2-åring som "kan själv"

Vår son är drygt 2 år och har utvecklats otroligt snabbt de senaste veckorna. Just nu vill han göra absolut allting själv och i möjligaste mån låter vi honom också göra det (han klär till exempel i princip på sig själv nu och vi låter honom hållas även om skorna hamna på fel fot, tröjan bak och fram osv.). Problemet uppstår när han vill göra farliga saker (ex. hälla upp hett vatten) utan hjälp eller lyckas krångla till kläderna totalt (ex. båda benen i samma byxben). När vi då går in och tar över, eller bara försöker hjälpa till det allra minsta, blir han absolut tokig - slänger sig på golvet och skriker tills han inte längre får någon luft och kan sedan gå omkring och gråta väldigt länge - och jag är då den enda som får trösta honom (när pappan är ensam hemma med honom kan konflikten pågå i evigheter).

Detta innebär också att vi får välja mellan att morgon och kvällsrutinerna tar flera timmar om han får göra allt helt själv (klä på/av sig, duka/av bordet, ta på/av haklapp, bre smörgåsen, hyvla ost, torka bordet, ställa in i diskmaskinen etc.) alt. att han får ett flertal tantrum när vi hjälper honom (vilket dessutom inte gör rutinerna så mycket snabbare)

Hur ska vi få honom att inse att han är superduktig även om han behöver lite hjälp ibland?

Hej!
Ni ger verkligen en fin beskrivning av självständighetsutvecklingen i 2-årsåldern och de dilemman den försätter barnets föräldrar i.
Först kan barnet väldigt lite. Så i tvåårsåldern tycker det att det kan allt och i barnets värld kan det det. Den fortsatta utvecklingen handlar ju sen om att lära sig att behärska mer och mer men att samtidigt förstå att de aldrig kommer att behärska allt. Detta är inte så märkvärdigt ur barnets aspekt, men blir svårt för föräldrar som vet att det finns saker barnet definitivt inte klarar, som hett vatten t ex, och andra saker som tar för lång tid eller blir för fel när barnet tillåts göra det.
Som i alla lägen gäller det att bestämma vilka kamper man ska ta och hushålla med dem för att själv stå ut. Barnet har ju styrkan att ta i med en ny kamp, att vägra bli tröstad, om det förlorar.
Ha bara väldigt fasta principer kring det som är farligt. I övrigt kan man låta barnet hållas när man har tid, kanske på helgen eller en ledig dag, men ta makten andra gånger. Försök att avleda barnet snarare än att trösta. Hitta på nya saker som är roliga. Heja på de saker han klarar fort och bra och låt honom träna med annat när ni har tid så kommer han så sakta att få en mer realistisk uppfattning om vad han klarar av. Något som ju också flyttas framåt hela tiden.
Så lycka till med att hänga med i hans utveckling.
Margit Ekenbark

2-åring som "kan själv"

INNEHÅLL