Grannens 2:åriga dotter

Grannarnas dotter väcker min mamma runt kvart i sju på morgonen. halv 8 väcker mamma mig och bad mig spela in när hon går upp och knackar på. hon knackar och ringer och ropar i brevlådan men ingen öppnar på fem minuter. till slut så öppnad en man som vi aldrig sett förut med dottern på höften varpå dottern kastar sig mot min mamma och klamrar sig fast och vägrar släppa. Min mamma och grannens dotter har aldrig träffats förut.
mannen visar sig vara dotterns morfar och han bara ler och kan inte svara när min mamma frågar vad det är som händer.
barnet slutade gråta och övergick till "gråthicka" i samma stund hon hamnade i min mammas famn.
Mamma ber om att få ringa till barnets föräldrar varpå morfadern tyckte det var bättre om han ringde först. när han ringer så påstår han att min mamma påstått att han misshandlat barnet osv. vilket hon inte gjorde. när hon får prata med pappan så får hon bara veta att barnet och morfadern kommer jätte bra överrens och att min mamma ska lämna barnet mot barnets vilja. så vi går in i lägenheten och barnet börjar skrika direkt igen. tar ett hårt tag om min mamma oh vägrar släppa. det slutar med att min mamma får dra bortbarnet från sig och sätta henne på soffan och gå iväg trots att ungen skriker. mamma lovade dock att gå upp och hälsa på ungen en gång till under dagen så runt halv tre går hon upp och morfadern försöker stänga dörren framför ögonen på min mammavarpå hon då tar tag i den och säger att hon lovade ungen att hälsa på. det slutar med att han säger att hon kan få komma in och titta på barnet men inte träffa det. så när mamma kommer in så säger hon hej (barnets namn) varpå barnet hoppar ner från soffan och springer mot min mamma men innan hon hinner fram har morfadern knuffat ut henne ur lägenheten och smällt igen dörren.

jag och min mamma skulle vilja be om lite reflektioner. har vi gjort rätt? är det normalt beteende från en unge? osv..

Hej!
Det är väldigt svårt att svara på om ni tagit er för stora rättigheter och ingripit i oträngt läge eller om det faktiskt handlar om ett barn som far illa.
Av tecknen att döma, en tvååring som vid ett tillfälle skriker på morgonen när barnet är med sin morfar, är det inte tillräcklig anledning att ingripa för grannar eller andra okända personer.
Att barnet vill gå från morfar till grannen och inte släpper taget låter märkligt, men är svårtolkat. En del småbarn föredrar kvinnor framför män .
Att ni däremot återkommer på eftermiddagen för att ni "lovat"barnet det tycker jag klart innebär att ni överträder era befogenheter. Om ni är så oroliga att barnet far illa ska ni ringa socialtjänsten så får de bedöma om de ska ingripa.
Dessutom har ni ju redan talat med föräldrarna i telefon och det är de som har ansvaret för barnets välmåga och de tycker uppenbarligen att det är OK att barnet är med morfar.
Jag reagerar också på att ni spelar in hela situationen. Jag vet ju inte om ni har upplysningar om familjen som ni inte lämnat ut här som gör att ni tar er de här friheterna.
Om inte så är fallet bör ni nog tänka er för två gånger innan ni ingriper igen.
Med vänlig hälsning.

Grannens 2:åriga dotter

INNEHÅLL