Spara pengar till barnen, vettigt eller en björntjänst?

barn är ingen jävla rättighet..  antingen har vi ett barnbidrag som gäller alla invånare eller så har vi inget alls... vilket är fine by me..

Det KAN vara en björntjänst. Men det kan också vara ofantligt förmånligt för barnen att få så mycket pengar så de slipper ta studielån.

Jättebra att ni har förmånen att kunna spara så mycket pengar. Men jag vill verkligen trycka på att barnen kanske inte ska känna till denna stora summa, det är stor risk att de bara går runt och väntar på pengarna och orkar därför inte ens söka jobb efter gymnasiet eftersom de förväntar sig att leva gott på sin miljon. Varför orka jobba när man ändå har så gott om pengar... dessutom kan man ju festa bort pengarna och spela allan genom att bjuda vännerna på krogrundor för då blir man poppis i kompisgänget och får statusen som "glidare" (förvånansvärt attraktiv 'titel' för tonåringar).

Jag skulle föreslå att ni portionerar ut pengarna. Visserligen beroende på barnets personlighet och förmåga att ta ansvar för sin ekonomi, är båda superduktiga ordenliga barn som är förnuftiga med pengar så går det att ge "lösa tyglar" men har ni riktigt slösaktiga oansvariga barn så kanske det inte är så god ide att låta det fippla bort miljonen på absolut ingenting. Förslagsvis kan ni låta dem känna till att de ska få pengar till körkort + bil, kanske en liten insats på bostadsrätt osv. Vid arton års ålder behöver man sällan så mycket pengar, det kanske är bättre att ge dem pengarna när de väl tänkt köpa bostadsrätt eller portionera ut så de får pengar till studierna eller den utlandsresa de så gärna skulle vilja göra etc. Gällande studier kanske ge 10k i månaden så de lär sig hantera pengar till fullo, så de inte riskerar att hamna i lyxfällan där de slösar okontrollerat och sedan slutar upp med att ha snordyra vanor och inga pengar. vid 25års ålder ges resterande summa i klumpsumma:)

Det hela kan bli väldigt fel om man ger pengar till någon som inte har förmåga att ta tillvara på dem. Jag har en äldre släkting som gav 15k till varje barnbarn. Då alla andra fått den summan så kändes det elakt att inte ge pengar till ett av barnbarnen trots att hon var oansvarig och strulig av sig. Alltså fick hon pengarna. Vi andra köpte cykel, körkort, bil och sådant för pengarna. Denna tjej knarkade upp summan inom loppet av enstaka vecka och det hjälpte knappast henne att ha fått så mycket pengar.. det var egentligen det värsta som kunde hända henne. Så därför vill jag verkligen trycka på att ge pengarna till barnen baserat på deras beteende och vanor, så ni inte stjälper för barnen ifall de inte borde få tillgång till en så stor summa just då. 

Men vill avsluta med att det sannolikt är en tjänst och inte björntjänst ni gör era barn genom att ge dem en så god ekonomisk start på vuxenlivet!

Vi har ansett redan från början, att det är viktigare med en bra start på livet än en bra start på vuxenlivet. Många av våra vänner har jobbat heltid, haft ungarna på dagis och stressat sig i genom småbarnsåren (även ungarna blir stressade av det). Sedan har barnen blivit större. De har gått i skolan hela dagen och så fritids på det, och kommit hem och träffat sina trötta föräldrar 2-3 timmar på kvällarna. Så har tonåren kommit och barnen har gått hem från skolan till ett tomt hus. I bland har de delat en snabbmatsmiddag med föräldrarna, men lika ofta har de fått en slant för att gå på pizzerian i stället.
När ungarna fyllt 18, så har de fått en stor hög med pengar som kompensation för att de försummats under hela sin barndom. Föräldrarna har ju jobbat och slitit just för att kunna spara i hop till den där högen med pengar.

Vi valde en annan väg. De pengar vi hade kunnat lägga undan på ett sparkonto åt ungarna, har vi i stället använt till att finnas hos ungarna i vardagen. De har haft en barndom helt utan stress, och när de kommit upp i tonåren, så har de kommit hem till en förälder i stället för till ett tomt hus. Ja, egentligen är det förstås inte bara våra barn som kommit hem hit efter skolan, utan de har haft med sig sina kompisar, som inte ville gå hem till sitt eget tomma hus. Det har alltid funnits tid för att laga riktig mat och alltid tid för att äta tillsammans.

När barnen fyllt 18, så har de inte haft ett konto fullt med pengar, utan ett konto fullt med trygghet och närvaro - och en vetskap om att vi alltid finns där för dem och ställer upp när de behöver oss. Det har också varit vårt mål från första barnets födelse. Således inte snålhet, utan en genomtänkt ideologi.

Vi har råd att spara o jag är fortfarande hemma heltid på fp o har varit hemma första 3 1/2 åren med mina o sen jobbar jag 50% till dom börjar skolan !
Dom får det dom behöver av oss !

Betala tillbaka 20 000kr på 2 år!!!! 20 000kr tar max ett år att betalat tillbaka.

Jag sa inte att barnet inte kommer att kunna handskas med pengar om de får sparade pengar. Jag sa att det kan bli så. Jag lärde mig värdet av pengar redan som barn, trots att jag är från en rätt välbärgad familj/släkt. Men det innebär inte att Kalle som får miljoner på 18 års dagen lär sig det.

Vi som har fått båda delarna då? Du kan inte se allt så svartvitt!

Sen tror jag knappast att man behöver försumma, som du så tvärsäkert uttrycker det, sina barn under hela deras barndom för att spara ihop några tusenlappar till dem som ett startkapital. Då får man ha det bra knapert.

Det är väl jättebra att ni kan och vill spara till era barn!

Såhär har vi tänkt: Vi sparar en mindre summa varje månad i fonder, dessa pengar kommer hon få när hon fyller 18, och då kommer det kanske att vara 100.000 hon får. Dessa pengar kommer hon att veta om i förväg och hon kommer att få göra vad hon vill med dem, men vi kommer självklart att uppmana henne att lägga dem på vettiga saker såsom körkort m.m. Och om hon vill resa så får hon det. Förutom detta så sparar vi ungefär tre gånger så mycket varje månad i en kapitalförsäkring. Den står på mig men dottern står som förmånstagare och om något skulle hända med mig så är de hennes. Dessa pengar kommer vi att hålla hemliga tills den dag vi känner att hon är redo och har behov av dem. Kanske får hon dem istället för studielån, men då som en månadsutbetalning, eller också kan hon använda dem som handpenning den dag hon ska köpa sin första bostad.

Dessutom sätter vi in pengar hon fått vid dop, födelsedagar m.m. i ett sparkonto som hon också får tillgång till när hon är 18.

Mina föräldrar hade inte sparat något till mig och jag valde att flytta hemifrån tidigt vilket gjort att jag alltid fått stå på egna ben och visst har det gjort mig självständig. Men samtidigt har det varit slitigt att plugga och jobba samtidigt (vilket är nödvändigt eftersom man knappt får några pengar i maj till exempel, och studiemedel och lån räcker inte långt om datorn går sönder eller om man vill åka hem till sina föräldrar 100 mil bort några gånger per år...). Detta har gjort att jag har varit väldigt angelägen om att spara till min dotter, men samtidigt vill vi inte att hon ska få tillgång till allt när hon fyller 18. För jag kan ärligt säga att om jag hade fått tillgång till några hundra tusen när jag fyllt 18 så hade jag nog bränt dem på onödiga saker utan att tänka på att jag i framtiden behövt ha en handpenning för att köpa bostad...

Vad vet du om det? Kalles föräldrar kan vara hur förnuftiga som helst och under hela uppväxten lära honom att vara ekonomisk för att han ska ha rätt kunskap när han får sina miljoner på 18-årsdagen.

För övrigt skrev du följande (min fetning):
" Barnet har fått det serverat på ett silverfat. Barnet kommer inte lära sig att handskas med pengar eller lära sig att själv tjäna ihop pengarna."

 

Jag skrev att två veriationer: På ett sätt är det curling att spara till sina barn. Barnen får allt serverat på ett sliverfat. På ett annats sätt är det bra eftersom man kan ge barnen en möjlighet till en bra ekonomiskt start i livet. Dax att läsa kanske