• Anonym (Nykom­ling)
    Äldre 24 Sep 12:37
    115820 visningar
    306 svar
    306
    115820

    Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

    Hej!

    Jag har desperat letat efter information och berättelser om hur det är att komma ut ur garderoben som vuxen, men det verkar vara helt omöjligt.
    Efter att ha pratat med HBT-jouren har jag förstått att det är väldigt vanligt, särskilt för kvinnor att komma ut med dessa känslor sent i livet.

    Att komma ut senare i livet ger en lite annan problematik än att komma ut som tonåring.
    Jag har haft väldigt svårt för att acceptera de här känslorna som jag förnekat under större delen av mitt liv och jag har levt med enorma skamkänslor. Jag bär på stora skuldkänslor över att vara orsaken till att min familj måste splittras, att mina barn ska leva med skilda föräldrar och att jag kommer såra min man.

    Det har tagit mig över ett år att bearbeta känslorna och acceptera det faktum att jag som tjej gillar tjejer. Jag har ännu bara kommit ut för mig själv och för en vän.

    Det skulle vara intressant att få höra era berättelser om hur era komma-ut-process gick till och var i livet ni befann er då. Det skulle även vara skönt att komma i kontakt med er andra som är på väg att ta det stora klivet ut ur garderoben och in i livet.
     

  • Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna
  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 9 Nov 09:53
    #42
    Anonym (Heja dig!) skrev 2012-11-07 21:34:53 följande:
    Vet du... Att läsa den här tråden är som att läsa en spännande roman. Innerst inne vet vi alla att i ett kapitel längre fram så kommer du att vara skild och på den spännande tröskeln in till ditt nya liv med en möjlig, ny relation (med en kvinna!) runt hörnet. Det är en spännande historia att följa!

    Det spelar ingen roll vad någon kompis eller mossig (helt oacceptabelt för övrigt) terapeut tror: du vet ju att du inte tänder sexuellt på din man, du har alltid dragit dig för kontakt med det manliga könsorganet, du är förälskad i en kvinna och du fantiserar sexuellt om andra kvinnor. Ja... Andra får väl kalla det vad de vill, men helt klart är väl att du behöver undersöka hur det känns att ha intima relationer med andra kvinnor och att det verkar fel mot både dig och maken att fortsätta leva ihop. Om sedan någon annan är obekväm med att kalla dig för lesbisk eller att kombinera detta med bilden som HON hade av dig sedan tidigare, så... har väl inte det så stor betydelse egentligen.

    Gå på det som DU känner! Och åter igen: heja dig!
    Härlig pepp talk! Tack snälla

    Jag tror att jag är så stark och så rätt vad det är så drunknar jag i tvivel. Men innerst inne tror jag att dessa tvivel egentligen är andras tvivel. Jag vet också att om jag inte behövde tänka på några som helst konsekvenser av mitt handlande så skulle jag vid första bästa tillfälle kyssa Henne.

    Jag vill verkligen berätta för min man, jag står inte ut med att känna mig så här falsk. Han planerar för en framtid med mig och jag kan bara inte sluta tänka på Henne.
    Varför får jag inte ur mig detta?
  • Anonym (lyckl­igt slut)
    Äldre 11 Nov 13:54
    #43

    Hej TS!

    Hoppas allt funkar ok för dig just nu. Tänkte bara på en sak som slår mig när jag läser dina inlägg: jag har valt att inte fokusera så mycket på vilken sexuell läggning jag har och sätta en etikett på det. Om folk frågar mig säger jag bara att jag just nu lever med en kvinna/har en flickvän eller dylikt. Det hjälpte i alla fall mig att inte grubbla så mycket kring ord och etiketter, bara gör det som du känner att du måste och se vart det leder. T.ex. börja med att skilja dig från din man om det är det du känner att du behöver göra, inte med baktanken att du måste göra det för att träffa en kvinna utan för att förhållandet inte funkar. Du kanske inte ens behöver berätta för honom att du tror att du hellre vill ha en kvinna, utan tills vidare bara att förhållandet inte funkar. När eller om du sen träffar en kvinna så kan du berätta det för honom då precis som du säkert skulle ha berättat om du träffar en ny man. När du sen är skild, gå på dina känslor när dom dyker upp och se vart det leder, vare sig det är en kvinna eller en ny man du träffar, och om du träffar en kvinna och är upp över öronen kär och bara inte kan leva utan henne, då vet du att det är en kvinna du vill ha, och då kan du också berätta för andra vem du har träffat om du inte vill komma utan tidigare.
    Lite tips som funkade för mig, hoppas du kan ha nytta av något :)
    Åter igen lycka till, jag hejar på dig!

  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 11 Nov 20:08
    #44
    Anonym (lyckligt slut) skrev 2012-11-11 13:54:03 följande:
    Hej TS!

    Hoppas allt funkar ok för dig just nu. Tänkte bara på en sak som slår mig när jag läser dina inlägg: jag har valt att inte fokusera så mycket på vilken sexuell läggning jag har och sätta en etikett på det. Om folk frågar mig säger jag bara att jag just nu lever med en kvinna/har en flickvän eller dylikt. Det hjälpte i alla fall mig att inte grubbla så mycket kring ord och etiketter, bara gör det som du känner att du måste och se vart det leder. T.ex. börja med att skilja dig från din man om det är det du känner att du behöver göra, inte med baktanken att du måste göra det för att träffa en kvinna utan för att förhållandet inte funkar. Du kanske inte ens behöver berätta för honom att du tror att du hellre vill ha en kvinna, utan tills vidare bara att förhållandet inte funkar. När eller om du sen träffar en kvinna så kan du berätta det för honom då precis som du säkert skulle ha berättat om du träffar en ny man. När du sen är skild, gå på dina känslor när dom dyker upp och se vart det leder, vare sig det är en kvinna eller en ny man du träffar, och om du träffar en kvinna och är upp över öronen kär och bara inte kan leva utan henne, då vet du att det är en kvinna du vill ha, och då kan du också berätta för andra vem du har träffat om du inte vill komma utan tidigare.
    Lite tips som funkade för mig, hoppas du kan ha nytta av något :)
    Åter igen lycka till, jag hejar på dig!
    Tack för ditt inlägg. Du har en poäng i det du skriver. Varför sätta stämpel på sig själv? Ett tag var jag inne på att inte sätta stämpel på mig själv, att bara säga att jag håller hjärtat öppet för den rätta oavsett kön. Men jag känner mig lesbisk och jag tror att jag måste sätta den stämpeln på mig själv för min egen skull. För att jag lättare ska kunna acceptera min läggning. Men jag utesluter inte att jag en dag kan ändra läggning.

    Jag vill berätta för min man att jag är kär i en kvinna. Vet inte riktigt varför, kanske för att skilsmässan inte ska slå så hårt mot hans redan låga självkänsla. Det känns också som att ju fler jag vågar berätta för desto mer accepterar jag min läggning.

    Jag vet att skilsmässa är det enda rätta, men jag har så svårt för att genomföra det. Jag är rädd för alla känslor som jag ska bli tvungen att ta mig igenom.
  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 15 Nov 16:15
    #45

    Måste bara skriva det här. Var till min terapeut idag, jag berättade åter igen hur jag känner för den här tjejen. Vi pratade om mina fördomar och normaliserade allt. När jag sa till henne att jag haft svårt att se mig själv som lesbisk eftersom jag är kvinnlig så sa hon att väldigt få lesbiska är manliga. Jag fattar inte vad som tagit åt henne, tidigare har hon ju sagt att hon inte trodde jag var lesbisk eftersom jag inte ser ut som en sån.
    Men kanske är det det att jag nu är säker på min läggning. Hon har väl kanske försökt hålla sig i bakgrunden för att inte störa min process, vad vet jag. Terapeuter är ett konstigt släkte Det känns i alla fall väldigt skönt att hon tror på mig nu.

    Just nu samlar jag mod till att berätta för min man. Det här tar tid, men snart måste jag få ur mig detta. Jag vill börja planera för mitt nya liv och jag vill inte längre ljuga för min man.

    Finns det några fler där ute som är i samma sits?

  • Anonym (en till)
    Äldre 15 Nov 17:14
    #46

    Jag skulle vilja prata med dig, jag är i en liknande sits, men jag vill inte outa mig här på nätet, då värden är mindre än man tror även om man är anonym. Har du någon privat mail eller liknande?

  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 15 Nov 20:44
    #47
    Anonym (en till) skrev 2012-11-15 17:14:46 följande:
    Jag skulle vilja prata med dig, jag är i en liknande sits, men jag vill inte outa mig här på nätet, då värden är mindre än man tror även om man är anonym. Har du någon privat mail eller liknande?
    Vad roligt! Skriv till: lets_go_now@yahoo.se
  • Anonym (Trans­sexuel­l)
    Äldre 15 Nov 21:37
    #48

    Jag är själv i 30-års åldern med ett par barn och i samband med ett uppbrott med en tjej så insåg jag att jag inte är kille innerst inne. Jag var förvirrad och nerstämd som man kan vara efter ett uppbrott. Satt vid datorn och kollade på youtube. Såg denna video: 


    Och plötsligt så insåg jag något jag förträngt i hela mitt liv. Som förklarade alla egenheter som skilt mig från alla andra killar.

    Man kan inte leva ett helt liv i lögn. Men det är otroligt svårt att komma ut... 

  • Anonym (Nykom­ling) Trådstartaren
    Äldre 16 Nov 09:28
    #49
    Anonym (Transsexuell) skrev 2012-11-15 21:37:39 följande:
    Jag är själv i 30-års åldern med ett par barn och i samband med ett uppbrott med en tjej så insåg jag att jag inte är kille innerst inne. Jag var förvirrad och nerstämd som man kan vara efter ett uppbrott. Satt vid datorn och kollade på youtube. Såg denna video: 


    Och plötsligt så insåg jag något jag förträngt i hela mitt liv. Som förklarade alla egenheter som skilt mig från alla andra killar.

    Man kan inte leva ett helt liv i lögn. Men det är otroligt svårt att komma ut... 
    Välkommen till gänget!
    Hur långt har du kommit i din process? Har du vågat komma ut till någon än? Eller har du precis börjat erkänna detta för dig själv.

    Jag har hållit på i 1,5 år nu, velat fram och tillbaka, varit säker bara för att i nästa stund hitta på ytterligare "förklaringar" till att jag är attraherad av tjejer.
    Alla drömmar där jag har förhållanden med tjejer har fått mig att se den äkta kärleken, den som får mig att vara den jag alltid trodde jag skulle vara i ett förhållande. När jag insåg att jag måste välja mellan att fortsätta låtsas och gå miste om kärleken eller skilja mig och få en chans att bli ett med hela mig så blev inte valet så svårt. Det svåra är, som du också skriver, att våga ta steget ut.


  • Anonym (Heja dig!)
    Äldre 19 Nov 22:36
    #50
    Anonym (Transsexuell) skrev 2012-11-15 21:37:39 följande:
    Jag är själv i 30-års åldern med ett par barn och i samband med ett uppbrott med en tjej så insåg jag att jag inte är kille innerst inne. Jag var förvirrad och nerstämd som man kan vara efter ett uppbrott. Satt vid datorn och kollade på youtube. Såg denna video: 


    Och plötsligt så insåg jag något jag förträngt i hela mitt liv. Som förklarade alla egenheter som skilt mig från alla andra killar.

    Man kan inte leva ett helt liv i lögn. Men det är otroligt svårt att komma ut... 
    Vilken cool film! Någon sorts livsglädje, jag satt och log mig igenom hela filmen. Man fattar att den måste vara grymt inspirerande och "förlösande" om man känner igen sig själv i henne. Lycka till!
  • Anonym (Trans­sexuel­l)
    Äldre 20 Nov 02:18
    #51
    Anonym (Nykomling) skrev 2012-11-16 09:28:00 följande:
    Välkommen till gänget!
    Hur långt har du kommit i din process? Har du vågat komma ut till någon än? Eller har du precis börjat erkänna detta för dig själv.

    Jag har hållit på i 1,5 år nu, velat fram och tillbaka, varit säker bara för att i nästa stund hitta på ytterligare "förklaringar" till att jag är attraherad av tjejer.
    Alla drömmar där jag har förhållanden med tjejer har fått mig att se den äkta kärleken, den som får mig att vara den jag alltid trodde jag skulle vara i ett förhållande. När jag insåg att jag måste välja mellan att fortsätta låtsas och gå miste om kärleken eller skilja mig och få en chans att bli ett med hela mig så blev inte valet så svårt. Det svåra är, som du också skriver, att våga ta steget ut.


    Jag har kommit ut för 2 ex-flickvänner och min mamma. Endast en av mina ex verkar ha reagerat riktigt negativt. Hon blev snarare sur. Vill inte se mig. Mina barns mamma tycker det förklarar en del och min mamma säger att jag aldrig har varit "mjuk" av mig.
    jag har försökt få hjälp i 9 månader nu. Blivit runt skickad överallt och nu har jag börjat skämmas för att behöva ta upp allt igen för nya personer som egentligen har med det att göra. Alla hänvisar bara vidare, runt, runt.

    Jag är mer bisexuell och det jag väljer mellan är att bli älskad eller att älska mig själv. Det kommer troligen inte bli lättare att hitta någon som accepterar en sen men jag måste acceptera mig själv först om jag ska kunna göra någon annan lycklig. Om jag får välja så skulle det vara en super feminin-tjej som skulle kunna vara min bästa vän och partner.

    Men att gå vidare ut är riktigt jobbigt. Vissa dagar så vill man inte bli bedömd utifrån vad man är utan vem man är och när man inte längre vet hur folk ser en så blir man nog mer blyg än man bör vara.
Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna