Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

Här kommer en liten uppdatering kring vad som pågår i mitt liv just nu.
Jag har fått en lägenhet och ska snart flytta, det känns underbart även fast jag är väldigt orolig för hur ekonomin kommer gå ihop. Vi hoppas att huset blir sålt snart. 
Jag har berättat om skilsmässan och att jag är lesbisk för alla mina vänner och nu även för mina föräldrar. Alla har tagit det bra, mina föräldrar är väl inte eld och lågor över detta men de accepterar att jag känner så.
Hon jag är kär i har börjat ta initiativ till kontakt och jag känner att hon är intresserad av mig, men jag är inte helt säker på om det är vänskap eller attraktion hon känner. Jag vet inte om hon och jag skulle kunna funka i ett förhållande, vi är rätt olika, men jag kan inte sluta vara kär i henne även fast min hjärna tycker att jag borde släppa det här nu.

Det känns som att jag verkligen är ute ur garderoben nu. Det är en konstig känsla, de här tankarna och känslorna som jag skämts över och förnekat under hela mitt liv är nu ute i det fria. Jag känner mig blottad men fri på nåt sätt.
Det är mycket som fortfarande skrämmer mig. Hur ska barnen klara av skilsmässan? Hur klarar jag av delad vårdnad? Kommer barnen bli mobbade pga min läggning? Kommer jag bli utsatt för trakasserier pga mina känslor? Klarar jag av att bära ansvaret för mitt liv själv?
Det är också rätt ångest framkallande att tänka på att vara intim med en kvinna. Även fast det är precis vad jag längtar efter så är det lite läskigt, det är väl lite som att förlora oskulden igen antar jag.

  

lite ot men vill bara berätta om lite nyheter från qx gaygala.. Äntligen har kungahuset visat sitt stöd med att skicka Viktoria till gaygalan för att dela ut priset för årets HOMO som blev Jonas Gardell..

Åh era liv är som hämtade från mitt! Jag går också igenom skilsmässa nu. Jag blir nyfiken på hur gamla ni är och hur gamla era barn är. Ni behöver ju inte skriva exakt, men jag är ca 40 och mina barn är i tonåren.

Jag är 37 och förra året accepterade jag mig själv som bi. En stor händelse och lång process... Blir man någonsin "klar" när man kommer ut i min ålder undrar jag.

Skulle väldigt gärna vilja få kontakt med flera bi-kvinnor att prata och dela upplevelser med. Bor i Göteborgsområdet.

Inboxa mig vettja :)

Jag kom ut som 36åring med 2 barn, varav en tonåring, men det var en process som hade tagit nästan 10 år att ta det steget. Mycket för att jag slogs med mina egna fördomar och rädslor. Jag ville inte vara annorlunda, ville inte bryta upp familjen, ville inte att mina barn skulle fara illa på något sätt, ville inte ha alla dessa känslor som höll på att ta över helt.
Jag har verkligen älskat mina män,( även om sexet inte funkat riktigt) och det har skapat förvirring. Trodde först att jag kunde välja att leva straight, och vara lycklig med det. Har känt ett behov av att sätta mig i ett fack, är jag kanske bisexuell, eller har jag varit latent flata hela tiden, eller är detta bara förvirring osv. Idag känns det bara oviktigt. Jag slutade att attraheras av männen för många år sedan, och idag lever jag helt och hållet lesbiskt. Ser inte åt männen längre. Jag älskar min kvinna fullständigt, och det känns fantastiskt. Och det känns så befriande att slippa leva på en lögn om vem man är.
Utgången ur garderoben var jobbig som fan, en extrem identitetskris. Men nu när allt landat, så har det visat sig att rädslan var helt obefogad. Pappan till barnen ville inte ta vårdnaden ifrån mig, barnen har inte blivit mobbade i skolan, tvärtom, det är lite coolt med en lesbisk mamma, ingen mobbing på arbetsplatsen, och framför allt, familjen älskar mig precis som jag är.

Önskar dig lycka till TS, och alla andra som är på väg ut!