Hjälp! Vad är det min mamma dricker?
bästa anonym dotter....
Jag är själv mamma & nykter alkoholist, men det tog många år för poletten att riktigt trilla ner....
Jag har gjort 10 behandlingar under 18 års tid & valde sista gången mellan att dö lr leva...
Jag har aldrig hymlat med att jag är alkoholist men tog det som en ursäkt att dricka.
Mina barn har farit mycket illa & jag har blivit soc anmäld flera gånger, men tyvärr så var alkoholen mycket starkare..
Sista behandlingen kom jag fram till att prova en sista gång för att välja livet & mina barn, jag bodde då på alkoholist hem för första gången efter att ha gjort öppenbehandling & bott hemma föregående behandlingar.
Min yngsta son som var 10 år ville verkligen att jag skulle bo borta men mådde mycket dåligt eftersom han var fruktansvärt medberoende & det gjorde så fruktansvärt ont att se honom lida som han gjorde..
Jag bestämde mej med 100 % styrka att göra det jag skulle, lita på personalen & min terapeut som följt mej under många år & aldrig gett upp hoppet att jag skulle klara det.
Min älsta son som var 21 år då, ringde mej, skällde ut mej efter noter, talade om hur trött han var på mina lögner, manipulationer & ursäkter.. Nu skulle han se att jag blev nykter inte höra mina lovord & mer skitsnack... jag lovar att det gjorde fruktansvärt ont... men... det var hans ord som gav mej styrkan, han hade ju faktiskt sagt hela sanningen.
Han ville inte ha mej som mamma mer om jag inte visade min nykterhet...
Min terapeut stöttade mej till 100% personalen på hemmet & mina soc"tanter"...
Jag skulle bo borta i 5 veckor men blev kvar där i 9 månader, det bästa jag gjort för mej själv & mina barn!
Det tog 7 månader innan min älste son överhuvudtaget såg på mej igen och det gjorde ont i mitt hjärta varje sekund, varje gång jag tänkte på hur illa jag gjort mina barn men jag visste att det enda sätt jag kan börja gottgöra dom på var att jobba på min nykterhet.
Det var fruktansvärt att inte kunna ringa honom, skriva till honom...men han hade satt gränsen att få vara ifred & min terapeut hjälpte mej att respektera honom.
Min yngste son var fortfarande mycket orolig & medberoende, skräckslagen hela tiden att jag skulle flytta ut från hemmet & börja dricka... men jag behövde se allt detta för att förstå allt skit jag ställt till med...
Det finns egentligen bara en sak som medberoende att göra, även om det gör fruktansvärt ont, att själv söka stöd & hjälp, det finns självhjälpsgrupper även för er... Sätt gränsen åt alkoholisten, gör som min son gjorde, ta avstånd, visa att ni inte orkar mer...
En alkoholist dricker så länge det finns medberoende "medhjälpare" i dess liv, en alkoholist vill inte vara ensam med sin självömkan & egoism... Då söker denne hjälp tillslut...
Jag har såå mycket fakta & erfarenhet med mej i ryggsäcken efter alla behandlingar men tyvärr hade jag valt att inte använda mej av det innan min sista behandling..
I dag finns mina söner hos mej, jag har aldrig älskat dom mer än jag gör nu, för nu har jag förmågan att älska igen...
Dom har större tillit till mej i dag, dock kan man aldrig ha 100% säkerhet att en alkoholist aldrig mer ska dricka, så både jag & dom har det med sej & jag måste jobba hårt varje dag för att behålla min nykterhet & mina barn, aldrig glömma att jag är en beroendeperson.
Mina barn har både fakta & erfarenhet av alkoholism som sjukdom & är naturligtvis proffs på att se alla varningstecken...
Snälla barn & vuxna barn till alkoholister, rädda er själva från alkoholen & alkoholistens slaveri & hjälp er själva, ni kan inte rädda eller hjälpa alkoholisten att bli nykter, det beslutet kan bara vi alkoholister ta själva & det gör vi inte förrän vi i princip förlorat allt....
Ni är värda ett liv, ett riktigt, lyckligt liv... snälla, släpp taget, jag vet att det är svårt men jag vet åxå att det går & att det fungerar.
Ni kan inte få alkoholisten att låta bli alkoholen, vad ni än gör så ordnar den ny alkohol & dricker.
Jag har druckit det mesta jag kommit över, handsprit, munskölj... u name it... det finns ingen hejd tillslut.
Jag önskar er alla massor av kärlek & styrka att ta hand om er själva, det enda stödet ni kan ge en alkoholist som inte vill erkänna eller sluta dricka...
Ni är dom viktigaste personerna i ert liv.
Kom ihåg att det finns hjälp & stöd att få...
Ni får gärna ta kontakt så ska jag försöka hjälpa till med tips & frågor så gott jag kan, jag har många terapeuter i min närhet som jag kan rådfråga åxå...
Tyvärr dog min terapeut hastigt i våras...det gjorde så fruktansvärt ont, hon var en klippa i mitt & pojkarnas liv..men hon finns i mitt hjärta & hennes ord finns med mej varje dag & hjälper mej...
R I P Gun Britt <3 Älskar dej <3
/Ulrika