Ni som gör/har gjort fertilitetsbehandling men funderar på/har valt adoption. Hur har ni resonerat?

Det är många år sedan vi var i er situation. Jag vill bara ge lite allmänna råd.

Bara ni själva kan avgöra när ni inte orkar med fler behandlingar. Givetvis ska ni hoppas att behandlingarna hjälper men räkna inte med det. Om ni umgås med tanken att adoption skulle kunna vara ett alternativ för er ska ni ställa er som sökande hos minst en auktoriserad adoptionsorganisation. Du finner dem på www.mia.eu Det kostar ungefär 2000 kronor per organisation och kalenderår. Innan ni bestämmer organisation(er) ska ni läsa igenom informationen på hemsidorna. OBS 1 det räcker inte att bara betala medlemsavgiften. Anledningen till att ställa sig i sökandekön redan nu är de långa väntetider som gäller till de flesta länder. Ni sparar helt enkelt tid. OBS 2 man behöver inte ha bestämt dig för att adoptera när man ställer sig i dessa köer. När ni känner att adoption på allvar kan vara ett alternativ för er ska ni kontakta familjerätten i er kommun och be om information om adoptioner. Ni ska också be att få en hänvisning till den obligatoriska föräldrautbildning alla blivande adoptivföräldrar måste genomgå. När ni har intyg om genomgången utbildning kan ni lämna in er ansökan till kommunen om en s.k. medgivandeutredning för adoption. OBS 3 att det kan vara köer till såväl den obligatoriska kursen som att få starta sin utredning. OBS 4 att ni inte behöver ha bestämt er för att adoptera när ni går kursen.  Om ni inte redan är gifta - gift er så snart ni kan!

Så här gjorde vi medan vi fortfarande höll på med IVF. När vi väl hade bestämt oss för att adoptera stod vi långt fram i sökandekön och kunde ganska snabbt skicka vår ansökan till det land som våra barn kommer ifrån.

Hej.

Först vill jag bara skicka en stor kram till dig/er eftersom jag vet hur fruktansvärt ont det gör när man inser att man inte kan bli gravid genom ivf heller. Resan ni har framför er är lång men den behöver inte vara smärtsam. Fundera, diskutera, gråt och sedan kommer du/ni finna en väg som känns rätt för just er.

Jag vill dock varmt rekommendera att Ni betalar in en sökandeavgift till en adooptionsorganisation eftersom det "garanterar" Er ett barn om det är den vägen ni bestämmer Er för.

När det gäller mig och min man så är det så att jag var mycket mera redo för alla steg vi tog och detta gäller allt ifrån ivf, till slutligen adoption, medan han var mycket långsammare än mig. Är det något jag ångrar i vår process så är det just att jag inte började betala en adoptionsförmedling tidigare än vad vi tillslut gjorde.

Lycka till i Er process och Ni är inte ensamma i er situation, även om det många gånger känns så.

Kram

Marianne.

P.s Idag är vi oerhört glada över vår kommande adoption och tårarna och sorgen är över för vår del. Kvar finns bara förväntan och glädje inför vårt adoptivbarn.

hej

Tack för era svar!! Vi står redan i kö som tur är.. Jag önskade mig det när vi gifte oss för jag kände på mig att detta kunde bli en lång resa.. Så vi har stått i kö hos AC sen januari. Däremot så funderar jag på att även ställa oss i kö till bfa. Sen skulle jag oxå gärna gå utbildningen i höst men vi får se hur långt min man är redo att gå för jag känner verkligen igen mig i att jag ligger före han i tankeverksamheten. Han är dock väldigt öppen och vill gärna prata om det så det känns väldigt bra så sett.

Sååå härligt att höra Marianne att ni nu bara känner förväntan och glädje! Jag vill också vara där snart..

Vilka bra tips du fått här ovanför, och ni är redan i startgroparna ser jag!

I början av 2009 var vi i ungefär samma sits, min man var inte heller lika långt fram i funderingarna kring adoption som jag var. Men vi gifte oss och ställde oss i kö, i samma veva som det femte ivf-försöket pågick. När även det misslyckades ville jag ta en paus, bara tanken på alla mediciner och allt psykiskt lidande gav mig panik. Det visade sig bli en lååång paus, jag orkade helt enkelt inte mer och min man stöttade mig i det. Jag trodde alltid att någon skulle säga stopp från klinikens håll, men iom att de inte hittade några fel så kunde vi hålla på hur länge son helst tydligen.

Ursäkta om mitt svar blev lika rörigt som mina tankar var under den tiden! :) Nu blickar vi framåt och kunde inte vara gladare, i nästa v går turen till Taiwan, vi ska få hämta våra älskade barn!

Det låter som en bra idé att ställa er i kö även hos BFA. De har många länder och om ni tänker att ni vill ha syskon så småningom så kan det vara en bra idé att köa hos minst två organisationer. Lycka till!

Det var inga röriga tankar alls utan precis det jag funderar över! Hur mycket ska man pressa sig, eller bör jag överhuvudtaget göra det och varför? Jag har ju längtat efter ett afrikanskt barn i flera år..och ett biologiskt. Hur jag än gör måste jag släppa något fast iofs kan jag ju i dagsläget inte ens få ett biologiskt barn. Är det för min man då? Ja tankarna är många och svaren få...

Ja just det! Det var en bra tanke. Tack för tipset!

Jag tror att man bara själv kan bestämma när man är redo för vad. Men att ställa sig i kö och gifta er som ni gjort är ett smart sätt att säkra upp alla alternativ medans man funderar.

 

Jag tror att man bara själv kan bestämma när man är redo för vad. Men att ställa sig i kö och gifta er som ni gjort är ett smart sätt att säkra upp alla alternativ medans man funderar.

 

Vi ställde oss i kö hos AC och BFA parallellt med att vi började med IVF-behandlingar (med donation). Nu är vår son 16 månader och omvärlden börjar ställa frågor om syskon. Själva är vi långt ifrån att kunna ta ställning till om vi vill försöka med fler behandlingar eller om vi hellre vill adoptera. Vi har fortfarande inte riktigt fattat att vi har fått världens mest fantaskiska barn och att önska mer just nu känns bara fel och konstigt.

 

Men det känns bra att veta att om vi någon gång skulle vara redo och vilja ha syskon så har vi samlat på oss bra kötid för en adoption.

 

Lycka till hur vägen till ert barn än kommer att bli! 

Valet för oss stod också mellan äggdonation och adoption. Adoption kändes mer rätt på något vis. Och medan vi köade för ÄD hann vi skicka vår adoptionsansökan till ett land.

Så det blev aldrig ÄD för oss, utan adoption istället. Helt rätt för oss! :)

Lycka till i dina funderingar! Ni kommer så småningom hitta fram till hur ni vill ha det.