• Äldre 16 Aug 15:31
    21020 visningar
    15 svar
    15
    21020

    Min mamma dog med honom.

    Jag vill tillägna en tanke, lite kärlek och omsorg till de som förlorat någon de älskar.

    Igår ringde en släkting och sa till mig att min mamma sitter häktad. Det var ca 1,5 månad sedan hon kom ut från fängelset efter 1 år långt straff. Innan det straffet hade hon några månader innan även ett 1 år långt straff.
    Båda fängelsevistelserna var till följd av narkotika.

    Och igår när det ringde och jag fick höra vad som stod på så blev jag inte förvånad. Jag ödslade inte en tår på henne.
    Och nu idag känns det värre, då min mamma inte alltid varit så här, men jag minns knappt hur hon var förut.

    Min mamma var ett helgon. Men någonstans efter vägen tog hon upp flaskan, och som 4-barnsmor gick allting utför ganska snabbt. Jag, som det äldsta barnet fick ta mycket ansvar och det var en lättnad för mig när hon fick åka in på rehabilitering.

    Hemma i orten där vi bodde tog hennes pojkvän hand om hennes två yngsta döttrar (han har varit "pappan" sen de var små). Jag och min två år yngre bror stannade hemma hos pappa.
    Men det var svårt för oss alla. Det tog inte lång tid förens mamma försvann från rehabiliteringshemmet och drog iväg med en främmande man, som vi kan kalla för Mats.

    Mats hade en lång historia vad gällde narkotikamissbruk, ca 25 år hade han lagt ner på det och hade även varit en väldigt stor man inom just langningen. Tio år av sitt liv hade han suttit inne i fängelset.
    Alla var livrädda för vad som skulle komma härnäst. Jag blev självdestruktiv, fick ätstörningar och massor av påstådda diagnoser. Jag lades in på ett HvB-hem för att få "vård". Men det blev inte bättre någonstans.

    Efter ca 8 månader hade mamma bosatt sig i en större stad tillsammans med Mats, då han ägde en ö i närheten. Alla barnen fick komma och jag släpptes ut ur mitt psykiska fängelse.
    Och vi blev alla lika chockade när vi träffade henne. Hon var nykter och överlycklig av att se oss. Det var det sista jag hade förväntat mig när jag åkte dit.
    Mats var en otroligt snäll man. Han försökte så gott han kunde att sluta missbruka, men när det blev svårt så åkte han ner till Stockholm (hans tidigare hemstad) för att ta hand om det.
    Han såg till att ingenting hände oss, och de gånger mamma tog ett snedsteg tog han hand om henne och såg till att hon började om dagen efter.

    Mats blev snart drogfri, men problemen var inte över. Han led fortfarande av Hepatit C som han fick strålbehandling/cellgifter för och han hade problem med hjärtat sen länge. Men han tog hand om det.

    Sommaren  2008 fick han en tid hos sin husläkare nere i Stockholm för att kolla upp om allting var bra med hjärtat, och innan han åkte gick han ner på knä och friade till min mor.
    Så fort han varit på läkarbesöket ringde han mamma, överlycklig och sa att allting såg bra ut.
    Ingen av oss kunde tro att det var sant, att han faktiskt blivit frisk.

    Ca en halvtimme senare försöker en bil göra en U-sväng mitt på E4 -norrgående och Mats som åkte motorcykel hann aldrig se.

    Min mamma dog med honom, i sitt hjärta har hon gett upp allt. Två av hennes barn är LVU-placerade, hennes enda son har inte pratat med henne på evigheter och Jag, hennes äldsta dotter blev lämnad kvar i en stad utan någonting, utan någon jag kände som kunde hjälpa mig.

    Min mamma är ett offer för drogen MDPV, även kallad dödsdrogen. Den är 10 gånger starkare än amfetamin och enligt henne tar den bort varenda spår av känslor som dyker upp i kroppen. Sen den dagen Mats dog har hon varit försvunnen. Inte från världen, men från oss barn som alltid behövde en mor.

    Jag tillägnar mina tankar till alla barn och anhöriga till missbrukare, och alla anhöriga till olycksoffer i trafiken.

    Kärlek



    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-16 15:36

    Jag önskar att hon kunde ha varit här för 5 månader sedan. Att fylla arton, är något man vill fira tillsammans med någon.
  • Svar på tråden Min mamma dog med honom.
  • Äldre 16 Aug 15:34
    #1

    Fint skrivet.

  • Isador­asMamm­a
    Äldre 16 Aug 15:37
    #2

    Ja väldigt fint skrivet...

    ...men även om din mamma drogar bort alla sina känslor, är du säker på
    att hon är ok med att du outar henne med bild & allt på nätet?

  • Äldre 16 Aug 16:09
    #3
    IsadorasMamma skrev 2012-08-16 15:37:56 följande:
    Ja väldigt fint skrivet...

    ...men även om din mamma drogar bort alla sina känslor, är du säker på
    att hon är ok med att du outar henne med bild & allt på nätet?
    Jag är säker på det, skulle inte göra det annars. :)
    Jag driver en rad bloggar och många gånger handlar det om just henne, så jag kollar varje gång om det är okej eller inte.
  • Äldre 16 Aug 16:27
    #4

    Kram på dig! Jag hoppas din mamma nyktrar till.

  • Äldre 16 Aug 21:10
    #5
    Momalicious skrev 2012-08-16 16:27:31 följande:
    Kram på dig! Jag hoppas din mamma nyktrar till.
    Jag hoppas det jag också, men hon har sagt själv att hon varken har viljan eller orken kvar, så jag har ändå inte de högsta förhoppningarna.
  • Äldre 17 Aug 01:59
    #6

    Kram

  • Äldre 17 Aug 02:07
    #7

    Fint skrivet! Styrkekramar till dig!

  • Lindse­y Egot the only one
    Äldre 18 Aug 00:54
    #8

    Hej Maya!

    När min dotter dog (14år) för snart ett år sedan så stannade min värld och inget kommer någonsin bli sig likt igen.
    Jag började blogga om min sorg, om de innersta känslorna som finns där i det fördolda och jag lät dem komma ut, ut i ljuset så de aldrig mer kan kväva mig igen. Det finns en inre kraft som kan ta död på en människa och den inre kraften dödade min dotter och jag sa till mig själv att det aldrig ska få hända mig.
    Du har också gåvan att skriva, jag ser det i din berättelse för du är ärlig och rak och att man vågar möta den verklighet man lever i. Det orkade inte din mamma tyvärr men det betyder inte att hon älskar Er mindre för det. Hon kan bara inte få ut de innersta tankarna som äter upp henne. För att må riktigt bra behöver man vara ärlig, rak och vågar se verkligheten och ibland gör verkligheten ont.

    Skriv ner dina innersta tankar antingen via en offentlig blogg eller i en fin skrivbok men en fin penna som du köper speciellt för detta ändamål. Du har det i dig!

    Kram

    www.lindaefraim.com

  • iaktta­gare
    Äldre 5 Apr 21:53
    #9

    Vad bra du skriver! bli författare

  • Äldre 27 May 06:49
    #10

    Vad heter din blogg?


    noah -08 jamie -09 mitt hjärtas prinsar!
  • Äldre 22 Jun 21:15
    #11
    milas skrev 2013-05-27 06:49:20 följande:
    Vad heter din blogg?
    noah -08 jamie -09 mitt hjärtas prinsar!

    majasophia.bloggplatsen.se tror jag :)
  • Äldre 22 Jun 21:21
    #12

    Så vacker och så sorgligt, jag önskar dig verkligen allt gott i livet {#emotions_dlg.flower}

  • Äldre 22 Jun 21:25
    #13
    ZaftMonkey skrev 2013-06-22 21:21:50 följande:
    Så vacker och så sorgligt, jag önskar dig verkligen allt gott i livet

    Tack så hjärtligt mycket :)
  • Äldre 30 Jun 13:33
    #14

    Det var så fint skrivet och man fäller tårar. Tycker också du ska försöka skriva av dig, både för din egen del och för även andras. Jag hoppas verkligen att din mamma finner, tron, hoppet om att livet kommer tillbaka till henne. Att hon finner ett ljus och kan fortsätta leva.

    Många kramar till dig fina du som delar med dig <3

    {#emotions_dlg.flower}  

  • Äldre 27 May 14:05
    #15

    Jag förstår dina känslor! Men tro mig när jag säger att din mamma tänker på alla er barn var eviga dag! När en människa förlorar något som den verkligen älskar så antingen går man in o ett sorge bearbetning. Men för andra så klarar inte kroppen eller psyket av att hantera denna förlust!

    Och då stänger hjärnan av det som gör ont.!

    Er mamma har gått igenom mer förluster och tragedier än vad någon någonsin ska behöva göra! Men hon är den mest ärligaste finaste människa jag mött! Med gud som mitt vittne skullebjag inte leva idag utan henne! Och förstår att ni tänker "vafan visar hon inte oss den sidan? Varför vill hon intebvara vår mamma! Men allt ni tänker är fel. Hon älskar er barn mer än allt! Men skammen och ångesten man får efter allt man gjort. Allt man behöver göra för att överleva. Man intalar sig själv att det är bättre att hålla sig borta! Från alla som mm kan såra!

    Kramar och jag lovar aTT en dag kommer er mamma vara redo att möta det hon förträngt

Svar på tråden Min mamma dog med honom.