Nu är det knappt sex veckor kvar till storken är beräknad. Tankarna har vandrat lite kring dop/namngivning. Hur har ni andra gjort? Som två mammor känner man sig inte så jättevälkommen i kyrkan. Så funderar väl lite mer kring namngivning. Hur funkar sånt?
Jag tror det finns många präster som är bra på att få även samkönade par att känna sig välkommna i kyrkan! Så är det ett dop ni vill ha, så är det ju klart att ni ska ha det!! Kolla upp prästerna i er församling med lite googling och fråga runt, så hittar ni säkert en bra :)
Vi är inte kristna och har gått ur svenska kyrkan, så dop var aldrig något alternativ. Inget av barnen har heller fått någon form av namngivningsceromoni, vilket nog mer har berott på lite lättja från vår sida... Vi har nog fortfarande inte hämtat oss från vårt bröllop -09 ;) Men egentligen ska man ju inte missa ett tillfälle att dra till stor fest!!
En namngivningsceremoni har en fri form. Det är barnets familj som väljer hur det ska gå till. Jag har en modell som jag följer som inkluderar hembesök där vi pratar om hur ni vill ha er ceremoni med musik, dikter och vilka som ska medverka, vi talar om era drömmar och tankar om föräldraskap och om barnet. Sedan skriver jag ett tal som ni får på förhand och därefter leder jag ceremonin.
Syftet med modellen för min namngivningsceremoni är att välkomna barnet till gemenskap med familj och vänner och ceremonin blir ett starkt minne för er som föräldrar och sätter er och barnet i ett sammanhang med gemenskap över generationer.
Ett dop i Svenska kyrkan måste däremot följa en bestämd ordning där prästens uppdrag är att förkunna kristi lära och att barnet blir en del av Jesu liv, dvs. dopet är INTE en ceremoni för att ge barnet sitt namn.
Så här står det på Svenska kyrkans hemsida, där kan ni själva läsa hur deras ceremoni går till.
”Att döpas innebär att bli en del av Jesu liv, död och uppståndelse.”
Så står det på Svenska kyrkans hemsida.
”Vid dop bekräftas att man tillhör sin familj och ingår i en större gemenskap, församlingen, kyrkan i världen och Guds stora familj.”
”Dopet är alltid en relation mellan Gud och den som döps. Dopet är inte knutet till förälders/vårdnadshavares tro eller liv.”
Idag döps vartannat barn i Sverige. Varför då? När det bara är ett fåtal som tror på den kristna läran som Svenska kyrkan förkunnar (15%?). Istället tror många på en högre makt, någon ”sorts” Gud. Varför döper vi då våra barn till att bli en del av Jesu liv?
Varför väljer inte föräldrar borgerlig/humanistisk namngivningsceremoni istället. Det är en ceremoni som välkomnar barnets relation till sina föräldrar, gemenskapen med familjen, vårt samhälle och vår värld. Istället för en abstrakt värld med Gud.
Ja, visst är det så att vi kan välja en egen sång eller dikt till dopet i Svenska kyrkan, men kyrkan måste ändå följa sin ordning med böner, psalmer och förkunna kristi lära. Väljer vi istället en borgerlig/humanistisk ceremoni kan vi välja exakt vad som ska sägas, exakt vilken musik som ska spelas och ett uppriktigt välkomnande.
Vad som känns rätt för ert barn vet bara ni. Men jag kan tänka att det kanske är särskilt viktigt för er att hålla någon sorts namngivningsceremoni. Det finns fortfarande fördomar i samhället och genom att ni samlar alla era nära så ”slår ni hål” på de fördomar som möjligen skulle kunna finnas kvar runt er. Då kan alla se er kärlek till ert barn med egna ögon och jag tror att då vinner ni ännu mer stöd i ert föräldraskap. Lycka till med ert beslut och med ert nya liv som mammor. Med vänlig hälsning Sara Pellving
Mitt företag: www.jordiska.se
Svenska kyrkans ordning för dopet m.m.
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=859052