant vid ett äldre syskon hemma och när det äldre syskonet börjar skolan så blir det väldigt tomt och tyst. 

Har en granne med barn i samma ålder, vi träffas ibland, men mitt barn är inte så förtjust i dem. En kompis barn älskar hen däremot, men det tar över 1,5 timme att åka dit.

Ja, vi måste ju kunna komma överens nån gång, nån måste ju få sin vilja igenom. 



Det som jag spontant tänker saknas hemma, som förskolan kan erbjuda, är att stärka barnet i samspel med andra barn!
Småbarnsgrupperna har ofta förhållandevis hög personaltäthet vilket gör att konflikter mm uppfattas mycket snabbare än i de äldre grupperna. Ju äldre barn, desto mer får de klara sig själva! Det kan nog vara bra för barnet att, under vuxenövervakning, lära sig fungera i grupp innan det blir så stort så att det förväntas klara sig själv.

Där min kompis jobbar är det 3 "fröknar" på 10 barn, ungefär samma som det är på dagis häromkring. 
På öf som vi gått sen hen var bebis (nu blir det nån gång i månaden max, men blir väl oftare igen när bebisen får ut något av det) så leker hen ju självständigt med andra utan att jag ser på.
Det är ju inte så att hen aldrig varit ifrån mig precis. 

Hur ser en helt vanlig veckodag i 3-åringens liv ut?

Nej, här har du fel. Hen är inte tänkt att användas som något neutraliserande när man tycker att det är irrelevant, utan som något man kan använda när man inte vet. Det är få på FL som använder ordet korrekt. Människor som använder det som du gör (om sitt eget barn) gör fel.

Om du anser att det är irrelevant vilket kön barnet har, använd han eller hon - vilket som nu är rätt för ditt barn.

Jag var hemma till 5 års ålder. Jag hade ett stort försprång i skolan - jag var den enda i klassen som kunde läsa när jag började skolan  och jag hade ett enormt kunskapsförsprång. Den sociala biten hann jag med att lära mig i förskolan.

Studier som har gjorts på saken visar ingen långsiktig skillnad mellan dagis- och hemmabarn. Det finns en liten skillnad de första månaderna, men den jämnar snabbt ut sig. Vi hade aldrig några problem med att söka kontakter.

Att dina syskon och du har samma svårigheter kan lika gärna bero på någonting annat. Om ni hade gått på dagis hade ni troligen haft samma problem idag.

"älskar hen"???

HEN börjar störa mig som bara den.

Skulle du säga "älskar hon"? NEJ! Det heter älskar henne/honom. Om man nödvändigtvis ska använda hen-eländet så heter det "älskar henom" i så fall.