Orolig son.

Hej!
Välj era kamper med urskillning. Om vissa utmaningar är jobbiga för honom så blir de ännu jobbigare om han märker att det är jättejobbigt för dig om han misslyckas.
Att fotograferas på dagis är ingen sak om föräldrarna inte lägger sig i och tror att det hänger på dem om det blir foton eller inte. Det fixar fotografen tillsammans med personalen.
Barn läser av sina föräldrar och beter sig därefter. När de är i en barngrupp med en utomstående fotograf eller dagispersonal, gör de precis som de andra barnen.
Försök göra likadant med andra saker. Låt honom gå till tandläkaren med pappa och gå och klippa sig med en kompis. Gör ingen grej av det! Avled honom och fundera på varför det är så viktigt för dig.
Det bästa du kan göra är att sluta oroa dig. Då kommer han också att ta sig igenom detta.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark 

Hej, tack för ditt svar, som jag tyvärr får rata lite...Vår son är inte sån att han gör som alla andra bara för att han är i en grupp, han är vad man säger en som går sin egen väg.

På dagis har han ibland vägrat vissa saker och pedagogerna har misslyckats med att få med honom på vissa saker, naturligtvis blir det han som i slutändan blir lidande, men det märks att även personalen snart ger upp!

Jag är oroad därför att han är en som har svar på tal, har ofta argument och är vältalig, vi som föräldrar och personalen står ibland handfallna.. när han sen börjar skolan är det ju oftast EN lärare på alltför stora grupper.

När vi går till tandläkaren är det ju den som ofta också måste vara pedagogisk och det funkar inte heller alltid där, fotograt för skolfoto beror ju också på hur pass engagerad den personen är...

Jag är glad att han är som han är, en frisk fläkt, som inte följer med andra bara för att..men jag vill heller inte att han ska bli utanför just för att han inte är som andra och bara går efter..