• Anonym (Nykom­ling)
    Äldre 24 Sep 12:37
    115815 visningar
    306 svar
    306
    115815

    Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

    Hej!

    Jag har desperat letat efter information och berättelser om hur det är att komma ut ur garderoben som vuxen, men det verkar vara helt omöjligt.
    Efter att ha pratat med HBT-jouren har jag förstått att det är väldigt vanligt, särskilt för kvinnor att komma ut med dessa känslor sent i livet.

    Att komma ut senare i livet ger en lite annan problematik än att komma ut som tonåring.
    Jag har haft väldigt svårt för att acceptera de här känslorna som jag förnekat under större delen av mitt liv och jag har levt med enorma skamkänslor. Jag bär på stora skuldkänslor över att vara orsaken till att min familj måste splittras, att mina barn ska leva med skilda föräldrar och att jag kommer såra min man.

    Det har tagit mig över ett år att bearbeta känslorna och acceptera det faktum att jag som tjej gillar tjejer. Jag har ännu bara kommit ut för mig själv och för en vän.

    Det skulle vara intressant att få höra era berättelser om hur era komma-ut-process gick till och var i livet ni befann er då. Det skulle även vara skönt att komma i kontakt med er andra som är på väg att ta det stora klivet ut ur garderoben och in i livet.
     

  • Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna
  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 12 Feb 11:07
    Anonym (Älskande) skrev 2013-02-12 10:02:44 följande:
    Jag kom ut som 36åring med 2 barn, varav en tonåring, men det var en process som hade tagit nästan 10 år att ta det steget. Mycket för att jag slogs med mina egna fördomar och rädslor. Jag ville inte vara annorlunda, ville inte bryta upp familjen, ville inte att mina barn skulle fara illa på något sätt, ville inte ha alla dessa känslor som höll på att ta över helt.
    Jag har verkligen älskat mina män,( även om sexet inte funkat riktigt) och det har skapat förvirring. Trodde först att jag kunde välja att leva straight, och vara lycklig med det. Har känt ett behov av att sätta mig i ett fack, är jag kanske bisexuell, eller har jag varit latent flata hela tiden, eller är detta bara förvirring osv. Idag känns det bara oviktigt. Jag slutade att attraheras av männen för många år sedan, och idag lever jag helt och hållet lesbiskt. Ser inte åt männen längre. Jag älskar min kvinna fullständigt, och det känns fantastiskt. Och det känns så befriande att slippa leva på en lögn om vem man är.
    Utgången ur garderoben var jobbig som fan, en extrem identitetskris. Men nu när allt landat, så har det visat sig att rädslan var helt obefogad. Pappan till barnen ville inte ta vårdnaden ifrån mig, barnen har inte blivit mobbade i skolan, tvärtom, det är lite coolt med en lesbisk mamma, ingen mobbing på arbetsplatsen, och framför allt, familjen älskar mig precis som jag är.

    Önskar dig lycka till TS, och alla andra som är på väg ut!
    Vad härligt att höra att det kan gå riktigt bra att komma ut ur garderoben. Hittills har ju varken min familj eller mina vänner förskjutit mig pga min läggning. Mina föräldrar oroar sig för barnens situation och att de ska bli mobbade. Men jag tror att mobbarna alltid hittar anledningar till att mobba någon och det behöver inte alls ha att göra med att denna någon har en lesbisk mamma. 
    Jag har inte kommit ut på jobbet än, tror jag avvaktar lite till med det. 
    Jag pendlar fortfarande mycket mellan att vara helt säker på min läggning till att bli osäker. Nu har jag dessutom börjat drömma att jag har sex med män, vilket skapar ännu mer förvirring. I vaket tillstånd kan jag inte alls tänka mig vara med en man igen. Men varför drömmer jag om män? Jag vill ju drömma om kvinnor.

    Håller med dig om att det här är den värsta identitetskris en människa kan ha. Hela livet har jag definierat mig som heterosexuell, alla mina framtidsplaner har utgått från att jag har en man vid min sida. Nu måste jag försöka hitta mig själv i rollen som homosexuell och jag måste arbeta bort mina egna fördomar kring detta.

    När kände du att du landade i dig själv? Var det före eller efter du hade varit med en kvinna? 
    Jag funderar själv på om det är för att jag inte varit intim med en kvinna än som gör att jag inte kunnat landa i det här.
     
  • Anonym (Älska­nde)
    Äldre 12 Feb 11:50

    De första åren utanför garderoben var väldigt ambivalenta. Låg tom med män några gånger för att bevisa för mig själv att jag "kunde", men det var äckligt och gav mig jättemycket ångest.  Jag var kär i en kvinna, men visste liksom inte hur jag skulle bete mig. Hur är man som lesbisk? Vilka normer är det som gäller? Hur stöter man på en tjej? Var så vilse! Det blev inget med den kvinnan, men sen träffade jag min nuvarande partner, och där fann jag mig tillrätta. Blev jätteförälskad, och hade sex hela tiden och  överallt, gick på gayfester och prideparader, och var stolt över att gå hand i hand ute och visa hela världen vår kärlek. Ambivalensen försvann och ersattes med trygghet och glädje.
    Så jag behövde nog ett etablerad förhållande för att finna min plats.

  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 12 Feb 12:05
    Anonym (Älskande) skrev 2013-02-12 11:50:33 följande:
    De första åren utanför garderoben var väldigt ambivalenta. Låg tom med män några gånger för att bevisa för mig själv att jag "kunde", men det var äckligt och gav mig jättemycket ångest.  Jag var kär i en kvinna, men visste liksom inte hur jag skulle bete mig. Hur är man som lesbisk? Vilka normer är det som gäller? Hur stöter man på en tjej? Var så vilse! Det blev inget med den kvinnan, men sen träffade jag min nuvarande partner, och där fann jag mig tillrätta. Blev jätteförälskad, och hade sex hela tiden och  överallt, gick på gayfester och prideparader, och var stolt över att gå hand i hand ute och visa hela världen vår kärlek. Ambivalensen försvann och ersattes med trygghet och glädje.
    Så jag behövde nog ett etablerad förhållande för att finna min plats.
    Så då är min osäkerhet inte onormal.
    Jag har ju varit upp över öronen förälskad i en tjej i över ett år nu, jag tycker hon utstrålar homosexualitet men är gift med en man Det känns inte helt rätt att lägga in stötar på henne med tanke på att hon inte är singel. Samtidigt vet jag att om hon är smyglesbisk så behöver hon en "spark i ändan" för att våga ta steget ut.
    Jag känner också att jag bara vill skrika ut för hela världen hur underbar hon är och hur kär jag är i henne. Det här är första gången som jag också känner att jag vill kyssas och hålla hand offentligt. När jag varit med män har det bara känts så konstlat att göra det. Jag hoppas att min osäkerhet lägger sig när jag hittat mig själv som lesbisk och har hittat kärleken.
  • Äldre 12 Feb 19:51

    Jag känner igen mig i era berättelser.
    Jag har nog alltid anat att jag är en som gillar tjejer också men styrd av normer har jag bara sett män som ett alternativ. Tills förra året då jag handlöst föll för min kollega. Panik! Men gud så underbart! Jag har aldrig varit så kär i hela mitt liv, aldrig känt så stark åtrå, aldrig velat lägga hela världen för någons fötter... Men jag lät henne inte få veta om mina känslor...det fanns så många fel med dem.

  • Anonym
    Äldre 25 Feb 23:24
    Anonym (Nykomling) skrev 2012-09-24 12:37:00 följande:
    Hej! Jag har desperat letat efter information och berättelser om hur det är att komma ut ur garderoben som vuxen, men det verkar vara helt omöjligt. Efter att ha pratat med HBT-jouren har jag förstått att det är väldigt vanligt, särskilt för kvinnor att komma ut med dessa känslor sent i livet. Att komma ut senare i livet ger en lite annan problematik än att komma ut som tonåring. Jag har haft väldigt svårt för att acceptera de här känslorna som jag förnekat under större delen av mitt liv och jag har levt med enorma skamkänslor. Jag bär på stora skuldkänslor över att vara orsaken till att min familj måste splittras, att mina barn ska leva med skilda föräldrar och att jag kommer såra min man. Det har tagit mig över ett år att bearbeta känslorna och acceptera det faktum att jag som tjej gillar tjejer. Jag har ännu bara kommit ut för mig själv och för en vän. Det skulle vara intressant att få höra era berättelser om hur era komma-ut-process gick till och var i livet ni befann er då. Det skulle även vara skönt att komma i kontakt med er andra som är på väg att ta det stora klivet ut ur garderoben och in i livet.  

    Den här tråden är precis vad jag letat efter länge och inte hittat... Jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo jag vet vad jag vill göra, jag vill bli kär. Något jag just insett att jag aldrig varit i mina partners... Jag har haft dom här funderingarna länge, men jag Hr som många sv er levt Svensson liv med en underbar man och inte velat tänka tanken ut när den infunnit sig. Jag har sårat så många mitt liv i jakten på vem ja är. Att problemet till varför mina relationer aldrig fungerat var att jag är ju en tjej som gillar tjejer har inte slagit mig. Jag kommer från en liten håla, jag har aldrig känt gått gay par eller sett det på nära håll. Jag vet inte Hultman gör :) Hur gör man nu? Hur vet man vem som är gay? Hur ska jag börja? Jag är livrädd för jag har aldrig varit så säker på något som detta. Jag är gay. Jag tycker introt män och har aldrig gjort det. Jag dras till kvinnor och fantiserar i agens läge bara om kvinnor. Men jag kan ingenting! Alla HBT personer i ex gay galan verkar som en enda stor familj och jag vill inget hellre än att få veta hur man bli insläppt? Jag måste få leva ut detta innan jag dör. Dettaär inget ryck. Detta är något som kom fram efter en lång process. Jag är nu singel och alla tjatar på mig att dejta nån ny kille, har varit singel nästan två år nu, men jag vill ju dejta en tjej! Jag är i en period i mitt liv där barnet börjar bli äldre, jag har ingen partner och kan för första gången tänka på MIG och mina behov. Att ens komma såhär långt i processen har tagit säkert tio år, kanske ett heltliv. Jag skulle vilja lära känna någon från den andra världen och bolla tankar med. Finns det ngn som kan tänka sig att i Sthlm introducera en singelmorsa i 30 års åldern till HBT världen? :) jag tycker inte om internetdejting det är inte för mig, jag vill börja leva som den jag är... Jag är trettio nu och vill inte förneka det mer! Hur gör man nu? Kommer inte berätta om detta för sonen eller familjen än. Vill uppleva det först, ta tempen på det, känna mig hundra procent.. Just nu tänker jag inte pånnågot annat än tjejer haha. Varje fiber i mig skriker efter kvinnokroppar. Så mycket faller på plats men hur kommer man ur garderoben är man inte vet Hultman kommer in i gayvärlden undrar jag? Kram från vilsen ungvtonårsmorsa som har läst igenom alla era inlägg med växande leende. Det finns fler! Hej! :)
  • Anonym
    Äldre 25 Feb 23:26

    Förlåt för alla stavfel hoppas någon orkar läsa ändå.. Denna surfplattan gör mig tydligen till analfabet... :)

  • Anonym
    Äldre 26 Feb 05:28

    jag har börjat komma ut i omgångar som bi  ,  och har hittills inte fått negativa reaktioner

     det var min släkting en ung man helt homo som fick mig att göra det

    han visar stort mod och kommer ut helt med sin läggning 

    Det var i många år,  även om  70 och 80talet var fria decennier så är det lättare idag

    Jag tror att det var efter det att kändisarna   som gifte sig och ingick partnerskap gjorde att

    vanligt folk kände sig mera fria

     Att jag lever ganska fri har underlättat betydligt,  har en kille som uppmuntrar mig att bejaka min läggning

     hade en bra relation med en tjej som var kär i nästa tjej i våras, ett trevligt minne

  • Anonym
    Äldre 26 Feb 05:48

    Ibland får jag den känslan att även om vi uppfattar Sverige  som fritt land, så blir folk rädda att komma ut,och är man rädd lever man i en dold diktatur

    För homosexuella har tidigare inte fått göra värnplikt i flera länder, fått spöstraff och dödstraff, flyr länder och söker asyl,missar anställningar, trakasseras av grannar om de lever ihop,vänskap går i kras, familjer tar avstånd

    Andra världskriget var värst homo och bi tjejer bar svart triangel och hamnade i läger 

    Mycket av fördomarna lever kvar, människor blir rädda för att vänskap och familjeband ska gå sönder

    För min egen del var jag ett bi hela livet, känslorna fanns där

    Det kom i omgångar ,jag hörde talas om par i jobbet som levde ihop, när min släkting kom ut  och jag
    började leva fri  , förändrades min bild

    Jag kom ut i omgångar, ringde RFSL ville  ha frågor, hörde talas om en grupp som möts som är bi

     Var inne på Pride 2003 besökte Mondo en hel vecka ,plötsligt sålde en tjej biljetter till Pride på jobbet

    Jag sökte fritt kontakter och kunde gå fritt genom hela förorten med en tjej en vårdag.

    Minnet av en vår  , då jag förstod att man kan leva med en tjej eller en man,i mitt fall föll valet på en fri
    öppen man. När jag läste stjärnor utan svindel läste jag en oerhört bra bok 

     Livet förändras vi vet inte vilka vi blir kära i , möten kan gå snabbt.För min egen del hjälpte det att fritt
    söka fritt leva.

    När man som bi väljer en tjej lever man ihop som lesbisk, då får man strunta i vad folk tycker, man får utstå
    en hel del med man lever ärligare och ett kanske rikare friare liv 

  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 27 Feb 12:26
    Anonym skrev 2013-02-25 23:24:00 följande:

    Den här tråden är precis vad jag letat efter länge och inte hittat... Jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo jag vet vad jag vill göra, jag vill bli kär. Något jag just insett att jag aldrig varit i mina partners... Jag har haft dom här funderingarna länge, men jag Hr som många sv er levt Svensson liv med en underbar man och inte velat tänka tanken ut när den infunnit sig. Jag har sårat så många mitt liv i jakten på vem ja är. Att problemet till varför mina relationer aldrig fungerat var att jag är ju en tjej som gillar tjejer har inte slagit mig. Jag kommer från en liten håla, jag har aldrig känt gått gay par eller sett det på nära håll. Jag vet inte Hultman gör :) Hur gör man nu? Hur vet man vem som är gay? Hur ska jag börja? Jag är livrädd för jag har aldrig varit så säker på något som detta. Jag är gay. Jag tycker introt män och har aldrig gjort det. Jag dras till kvinnor och fantiserar i agens läge bara om kvinnor. Men jag kan ingenting! Alla HBT personer i ex gay galan verkar som en enda stor familj och jag vill inget hellre än att få veta hur man bli insläppt? Jag måste få leva ut detta innan jag dör. Dettaär inget ryck. Detta är något som kom fram efter en lång process. Jag är nu singel och alla tjatar på mig att dejta nån ny kille, har varit singel nästan två år nu, men jag vill ju dejta en tjej! Jag är i en period i mitt liv där barnet börjar bli äldre, jag har ingen partner och kan för första gången tänka på MIG och mina behov. Att ens komma såhär långt i processen har tagit säkert tio år, kanske ett heltliv. Jag skulle vilja lära känna någon från den andra världen och bolla tankar med. Finns det ngn som kan tänka sig att i Sthlm introducera en singelmorsa i 30 års åldern till HBT världen? :) jag tycker inte om internetdejting det är inte för mig, jag vill börja leva som den jag är... Jag är trettio nu och vill inte förneka det mer! Hur gör man nu? Kommer inte berätta om detta för sonen eller familjen än. Vill uppleva det först, ta tempen på det, känna mig hundra procent.. Just nu tänker jag inte pånnågot annat än tjejer haha. Varje fiber i mig skriker efter kvinnokroppar. Så mycket faller på plats men hur kommer man ur garderoben är man inte vet Hultman kommer in i gayvärlden undrar jag? Kram från vilsen ungvtonårsmorsa som har läst igenom alla era inlägg med växande leende. Det finns fler! Hej! :)
    Hej och välkommen

    Önskar jag kunde ge svar på dina frågor, men det kan jag inte eftersom jag själv ställer mig de frågorna. Jag är också rädd för vad det här nya livet ska innebära, kommer jag bli accepterar av gayvärlden trots att jag kommit ut som vuxen och vill jag ens in i den världen? Egentligen vill jag nog bara leva som jag alltid gjort, vara den jag alltid varit men leva tillsammans med en kvinna istället för en man.

    Jag bor i en mindre stad och gayvärlden är osynlig här, i grannstaden arrangeras gayfester några gånger per år så jag vet att det måste finnas fler homosar här i närheten än bara lilla jag Men jag vågar mig inte till de festerna än. 
    Jag tog mig ur garderoben även fast jag inte vet något om gayvärlden, jag gjorde det bara genom att själv acceptera att jag är kär i en kvinna och har fantiserat om kvinnor i hela mitt vuxna liv. Jag var livrädd för att bli ensam, men alla mina vänner har accepterat mig. Mina föräldrar är inte glada över att deras dotter är lesbisk, men de har inte slängt ut mig ur deras liv i alla fall. Det har också hjälpt mig att prata om dessa känslor med mina vänner, ju fler jag berättat för desto längre ut ur garderoben har jag kommit. 
     
  • Anonym (på väg)
    Äldre 27 Jul 19:25

    Det känns så skönt att läsa allt ni skriver, har kommit ut för närmaste vänner, familjen och släktingar men känner mig så ny med att komma ut ur garderoben och nu ska jag berätta för många, på fb. Försöker komma på något att skriva för att få ut det, för jag vet hur skönt det kommer bli att slippa dölja mina tankar och den jag är. Mår redan bättre av att ha förstått att jag är lesbisk. Så att berätta borde kännas lättare. Vet att jag har modet att berätta, att ta de där stegen jag har tagit i år har varit enorma och det här är ett steg framåt vidare för mig. Ska samla mod och styrka för det. Kan ta en liten stund, eller en vecka till. 

Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna