• Anonym

    Hur påverkar separationern vår dotter?

    Av olika anledningar och efter mycket tvekan och ångest har jag nu lämnat pappan till min dotter. Vår dotter är 1,7 månader gammal. Vi har tillfälligt löst det så att jag bor i en lägenhet, som jag får låna av en släkting, och pappan bor kvar i huset och att vi har dottern varannan vecka, med början idag. Hon bor hos pappan den här veckan. Tanken är att vi ska bo isär och se hur det känns och se om några månader om vi kan hitta tillbaka eller om det är så här det kommer se ut i framtiden. Dottern har varit i lägenheten flertal gånger och vid ett antal tillfällen nu den senare tiden för att kunna känna igen sig.

    Den absolut största anledningen till att jag tvekat kring separationen är min dotter. Hur tar egentligen en sådan liten att föräldrarna går isär? Kommer hon känna att jag överger henne när hon märker att jag inte är hemma i huset som vanligt den här veckan och blir hon väldigt förvirrad när hon ska bo hos mig nästa vecka? Jag plågas verkligen av tankar som att hon ska glömma mig eller vara arg på mig eller värst av allt, må dåligt. Om hon gör det, hur kan det i så fall te sig?


    Jag och pappan kommer bra överens, även om vi den senaste tiden haft ett ansträngt förhållande hemma och jag tror att vår dotter lagt märke till det emellanåt, tex om någon av oss varit ledsen och gråtit. Annars funkar det bra, vi vill försöka att ha en så bra relation som det går, för vår dotters skull.

    Dottern har precis börjat på dagis och det funkar jättebra. Hon är en lugn, men framåt tjej som oftast har lätt att anpassa sig till olika situationer.

    Vore jätteskönt att få lite klarhet i hur ett sånt litet barn kan reagera på en separation och hur man i så fall ska tackla det. Jag är så orolig! Vill bara hennes bästa.

  • Svar på tråden Hur påverkar separationern vår dotter?
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Nu har det gått några dagar av dotterns första separation från dig och du vet sannolikt mer om hennes reaktioner än dag 1.
    Men om man ska prata generellt om barn och separationer så brukar jag säga att ju mindre barnet är  desto kortare tids frånvaro tål det från den ena respektive den andra föräldern.
    I mina öron kan det låta som en lång tid att vara borta en hel vecka i taget ända från början. Om det av praktiska skäl är nödvändigt kan man se till att träffas då och då och äta middag tillsammans eller dylikt.
    Riktigt små barn har svårt att hålla kvar bilden av den frånvarande föräldern i sin inre föreställning någon längre tid. Små barn har heller ingen reell tidsuppfattning, så en vecka kan vara en evighet eller en omätbar oändlighet för dem.
    Allt detta behöver ändå inte betyda att barnet tar skada av växelvis boende. Det jag vill säga är att ni ska vara observanta på hennes reaktioner och hela tiden skapa så goda förutsättningar ni kan för henne. Detta kan innebära att ni har gemensamma middagar om det låter sig göra.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

  • Anonym

    Första veckan verkar ha gått bra hittills. Jag själv kan inte vara utan henne en hel vecka, saknar henne otroligt mycket, så vi åt middag tillsammans och umgicks en stund på onsdagen och har varje dag videosamtal där hon kan se mig och jag henne när vi "pratar". Pga av mina oregelbundna arbetstider så kan jag och pappan inte byta tex var 4:e dag, vilket jag annars skulle tycka kändes bättre.

    Tror du att det är en bra "metod", så som vi gjort denna veckan?

Svar på tråden Hur påverkar separationern vår dotter?