Min snart sjuåriga dotter kissar på sig nästan varje dag!

Min dotter som snart fyller sju år kissar på sig nästan varje dag. Ibland kan det bli upp till tre gånger per dag. Hon har aldrig varit torr och vi har varit iväg till distriktsläkare och barnläkare. De hittade inga somatiska fel på henne och menade att hon var omogen. Detta var för 1,5-2 år sedan och det har inte gett sig än. Vi har prövat med beröm, klistermärken, gå efter klockan och sambon som blir väldigt arg på henne och tar tag i henne och mer eller mindre släpar henne i duschen (vilket jag naturligtvis stoppar när jag är i närheten). Min sambo säger att han blir väldigt frustrerad när hon inte lyssnar och blir då arg för att få henne att lyssna, vilket uppenbarligen inte heller hjälper.

Hon kan kissa på sig och sedan gå med det i byxorna i flera timmar. Nu tror jag det är för att hon skäms, tidigare att hon inte brydde sig. Har försökt att prata med henne om att det luktar och att hon kan bli retad i skolan och till och med berättat sagor om prinsessor som kissar på sig (hittat på själv) som bestämmer sig för att sluta göra det. Då har hon blivit jätteimponerad och säger att hon också ska sluta med det, för att nästa dag kissa på sig igen. Tidvis blir hon väldigt inne i leken och jag tror att hon känner att hon inte har tid eller att hon ibland stänger av känslan av att hon är kissnödig, ibland tror jag rätt och slätt att det beror på ren bekvämlighet, eller snarare att det finns roligare saker att göra än att gå på toaletten. 

Det är ständiga diskussioner varje dag och ibland blir det även högljudda konflikter när hon i princip vägrar gå på toaletten. Är det en maktkamp? Ibland får jag den känslan. Men det kan ju bara inte bero på det?! Det blir ju väldigt tråkiga konsekvenser och gråt (speciellt med pappa som kan vara väldigt arg och ibland lite hårdhänt).

Vad kan vi göra med det här? På vårdcentralen är de inte intresserade av att hjälpa oss, vi har försökt två gånger nu. Kan det hjälpa med en barnpsykolog? Är hon otrygg? Hon är i viss mån ett känsligt barn och i viss mån en tuff liten tjej. Hon är väldigt trygg med mig (mamma) och med pappa när han inte blir så arg, förstås. Det blir naturligtvis en rädsla att tala om för honom när hon har kissat på sig och mig struntar väl hon i, mer eller mindre (snälla mamman som bara tjatar).

Hon har även tidigare haft problem med att hon bajsat på sig vilket gav sig för ett halvår eller mer. Nu när hon börjat skolan har det återigen börjat om med det med. Hon har även problem med magen, kan jag ju säga, och det blir ibland bråttom. Men även där nonchalerar hon signalerna. Tror att hon skulle hinna gott och väl om hon gick när hon blev bajsnödig, såvida det inte är löst vill säga.

Snälla hjälp oss med detta för vår dotters skull!