• Äldre 13 Aug 10:23
    16701 visningar
    17 svar
    17
    16701

    Trotsig 3,5 åring som går mig på nerverna!

    Hej! Jag är en 23 årig 2 barnsmamma med två pojkar på 3,5 år och 5 år. Nu är det såhär att yngsta sonen är så fruktansvärt trotsig, eller vad det nu är. Vi har länge, (ca 1-1,5 år) funderat på om han har ett funktionshinder eller om det är ren o skär trots. 

    Han ska bestämma allt, och alla. Men framförallt över mig (mamma) men även över pappa, brorsan mormor osv. Givetvis ger vi inte med oss jämt, men ibland orkar man inte ta striden. 

    Detta börjar bli otroligt jobbigt, han ska bestämma vart å när jag får gå någonstans, han kan gå iväg åt andra hållet å gapa åt mgi att jag ska komma tillbaka och vänta på mig precis där han står, han får fruktansvärda utbrott över småsaker,såsom att jag tvättar mig med en babytvättservett och han vill bli tvättad över munnen med samma servett som jag tvättat mitt underliv eller under mina armar med. Han vill gärna lägga upp alla grejer vi handlat på affären på bandet vid kassan, å råkar jag glömma att han vill det, eller att man är stressad för att det är mkt folk eller nått på affärn så kan han få ennu ett utbrott å vill att jag ska lägga tillbaka allt i vagnen så han kan lägga upp det på bandet´igen trots att sakerna är betalda, han skriker å slåss å slänger sig på backen för det mesta man tjaffsar om, å det ger sig inte heller utan håller på minst 45 minuter.

    En gång hade vi varit ute och äldsta sonen ramlat å slagit upp knät, så vi skyndade oss hem å skulle tvätta rent det å sätta på plåster, å för att jag skulle se så tände jag lampan i köket, då fick han ett vredesutbrott och tyckte att jag skulle slita av brorsan plåstret, gå ut ur köket å släcka lampan, å¨låta han tända å sen börja om.

    När vi ska gå hem från dagis blir han asförbannad o tycker att jag kommer förtidigt, och har jag råkat ta ut vagnen för att brorsan ska iväg på träning så vi kan skynda oss hem så kan han bli vansinig över den å mena på att han skulle ha tagit ut vagnen.. En gång när vi kom ner på dagis så skule dom vara ute så det var ingen mening å klä av honom, så jag gav honom en kram å lämnade honom med pedagogen, då ringer hon efter ca en halv timme å berättade att han hade skrikit så han svimmat samt kräkts... Detta är bara toppen på isberget, är bråk om allt hela tiden, känns nästan som om han har tvångstankar, går det inte som han vill så låser det sig i huvuet på honom. Det spelar ingen roll vem han är med så är han likadan, å får samma utbrott.        

  • Svar på tråden Trotsig 3,5 åring som går mig på nerverna!
  • Äldre 13 Aug 13:07
    #1

    Vrerkligen ingen som har nått tips eller råd? Vad tror ni detta kan bero på? Trots? Adhd lr annat funktionshinder? Tvångstankar? 32 st som läst men ingen som svarat? sNälla nån som har ett tips el råd?

  • Kakao
    Äldre 13 Aug 14:20
    #2

    Har en liten bebis och en 3,5 åring här hemma...jag är ingen expert på något sätt, men jag skulle inte oroa mig för att han skulle ha någon adhd eller något sånt!! Tycker det låter som riktigt riktigt jobbig trots helt enkelt! Min 3,5 åring är överjävlig till och från...visst undrar man ibland om allt står rätt till i det där lilla huvudet när hon blir så arg så hon sliter sitt hår, haha, men sen går det ju över! Det där du skriver om att han kräver att du börjar om och gör om allt för att han tex vill tända lampan, exakt sån var tydligen jag när jag var liten, men även lilla jag lugnade ner mig!

    Men jag förstår dig, ibland driver dom en ju till rent vansinne och man vill bara skrika rätt ut! Hoppas ni står ut!  

  • Lizzii­e
    Äldre 13 Aug 16:41
    #3

    Jag tror att det bara är trots. Har oxå en son på 3år 9mån som oxå har ett hemskt humör. Började strax innan han blev 3 år. Mina nära o kära säger att det är 3-års fasen o att det ska lugna ner sig när han blir ca 4 år eller en liten tid därefter. Min dotter har inte haft sånt här humör när hon var 3 år, inte riktigt lika starkt iaf. De flesta säger att det är så pojkarna är i den åldern. Vet inte om det stämmer.

    Om du är mkt orolig, så prata med din BVC.  


    Mamma till 2
  • Äldre 13 Aug 21:25
    #4

    Låter som mina tvillingar på 3,5 år när det är som värst..... och då ska båda bestämma hur allt ska vara..... 
    tycker det låter som vanligt trots och det går förhoppningsvis över. Lycka till att hålla lugnet :) 

  • Äldre 15 Aug 14:33
    #5

    Hej och tack för era svar, har en 5 åring oxå en pojke, och han uppförde sig aldrig någonsin sådär som lillebror gör, och det är skit jobbigt då även storebror får sina kängor av honom. Vad ska man göra för att visa att det är vi vuxna som bestämmer mer än att inge ge med sig? Har ju varit benhård med vad som gäller, å såhär har det varit sen han var runt 1,5 å började prata... Tycker att efter drygt 2 år med samma bråk flera ggr per dag så borde han förstå att det inte är nån mening att bråka om det, men nej han fortsätter.. Och det är det som gör mig vannsinng, har aldrig nånsin höjt rösten åt barnen, men har nu börjat gjort det åt honom i ren desperation, spelar ingen som helst roll om man ignorerar utbrotten, eller om man tar honom i famnen, eller om man sätter sig ner på huk å pratar med honom, inget lungnar honom som sagt.. Och det är tjat å bråk om samma sak i minst 30-45 min.. "JAAAAG VILL GÅ TILLBAKA TILL AFFÄREN Å LÄGGA UPP SAKERNA"

    Igår var första dagisdagen o när vi skulle hämta honom så hade dagiset satt dit ny grind med karbinhake, som han ville sätta dit, men han var för svag i fingrarna så jag fick hjälpa honom lite, plus att de kom folk bakom oss som ville gå in, så jag sa att han nu får du stänga igen imorgon för nu vill dom bakom oss gå in.. Så hela vägen hem och även 15-20 min hemma gapade han å skrek att han ville gå tillbaka till förskolan å låsa grinden............... Såna här saker gör att jag vill slita håret av mig å springa därifrån... Men emellan dessa alla bråk så är han världens goaste unge, så försöker tänka på det även om det inte är lätt emellanåt... 

    Så, hur ska man få honom att förstå att en å samma saker hela tiden som bråkas om är fortfarande nej nej å åter nej. (iofs så kommer det oftast nya bråk om nya saker varje dag, men mycket upprepas) såsom att om jag går 1,5-2 m framför honom, så kan han helt plötsligt skrika "kom å vänta på mig här, du SKA STÅ HÄR!" å så är karusellen igång igen...   

  • Äldre 15 Aug 16:41
    #6

    Hej!

    Alla barn är så himla olika, men om du tex testar med att säga att idag ska mamma lägga upp grejerna på bandet och nästa gång får det vara hans tur. Så turas vi om...

    Att du förbereder honom kanske är svårt men berätta att alla ska ha lika mycket rätt. Det där med att han är samma på dagis låter som att han har någon form av störning, frågade just idag på bvc och då frågade hon mig hur det funkar på dagis. Han är världens snällaste på dagis och hemma kan min köra hur mkt som helst, han slåss inte utan tar tex mina ljus och river tills han får några strimlor och på mina kläder, jag blir vansinnig och skriker inte, försöker hålla mig lugn och inte visa att jag är arg, nej så gör man inte. Det kanske är ett långt ord för dem, nej kanske ska räcka. NEJ bestämt och inte visa att man ler eller skrattar, då vet dem inte vad som är vad. Min har så mkt energi att man behöver aktivera honom hela tiden, men ngn störning ska min inte ha enligt bvc men jag själv tror att han har mkt tvång, dricker tex inte ur ett glas om han själv inte valt ut den, håller på sådär i flera timmar och säger tex inte dricka ur det glaset ur det andra. Riktigt jobbigt kan jag ha det med han, inte alltid jag kan gå ut heller för en 3månaders bebis som ska ammas + en 4åring.. Lycka till!

  • Äldre 18 Aug 20:59
    #7

    Hej! Hittade din tråd av en slump när jag googlade "trotsig 3,5 åring" ser att det var några år sedan du skrev den men...

    Min fråga är enkel, när gick det över?

    Sitter själv med en trotsig 3,5 åring nu och även om han inte är lika extrem som du beskriver att din pojke var så gör han mig vansinnig flera gånger om dagen.
    Det hjälper ju inte till att han är illvillig mot sin lillebror som är 7,5 månader gammal.
    När lillebror kryper omkring kan ha gå fram och trycka till honom på ryggen och säga att lillebror vill inte krypa han vill ligga på magen.

    plus en massa andra saker som är jobbiga.

    när man frågar varför han gör på ett visst vis så svarar han bara "därför att jag gör det"

    Jag blir galen och undrar som sagt, när går det över??

  • Äldre 18 Aug 21:57
    #8

    Det där med att saker ska vara på ett visst sätt inträffade för vår del någon gång efter att lillasyster föddes när storasyster var 2,5 år. Hon skulle alltid trycka på alla dörr- och hissknappar till öppna förskolan. Fick hon inte göra det bröt hon ihop och skulle vänta tills dörren gick igen så hon fick göra rätt. Ibland fick hon helt enkelt skrika och ibland gick jag henne till mötes. Efter ett tag förberedde jag henne på att idag skulle mamma få trycka på en knapp. Det tog ett bra tag, men efter att ha tjatat det 2 gånger varje vecka under några veckors tid kunde hon börja dela med sig och säga att du får trycka på den knappen. Numera funderar jag inte så mycket på det, men hon blir inte helt förstörd på just den saken, vad jag tänkt på.

    Hemma kan hon istället bryta ihop för att hon inte får så mycket smör på mackan som hon vill eller att det inte är den mat hon vill ha eller att jag bestämmer annan jacka/skor/klädesplagg än hon tänkt sig och rusar då skrikande in på sitt rum och sätter sig i sängen och tjurar. Förhoppningsvis lägger det sig om några veckor igen. Det svåra är ju att lyckas förutse alla tänkbara strider ... För hennes del handlar det nog om den svåra balansgången mellan att vara en stor och liten flicka ...

    Idag lyckades hon kissa i soffan när jag gav lillasyster gröt. Tur det var lösa dynor med överdrag i alla fall.

    Dum mot lillasyster har hon också varit, men då har hon blivit inlyft på sitt rum. Nu några månader senare har det lugnat sig, men det är ju bara att fortsätta inpränta att så gör man inte. Tar sambon henne så blir hon garanterat ledsen. Ibland kanske de menar väl och vill hjälpa, men det blir så fel. Hon vet heller sällan varför hon gjorde som hon gjorde, utan fick troligen en impuls och konsekvenstänket är för dåligt utvecklat.

    Hon är också 3,5 år.

  • Äldre 18 Aug 22:02
    #9

    Det är jobbigt, men det går över. Jog lovar!

  • Äldre 19 Aug 09:57
    #10

    Det känns ju onekligen som att det aldrig ska gå över.
    Min pojke har i rena ilskan gått in på sitt rum och kissat i sängen en lördagsmorgon efter att vi sagt till honom att han inte kan ligga med oss i sängen och morgonmysa eftersom att han inte lyssnar när vi säger att han inte får sparkas och att man inte hoppar i sängen.

    Sen är det de här eviga gnällandet. Han gringnäller är vad man ska säga, han grinar inte men nästan fast det ända som kommer ut är gnälliga ljud när han inte får som han vill eller när man säger ifrån om något.
    Han kan få ett hysteriskt utbrott om man råkar ha i bubblor i badet och han inte ville ha det. Då är hela badrummet blött sen.
    Det känns som att inget man säger eller gör biter, ibland känns det på fullt allvar som att han skiter totalt i vad man säger.

    Vissa dagar vill jag själv bara lägga mig på golvet och skrika precis som han gör...men man biter ihop och önskar att det går över snart, VÄLDIGT SNART!

  • Äldre 20 Aug 20:48
    #11

    Min son är snart 3 och säg inte att detta håller på till 4 för då kommer jag kollapsa. Han har varit trotsig sen han va 2 men nu är det helt hysteriskt. Jag vill bara grina. Allt skriks och bråkas det om, även det han vill. Vad man än gör, säger oavsett om det är säger ifrån, markerar att det är fel på ett argt sätt eller ett bra sätt så blir det hysteriskt och även om man försöker blidka honom och göra något smidigt utan att få bråk så blir det hysteri då också. Jag är desperat. Vid 3,5 får han syskon och jag vågar inte ens tänka på hur det blir då... Man blir ännu mer ledsen när många säger att de aldrig varit med om detta med sina barn och de har 2 el 3 barn. Värdelös förälder som inte kan göra nåt rätt med sitt barn. Jag är så uppgiven. Hela vår tillvaro är förpestad :(

  • En blå giraff
    Äldre 20 Aug 21:52
    #12

    Jag har också barn som har/har haft rejäl trots, speciellt den äldsta pojken. Känner igen detta med att saker ska ske på "rätt" sätt annars blir det hysteriskt utbrott. Hade min 3-åring i vagnen idag och vi skulle gå förbi återvinningsstationen och slänga glasflaskor. Han hade sagt att han ville göra detta vilket var OK. Men innan vi kom dit somnade han i vagnen. Jag hade bråttom för vi skulle till skolan och hämta storebror så jag kastade flaskorna då han sov. Han vaknade då till och blev helt hysterisk över detta. Resten av vägen till skolan och medan jag hämtade storebror så gallskrek han bara. Jag försöker i såna lägen att bara låta honom vara och ignorera att han skriker, för det går inte att resonera. Jag förklarar lugnt när han helt enkelt skrikit klart. Tycker dock lillebrors humör är lugnare jämfört med hur stora pojken var i samma ålder så jag är van nu =/ Har iallafall många gånger burit på vansinnigt arga skrikande barn under armen för att det är det enda man kan göra. 3-årsåldern kan vara väldigt jobbig faktiskt.

  • Äldre 21 Aug 01:53
    #13

    31/2 åring här med :)

    Kan vara riktigt jobbigt. Glöm inte att det allra jobbigaste är nog att vara dem.

    Skulle aldrig vilja vara 3år igen :) Fy vad jobbigt det måste vara.

  • Äldre 21 Aug 07:57
    #14

    Hej!

    Har också en 3,5 åring som vi kämpat med sen hon var 2! Hon har haft trots länge, mer eller mindre...förstår att det är kämpigt! Men nu börjar det sakta men säkert att trappas ner..så hall ut..annars kan du alltid kontakta bvc för stöd!

  • Äldre 21 Aug 14:20
    #15

    Hej o tack för era svar även om tråden är drygt 2 år :) kan ju upptadera hur de gick. Sonen har atypisk autism o språkstörning. Han är något lugnare nu

  • Äldre 21 Aug 21:37
    #16

    Vi går hos logoped då han varit sen med talet men det har släppt jättemycket på slutet. Jag hoppas inte trotsen beror på något sådant. Har era barn blivit lugna senare efter sån här trots? Harmoniska snälla 6-7-åringar? ;)

  • Äldre 22 Aug 16:30
    #17
    Xadime skrev 2014-08-21 21:37:31 följande:

    Vi går hos logoped då han varit sen med talet men det har släppt jättemycket på slutet. Jag hoppas inte trotsen beror på något sådant. Har era barn blivit lugna senare efter sån här trots? Harmoniska snälla 6-7-åringar? ;)


    Hej, min äldsta son har aldrig trotsat på det viset som min yngsta. Han har varit extrem men de beror förmodligen på hans funktionshinder o att vi då inte visste av dem å kanske ställde för höga krav. Men sök hjälp, komet utb är jätte bra tex, å finns i alls kommuner.
Svar på tråden Trotsig 3,5 åring som går mig på nerverna!