Spara pengar till barnen, vettigt eller en björntjänst?

Sparar barnbidraget till vår dotter och det skall gå till körkort helst, och hon själv säger tack mamma, jag skall ta körkort för de pengarna, för körkort är bra att ha, hon är sexår, och det är en bra start i livet att ha ett körkort, för jobb osv.  Det är helt ok att spara till sitt/sina barn, om de går till nåt vettigt. Inte vill jag att hon reser jorden runt för dem i alla fall. De skall gå till körkort, flytt hemifrån möbler, främst, studielån tar alla idag, så det känns som det är viktigare att hjälpa till med ett körkort, eller till flytt hemifrån. Men man väljer själv.

Som barn i samma situation kan jag säga att jag är glad att mina föräldrar velat göra detta för mig. De har under min uppväxt varit noga med att lära mig pengars värde och att vara ekonomisk så det vill jag verkligen trycka på att ni också gör.

Alternativ som sagts ovan är också bra om ni känner att ni vill ha koll på att pengarna inte går till "dumheter"
- att betala en summa per månad
- att betala i efterskott
- att bidra vid större köp (bostadsrätt, hus, bil)
- att ge barnet hela summan (eller det som är kvar om ni gjort ovanstående) när ni kan avgöra att barnet är moget nog att hantera en sådan summa på ett bra sätt

Jag fick alla tillgångar när jag fyllde 18 men har varit ansvarig nog att inte slösa bort dem. Det mesta av mina tillgångar ligger i fonder och aktier, där är det mer omständligt att få tag i pengarna än om dee ligger som en klumpsumma på ett sparkonto, det kan vara värt att fundera över.

Jag ser det inte som curling eftersom mina föräldrar som sagt lärt mig att uppskatta det och inte att ta det för givet. Det är inte curling att ge barn födelsedagspresenter så varför är det curling att ge dem en ekonomisk grund att stå på, om man ändå har råd? Löjligt exempel kanske, men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Blir man verkligen lyckligare om man själv har pengarna på sitt sparkonto och ser sina älskade barn slita för att komma igång med vuxenlivet? Barnet får kanske samma pengar i arv i slutändan, varför inte få dem när de behöver dem som bäst?

Jag tycker att du för ett mycket märkligt resonemang. Varför skulle man hamna i beroendeställning och vara osjälvständig för att man har ekonomiska resurser?

Jag vill också göra så för mina barn, lägga in en viss summa i månaden på ett konto. Får ju se hur mycket man kan lägga in, så jag säger att det bara är bra. Men jag måste sen se att de kan vara ekonomiska själva och kunna hålla i sina pengar för att de ska få dem. Jag vill inte att de använder allt för shopping eller nöje.

Jag fick inte ett öre hemifrån så fick betala allt själv. Fick inte ens låna min mammas bil för att köra mina saker när jag flyttade utan fick hyra en för egna pengar. Min sambo däremot kommer från en rik släkt och har inte några lån eller så alls trotts sex års studier, tidigare bostadsrätt etc. Hennes släkt har en egen stiftelse (!!!) vars enda uppgift är att finansiera studier inom släkten. Hon är trotts detta inte sämre med pengar eller ser mindre värde i dessa än vad jag gör. Hennes föräldrar har uppfostrat henne bra helt enkelt. Jag ser det inte som självklart att man bara för att man har det knapert ska vara så mycket bättre och ha en så mycket sundare syn på pengar. Allt handlar om uppfostran, får barnen allt de pekar på som små så håller det naturligtvis i sig.

Alla sparade barnbidrag är väl planen att de får när de fyller 18. Dessa pengar ska räcka till körkort, flytta-hemifrån-kostnader, eventuella resor innan studierna drar igång etc.

Hur man sedan gör när det är dags med de extrasparade pengarna får vi väl se när det är dags. Det kanske blir så att ett av eller båda barnen inte ens går i våra fotspår och studerar på universitetet. Vad som händer då får man ta som det kommer.

Pengarna sparas naturligtvis i vårt namn.

Jag hade gjort det, just för att hjälpa till med större - och viktiga! - saker som studielån eller handpenning till lägenhet. Vi har tyvärr knappt råd att spara något alls till barnen, men mina föräldrar har satt in en summa på ett konto som ska växa till sig tills de blir 18. Det var vi mycket tacksamma för!

Majsan70: Vi har redan ett bra familjeliv i dagsläget så det är inte så att vi drar in på allt annat för att vi väljer att spara pengar till barnen.

Anonym: "Alternativ som sagts ovan är också bra om ni känner att ni vill ha koll på att pengarna inte går till "dumheter"
- att betala en summa per månad
- att betala i efterskott
- att bidra vid större köp (bostadsrätt, hus, bil)
- att ge barnet hela summan (eller det som är kvar om ni gjort ovanstående) när ni kan avgöra att barnet är moget nog att hantera en sådan summa på ett bra sätt"

Precis i de banorna vi tänker. Men exakt hur det blir får vi ju se då. För den äldste är det minst 15 år kvar till studier ändå...

Om du läst tråden så ser du att barnen får alla barnbidrag och göra vad de vill med dessa men det blir inte mer pengar till körkort och annat. Så vill de tågluffa och köpa sportbil så går det. Vill de köpa något dyrare får de väl jobba ihop resten själv.

Att stöda studier tycker jag är sunt då studier är den bästa investeringen du kan göra i dig själv. Vill något barn sedan inte studera så kanske de kan få hjälp att starta ett eget företag eller något annat. Exakt hur det blir får framtiden avgöra.

Ska tillägga att jag är glad för input då olika perspektiv och tankar alltid är sunt!

Mitt personliga exempel då där jag fick tillgångarna på 18-årsdagen men även har fått med mig kunskapen om hur man hanterar pengar och att det är klokt att inte bränna dem på en gång för skojs skull, är jag i beroendeställning och osjälvständig?

Att föräldrarna kan tänka sig att bidra till vissa saker i barnets liv hindrar väl inte barnet från att ta sig fram på egen hand ändå? Eller hur menar du?