Någon annan som känner sig så utanför?
Vi förlorade vår dotter för nästan ett år sedan i v. 42. Vi har inte fått någon förklaring till vad som hände då läkarna inte har hittat några fel. Hon var mitt första barn och min sambo har barn sedan tidigare. Hela det här året har varit så fruktansvärt svårt och vi kämpar fortfarande med vår sorg efter vår älskade flicka. 
Försöker såklart bli gravid igen och blev också det i april men fick missfall. Väntar nu på att bli gravid igen...
Undrar om det är fler i min situation som känner som jag, att man känner sig så fruktansvärt utanför t.ex. med sina kollegor, där de flesta har både ett och två barn och som allt verkar flyta på hur bra som helst för?! Många av mina kollegor har barn och många av dem är yngre än mig. Det känns som att man är den enda i världen som råkat ut för att förlora ett barn och fortfarande väntar, det verkar ju som att det oftast går bra och ibland kan man bli så frustrerad och känna att världen är så fruktansvärt orättvis!
Sorgen har så många olika moment på något sätt, förutom att man är så fruktansvärt ledsen så har man även sin längtan efter änglasyskon och ledsamhet för att man fortfarande inte har ett barn hos sig när man har gått igenom en hel graviditet och sen den här bitterheten och känslan av utanförskap bland vänner och kollegor...någon som känner likadant?
Kram 
