Tänker oavbrutet på att äta

Fyfan för mig själv... kl. 14.50 en onsdag så sitter jag ensam och äter chips!
 
Har svåra problem med mat och godsaker, har alltid haft i olika grad

allt från matvägran, hets/tröst/smygätning till svält..

har perioder då jag inte kan sluta tänka på mat! och då riktigt feta och stora måltider
crepés med massa stuvning och ost
pommes med bea och nuggets
baconröra med cremefraise och pasta

när jag bodde ensam kunde jag äta "middag" 2-3 gånger på samma dag! olika rätter..    

och ibland är det godsaker
marabou - kan äta 200-400gr utan problem
sura godisar - äter tills tungan fräter sönder..
glass med massa strössel och kexbitar
nutella - livsfarligt! kan inte sluta äta..

och ibland så äter jag helt normal och nyttig mat, inge godsaker alls och inte så mycket fett eller skit i maten
men perioderna med dåliga vanor har tagit över, jag väger 99kg! (vägt som mest 106kg, strax efter jul)

jag vill verkligen få kontroll och gå ner!  
men vet inte hur.. försöker jag undvika så blir det en besatthet som inte går över förren jag får det
försökt göra det äckligt, tänka på vad det gör med mig och vad som är i men det funkar inte
tycker bara att jag förtjänar att vara fet och äcklig..

har haft en riktigt dålig och förvirrande uppväxt
och min situation just nu är inte ideal heller, då jag tillsammans med sambon och våran hund bor inneboende hos en kvinna i väntan på att vi ska få flytta till vårat första riktiga hem tillsammans.

jag behöver något som distraherar mig från maten och godsakerna, men har inget jobb, vänner eller pengar :(    

Tack! 

har förut fått en remiss till "överviktscentret" men vågade aldrig gå dit.. Det känns som ett totalt misslyckande om jag skulle gå dit, men visst jag har redan misslyckats men då skulle misslyckandet vara officiellt och på papper!

har försökt flera månader att få kontroll och har i perioder lyckats med det
men sen har vi flyttat flera gånger och allt har fått pausa och dåliga vanorna har kommit igen     

jag vet ju egentligen vad jag ska och inte ska göra
jag har kunskap om både min kropp och näringslära   
jag ger ofta mina systrar tips om hur dom ska göra för att uppnå vissa resultat

men för mig själv så är det totalt stopp.. hoppas verkligen att den här sista flytten och det faktum att vi kommer ha ett eget hem och trygghet kommer göra det bättre

     
jag har förut varit normalviktig men kurvig
sen flyttade jag till min pappa, som har grav fetma och oerhört dåliga vanor och dom smittade av sig på mig och då fick jag även "tillåtelse" att äta skit tillsammans med dom, innan så försökte jag göra det i smyg eller iaf kontrollera mig
läsk varje dag, choklad, kakor och skit hela tiden, kass frukost, ingen lunch, skit till mellanmål och sen en alldeles för stor och fet middag och sen massa chips och godis till kvällen..

usch mår illa bara jag tänker på det!  

sen fick jag hjälp av en sjukgymnast, flyttade därifrån och gick ner 14kg på 6månader
men sen flyttade jag igen, gick upp till 99,3kg (det jag vägde när jag var hos läkaren senast, november förra året) och sen efter jul så vägde jag 106kg!!!

då fick jag nog, försökte med ett par dieter, funka knappt, tappa lusten, försökte äta "normalt" med normala portioner och hyfsat nyttig mat, funkade bättre, gick ner till 98kg
men sen flyttade vi igen och nu har det pendlat mellan 99-100kg

så fort jag är ensam så är allt jag tänker på att äta!
kan till och med "överäta" nyttiga saker!

det här måste sluta!
jag vill ha barn och då måste jag gå ner i vikt
och jag vill absolut inte att dom ska ta efter mina skitvanor!       

Och det gör det hela ännu mer frustrerande!
jag vet hur jag ska gå ner, och jag kan men.. det är det där jävla men.. suget, stressen, trösten i goa saker..

dessutom så misstänker jag att min hälsa nu tagit rejält med stryk pga. övervikten för vissa dagar så mår jag inte alls bra.. visst har typ alltid haft konstant illamående, kramper i magen (har troligen IBS också) och haft allvarliga vitamin brister men nu känns det som att det är något mer.. möjligen blodtrycket eller sköldkörteln, något är off iaf, så antar att jag måste ta mig till läkare snart.. och bli dömd och sedd ner på.. och höra saker jag redan vet.. senaste gången jag var till läkaren så blev jag både skrattad åt och dumförklarad..

mitt förhållande till mat är helt fucked up
jag Ääälskar mat i alla dess former! jag älskar att laga mat.. men helst vill jag inte äta den, jag vill laga mat till andra och se andra njuta av den och berömma mig.. men jag har bara sambon att laga mat till nu, och det räcker inte, blir för mycket över och då måste jag äta för jag kan ju inte kasta mat! och då äter jag för mycket..
och jag vill inte laga mat till mig själv, utan då blir det ofta någon färdigrätt eller något snabbt och onyttigt 
senaste 2 veckorna har jag ätit omelett med fetaost, tomat och purjolök till lunch varje dag!  
för att jag känner mig tvingad att äta något till lunch nu när vi bor inneboende..  

äta frukost, lunch, mellanmål och middag är en riktig pina när man är ensam och inte gör något, kan lätt klara mig på någon chokladbit vid 12  och sen middag vid 19
men det är inte bra!
dessutom kan jag svimma, få extrema magkramper och spy om jag inte äter regelbundet.. så jag måste egentligen äta något med 3-4 timmars mellanrum.. men det är så lätt att det blir en chokladkaka och energidryck då..

vill inte ha det såhär längre
vill inte bli styrd av suget, stressen, trösten och andra negativa känslor
utan vill ha ett hälsosamt förhållande till mat och godsaker
vad det nu är...  

Jo jag vet
men skolmatsalen mantra "ät upp, släng inte maten!" sitter ännu kvar..

och hemma så hade vi ibland inte så mycket mat och både min mamma och pappa höll på att man absolut inte fick slänga mat
dessutom fick jag tidigt laga mat själv (9år) till både mig själv och alla syskon
och då skulle det alltid vara rejält, mitt "ögonmått" för vad en normal portion är, är helt förstörd 
även om jag vet att vi bara är två personer som ska äta så kan jag inte låta bli att hälla upp pommes över hela plåten.. inte förren senaste månaderna som jag börjat tänka på det, det är som ett tvångsbeteende
måste lära mig bryta det! 

 
nej jag har ingen kostplan eller direkt schema just nu
försöker sova så länge hunden tillåter (hon vaknar och börjar gnälla så fort dom andra hundarna rör på sig) vilket brukar bli 8.30-9.30

sen äter jag en macka och dricker ett glas juice, ibland lite kräm eller yoghurt (mitt illamående har blivit värre så jag måste äta sura saker på morgonen, marmelad och apelsin juice är då ett måste)
tar en B12 och Kvinna tablett 

lunch äter jag vid 13-14
senaste 2 veckorna har det blivit omelett med fetaost, tomat och purjolök
ibland lite potatis eller ris i om det blivit över sen dagen innan
idag så åt jag dock ingen lunch.. ingen var hemma så glömde totalt bort det..

vid 18-19 äter jag middag
igår blev det pommes (kom ihåg att mäta upp på tallriken innan! så det blev inte så mycket)
en veggie biff och sötsursås (som blivit över från middagen dagen innan)    

blir lite bättre middag när sambon är hemma, men han har varit borta väldigt många kvällar nu..  

men sen så har jag ätit en macka till mellanmål, med ost, tomat och senap
1/4 dels påse sura godisar
ca. 50g chips

har velat äta hela påsarna och mer men då det bor andra här och jag skäms över mitt beteende så tar jag bara lite så fort jag får chansen..

är otroligt rastlös nu också!
har ju inget jobb just nu och inga grejer att pyssla med heller då typ alla våra grejer är nedpackade..  
att hon vi bor med kommenterar vad jag lagar och äter hela tiden gör inte saken bättre!     

guuu vad jag vill åka och köpa choklad nu!
och äta det innan jag kommer hem.. men jag ska inte!

sex... vi har haft sex 4 gånger på 3 veckor :(
vi brukar ha iaf 3-4 gånger på en vecka..
men bor man med andra och det låter väldigt bra mellan rummen och har ångest och shit så funkar det inte :(
så vi har fått lov att passa på när sambon är hemma och dom båda borta, vilket inte är ofta.. och behöva göra det efter andras schema och göra det bara för att göra det.. är verkligen inge kul!
kan inte slappna av alls.. vilket gör mig otillfredsställd och extremt sugen på choklad :(
och det i sin tur gör att jag äter massa godis och fet mat..

allt hänger ju ihop
fysiken och psyket

skulle jag träna, ha massa sex, jobba, pyssla och ha ett eget hem, trygghet och psykisk aktivering så skulle jag inte äta lika mycket!


finns nog inget som jag inte har ångest över nu förtiden..

i perioder har jag ätit mycket färdigmat, men har då försökt välja dom "nyttigare" alternativen.. lyckats sådär.. 
en favorit var Kitchen 88, Chicken satay, fyfan va god den är! men typ 470kcl i en portion..
men jag vill verkligen laga riktig mat, jag tycker om det, men om det bara är jag som ska äta så känns det inte värt att laga något riktigt
känns som att jag "slösar" den goda maten på mig själv då.. och jag är inte värd det.. 

just nu känns det mer viktigt att jag går ner i vikt än att jag får rätt på matproblemen
vilket i sig är fel, då det troligen kommer komma tillbaka då, men känns inte som att min hälsa kommer tåla den här vikten så länge till, och ta itu med allt kommer ju ta evigheter..

lax, fetaost och pesto är verkligen mums! 
brukar alltid använda Creco´s fetaost (men den heter typ wernerssons nu eller nåt)
och brukar göra "pesto" själv med färsk basilika, persilja, citronpeppar, italiensk salladskrydda och citronsaft 

jo, stöd är jätte viktigt och det är verkligen bra att han hjälper dig :)

min sambo är sådär när det gäller just maten.. han förstår inte riktigt problemen och viker sig totalt om jag tjatar lite.. men ett par kodord har vi som till 90% funkar för att stoppa mig från att hetsäta massa 

och det är "Baby" (skrev även baby på handleden förut, så jag kunde dra upp den i affären och tänka på vad jag skulle köpa/äta) "G" (som i Gravid) "GB gräddglass" (Gravid-Barn, gräddglass = mamma)

fan borde skriva det på handleden igen! så slipper jag och sambon tjafsa om det
för bara jag ser det så tar viljan att få barn över viljan att äta skit..     

nu är jag ju ensam massa också och handlar själv och då måste jag ha något som hjälper mig att motstå att köpa massa skit 

fan borde finnas en hjälplinje för sånt här! 
så man kunde ringa någon och få hjälp när man står där vid godishyllan och bara vill plocka på sig ett par extra stora påsar gott och blandat..    

förresten så hade jag en jätte konstig dröm precis när vi hade flyttat hit

jag var i ett stort kök och skulle göra en gigantisk pannkaka!
typ en meter i diameter men den gick alltid sönder när jag skulle vända den   
samtidigt skulle jag göra hallonsorbé, men den blev antingen för hård eller för rinnig
och dessutom skulle jag göra vindruvsgelé men den ville aldrig stelna

jag gjorde om och gjorde om 

och hela tiden var det någon som petade mig i ryggen och sa att jag gjorde fel, att jag var värdelös som inte ens kunde göra en simpel pannkaka
det gjorde verkligen ont och gjorde mig jätte stressad!

när jag vaknade så rabblade jag receptet för pannkaka i huvudet och funderade på vad fasen jag gjorde fel med gelén!?  

antar att drömmen inte handlar om pannkaka och de men vad fasen betyder den då?

länge sen jag hade en sån verklig dröm som jag dessutom kom ihåg dagen efter.. annars så brukar jag mest bara tänka på mat innan jag somnar och precis när jag vaknar men då är jag iaf halvt vid medvetande, nu verkligen drömde jag   

vet inte..

har förut gått i samtalsterapi i 2år pga. mina problem med min mamma och en syster.. och dåliga relationer med vänner, avsaknad av en riktig pappa, mina halvsyskons situation, övergrepp, våldtäkt m.m... 

men sen blev jag så pass bättre och mådde så bra att jag skulle försöka klara mig utan samtalsterapi i ett år (jag och min psykolog kom överens om det)
det var nästan 2år sen nu   

har inte pratat med någon om maten, det har liksom kommit i bakgrunden när dom andra problemen varit akuta 

det tidigaste problemen jag kan minnas med min mat var att jag matvägrade när jag var runt 4-5år

min mamma eller hennes kille la upp maten, jag var hungrig, åt lite men sen tog det stopp och jag vägrade äta, jag var fortfarande hungrig men kunde/ville inte äta..  min mammas kille tvingade mig att sitta kvar tills jag ätit upp, vilket jag aldrig gjorde, så jag fick sitta vid matbordet i flera timmar..
dom försökte med att jag skulle lägga upp själv så dom inte la upp för mycket, men jag la upp jätte mycket och vägrade sen äta.. 
jag gick ofta till sängs hungrig pga. det.. ibland smög mamma till mig en macka eller chokladbit när jag äntligen fick gå från bordet..   

så höll jag på i flera år

jag tror att det berodde på att min mamma och pappa gjorde slut precis då, och att min mamma blev tillsammans med nya killen innan hon ens gjorde slut med pappa! och nya kille var då min "nya pappa" enligt mamma.. och gu vad jag kämpade med att kalla han det! gick aldrig..
från att ha varit pappas lilla flicka så var min pappa nu helt frånvarande och det fanns en ny "pappa" i mitt liv..
sen träffade jag bara pappa på lov och varannan jul.. han var en främling för mig tills jag var ca. 15-16år då jag själv försökte skapa en relation till honom..  
 
antar att jag var förvirrad och frustrerad och tog ut det på maten.. har sett det där "matmissbrukarna" på 4an och fyfan vad jag känner igen mig! 

borde väl söka hjälp igen.. men nu när vi flyttat omkring så har det vart svårt
vet inte ens vad jag ska söka.. vanlig samtalsterapi passar verkligen mig, men via vad? ätstörningsklinik? vuxen psyk? vårdcentralen? privat?
har ju så mycket olika saker att prata om..

förut så hade jag även en mailkompis
vi hade haft ungefär samma uppväxt och berättade saker för varandra och gav varandra nya perspektiv, det var verkligen hjälpsamt!
men hon fick fullt upp med vardagslivet så vi slutade med det efter ca. 6månader.
hon var det första som fick mig att inse att mina matvanor inte var normala 

Jag bor i Stockholm.
 
Tyvärr så är jag Ateist och mår illa av "tolvstegsprogram" :(
kan verkligen inte med sånt längre..

istället så har jag kollat lite på viktväktarna, dom har möten i närheten 
och även om deras fokus inte är på ångest och sånt så hanterar dom ju folk med problem med maten och som vill gå ner i vikt, och lära sig äta rätt
tror faktiskt att det skulle vara något för mig, bara att sitta på ett möte och lyssna när andra pratar och faktiskt träffa folk! tror jag skulle göra stor skillnad i mitt mående överlag
det och samtalsterapi av något slag tror jag skulle hjälpa mig bäst, precis som du sa

jag har oerhört behov av att ventilera och prata, men tyvärr har jag inga vänner och knappt någon familj kvar som jag kan prata med :( kan prata med sambon men han är borta så mycket och dessutom vill jag skona honom lite från det..  
och prata med mig själv funkar inte! "jag" är så jävla elak och dömande mot mig själv :( vilket är konstigt då "jag" utåt sett är hur snäll och trevlig som helst! (yes, jag har troligen en personlighetstörning också, inge allvarligt, mest jag som får lida för det ibland, men alla brottas väl med inre demoner ibland..?)

Jag älskar verkligen min sambo
han har hjälpt mig väldigt mycket men i början så var jag för rädd för att låta honom komma för nära
och jag tacklades fortfarande med problemen med min mamma och pappa, och våldtäkten..
därför blev jag deprimerad och åt en massa
men han gjorde så att jag inte tog till något "värre" än maten
och han stannade hos mig, trots att jag gick upp en massa i vikt
han tänder på mig minst lika mycket nu som när jag vägde 25kg mindre     
för honom spelar vikten ingen roll, utan personen
men han ser ju att jag inte trivs i min vikt eller mår bra, och han har ju märkt att vissa saker jag gör inte är "normalt" så han vill ju gärna hjälpa mig.. men det är svårt  

jag vill så himla gärna starta en familj med honom
han är mannen jag vill ha som pappa till mina barn, mannen jag vill dela resten av mitt liv med
men känns som att maten och min vikt kommer ivägen för allt det!

och jag vägrar ha det så längre      

  

har funderat länge på KBT
men aldrig känt att det är något för mig
jag vet inte riktigt varför men det känns obehagligt och inte alls rätt att någon petar i mitt huvud, säger vad jag ska göra och sen "tvingar" mig att göra det..

jag har ett "duktig flicka" syndrom (eller vad man nu ska kalla det) så tror det skulle bli lätt att jag börjar "spela" att jag hänger med och gör det den vill, men i själva verket så tar jag ett steg tillbaka och spelar en roll
om den vill att jag ska ifrågasätta mitt tänkande så gör jag det, precis dom den vill, men i själva verket så lyssnar jag inte alls på mina egna ord, utan istället skapar en avsky mot personen som får mig att göra det..

det är oerhört barnsligt och visar inte alls att jag vill ändra mig, det vet jag    
men det är ett självförsvar mot jobbiga saker

det som funkar bäst för mig är att jag bara får prata, babbla babbla och babbla
till slut så dyker det upp viktiga ledtrådar och det märker jag själv
ibland fastnar jag och då måste psykologen fråga mig saker
men bara ha ett vänligt ansikte som lyssnar, betyder otroligt mycket
den ska egentligen, och det kanske låter lite konstigt, inte lägga sig i så mycket

bland annat så fick jag reda på (eller ja, inom mig visste jag alltid)
att jag har stora "pappa problem" jag har valt killar som är äldre, starka och dominanta (inte aggresiva men framgångsrika och lite kaxiga)  för att jag saknar en riktig fadersgestalt
min pappa är svag, frånvarande och egentligen värdelös som förälder
det har visat sig på många andra sätt också.

innan har jag aldrig tänkt på det, för jag träffade ju honom iaf ibland, men inte ens när jag var hos honom så var han närvarande och han gav mig aldrig det jag behövde, vilket var att bli sedd och lyssnad på

det hänger ju också ihop med maten
hemma hos min mamma så var jag tvungen att smyga med maten
hemma hos pappa var det fritt fram att överäta så mycket man ville
och eftersom jag inte fick det jag behövde, inte ens när jag desperat försökte skapa en relation med honom och bodde hos honom, så fortsatte jag att fylla hålet med mat och skit

Alltså ser ni mina texter!?

sjukt långa ju! :O
tänker inte ens på det när jag skriver.. 

kanske lite mer bråttom med den där hjälpen än vad jag först trodde..     

haha har förut fått Atarax utskrivet för att jag inte kunde sluta tänka och slappna av när jag skulle sova
vilket resulterade i att jag låg vaken 1-2 timmar innan jag äntligen somna och sen kunde vakna upp av att hjärnan var uppe i högvarv flera gånger om natten.. som värst var det en gång i timmen och efter en väldigt traumatisk upplevelse så sov jag inget alls på 8 dygn.. 

tar dom även för panikångest men nu har jag inte tagit dom på ett tag, inte behövt eller orkat ta dom (kroppen måste ställa om sig, och jag måste kompensera tröttheten med kaffe eller energidryck om jag tar dom på dagen för ångest)    

alltså vad mycket negativt jag skriver..?
men det är ju en tråd om just mat problem men endå, fyfan vad mycket som är fel på mig!

men samtidigt så är jag inte så jävla negativ egentligen
att jag inte kan slappna av och stänga av hjärnan innebär ju att jag kan få mycket gjort på kort tid, och jag är ganska bra på att lösa problem och hitta på nya saker      
och när jag väl öppnar upp så kan man få höra en hel del intressanta saker ^^
besattheten av mat gör ju att jag kan bjuda på fruktanvärt bra middagar och mumsigt hemmabakat fika
knäproblemen innebär att jag slipper lyfta tungt, och ärligt vem skulle sakna det?
alla mina problem gör ju också att jag hela tiden söker kunskap och vill lära mig, och i sin tur kan lära andra
och det gör mig mer öppnare och mindre fördomsfull   

 

"igen" -   jag har också knä problem, meniskskada i vänster knä och börjar till det i höger
vikten gör inte saken bättre!  
smärtar otroligt mycket ibland och har precis blivit "frisk" från en inflammation i högerknät
oerhört dåligt, jag är för bövelen bara 22år!
hur gammal är du?  

Firade 2år tillsammans med sambon idag

MEN igår av någon anledning så fick jag jätte ont och blev dålig i magen :(
blev sen bättre idag och trodde vi skulle få ha en riktigt mysig dag/kväll
och visst dagen funkade jätte bra och var mysig med lunch på subway och en runda i centrum i lite inredningsbutiker

men nu efter maten, veggie chorizo till mig, potatisgratäng med goudaost och lite beasås, och lite vitt vin till det
så har jag en fruktansvärd kramp i magen och den är jätte krånglig :(      
åt inte alls lika mycket som jag brukar, men visst det var en väldigt fet måltid.. men fan det brukar gå bra bara jag inte äter för mycket :(    

börjar mer och mer verkligen tro att jag har IBS

och det är ju verkligen jätte bra tillsammans med en ätstörning med hets/tröstätning..!

fyfan :( ska dricka vatten nu och vila på soffan..      

Jo jag måste väl det
usch livrädd för undersökningarna dock..

jag trivs bäst som kurvig ^^ finns inget annat sätt jag kan vara, har superbreda höfter och breda axlar och allt sånt
och en liten smal midja :) om jag skulle väga som en del och BMI säger så skulle jag nog inte alls trivas och se bra ut :/

min idealvikt är 70-68kg
gick ner en gång från 89kg till 75kg, och fyfan va fin och "smal" jag kände mig!
kläderna passade igen och jag behövde inte skämmas så mycket för magen mer..
varför kunde det inte stannat där!? 
men nej :( blev deppig, tröståt, blev ihop med sambon och både åt i smyg och åt mysiga middagar..
fredagsmys, lill lördag, lördagsgodis, söndagsmiddag..

så sjukt egentligen dom där kraven.. om man är kurvig ja då ska man försöka bli så smal som möjligt, banta och träna
om man är smal, ja då ska man försöka bli så kurvig som möjligt, äta upp sig och träna mindre  

inget duger ju :( har en syster som är jätte smal och hon får höra att hon måste gå upp hela tiden.. och jag fick (då jag vägde 75 och mådde superbra) höra att jag måste gå ner mycket mer.. :(

 inte konstigt att det slår fel och man tar till mat och skit för att stressa ner

huvudsaken måste väl vara att man mår bra? oavsett vad man väger

Magen är äntligen normal igen! eller ja, normal för att vara jag iaf ^^

idag åt jag först en macka (polarbröd, farfarskaka) med lite mjukost naturell, en liten yoplait yoghurt och te
 
sen har vi ätit potatisgratängen som blev över till lunch, med massa grönsaker 
en energidryck och liten twix blev det när vi var i centrum och kollade i inredningbutiker

sen paneradfisk, potatis och vittvinssås till middag (tog en hälften så stor portion som jag brukar)

sen delade jag och sambon på en liten bakelse (jordgubbsmousse, maräng och strössel)
och en liten bägare jordgubbsmousse

drack fun light apelsin till middagen och efterrätten.

så himla sugen på att käka chips nu och öppna läsken vi har hemma.. men nej!

och twixen och efterrätten måste verkligen bytas till något bättre!

efterrätten köpte vi bara för att det vi köpte igår var en riktig besvikelse och när vi nu såg dom där i bageriet så kunde vi inte motstå.. 
måste sluta.. hjälper faktiskt att skriva här iaf! 

tänkte börja med "2-veckors metoden"
haha vet dock inte om jag hittat på den själv eller om det faktiskt finns ^^

men jag ska iaf fortsätta äta precis som jag gör nu 2 veckor när vi flyttat, just för att behålla vanan att gå upp hyfsad tid, äta frukost, lunch och mellanmål

sen ska jag byta ut en sak i taget och hålla vid det i 2 veckor, sen om det funkat så ska jag byta ut yttligare en sak 2 veckor, och sen bara fortsätta så, och medans skriva upp alla tankar och smakupplevelser i en egen liten bok, så blir något fel så kan jag gå tillbaka och rätta till det

tex. så består min frukost av en macka av ljust bröd, dock så ska det vara lite fullkorn och ganska mycket fibrer i, apelsin marmelad, ett glas apelsin juice och ev. lite aprikoskräm eller liten yoghurt

ett stort steg att jag överhuvudtaget äter frukost! men den består av för mycket socker!
brödet borde bytas till mörkare, marmeladen till en utan tillsatt socker eller hellre något annat med näringsvärde
juicen är väl hyfsat okej endå? brukar dricka Bravo
aprikoskrämen är ju typ bara socker! och yoghurten är ofta sån där barnyoghurt som är extra fet
borde bytas till kesella eller turkiskyoghurt med sylt/frukt/bär/nötter

sen har jag käkat otroligt mycket ägg och bacon till lunch nu! och det är ju bra, mättande och gott men tillagningen måste bli bättre, just nu är det för mycket stekande i för mycket fett..ska testa att ugnsbaka baconet och använda kokt ägg istället
sen borde jag tänka framåt, vad jag ska äta när det gör mig illamående att ens tänka på ägg och bacon ^^

middagen är helt okej, bättre tid nu också
men det jag äter efter middagen måste bli bättre!
mer grönt och frukt istället för godispåse och choklad

läsken måste begränsas, måste dricka mer vatten
och egentligen är det löjligt, jag gillar vatten så varför dricker jag det inte? 

energidrycken har jag redan börjat trappa ner med, drack inte en i förrgår, men drack en igår (behövdes!) men har inte och ska inte dricka en idag :)    

Tjo!

har troligen åkt på influensan eller en magsjuka nu!
himla kul..   
ska försöka ragga hundvakt så jag slipper att ev. spy ute..

kommer troligen inte skriva något här sen på 2 veckor, för kommer troligen bli anmäld för en sak snart ^^ 
och såklart är det jag som blir anmäld för att jag uttrycker något, som faktiskt alla borde hålla med om
"människors lika värde med rätt att vara olika"
men det får man ju inte säga hur som helst här, får då ses det som en förolämpning.. men hävda att alla ska vara likadana och alla som inte är det är feta, fula och värdelösa, ja det får man säga, bara man använder rätt ord..  

älska dubbelbmoralen på familjeliv! 

fan lovat sambon att bara läsa trådar om vikt, hälsa och hundar.. går sådär ^^
måste ha något med min självdestruktiva sida att göra?
eller så älskar jag bara att stå upp för människor som blir påhoppade.       

Idag är 5e dagen utan godis, chips och energidryck

verkligen jätte svårt när man går förbi det i affären och ser alla extrapriser, bigpack och nyheter..

har druckit 50cl läsk, men bara när vi varit ute och käkat (först knappt 20cl och sen 30cl)
och ätit 2 gifflar, men bakverk ingår inte i "förbudet" iaf inte just nu
och maten är som vanligt

nu när vi flyttat bor vi 3 våningar upp och jag har tagit trappan ner varje gång ^^ upp orkar jag nog inte än, men ner är iaf en början
hittat två helt okej kissrundor åt hunden som tar ca. 10-15 min att gå
nu ska man bara hitta ett par rundor som är på 30min till 1 timme   

packat upp 3 kartonger med prylar och 4 stora sopsäckar med kläder än så länge ^^
ser helt kaos ut här! ^^ men känns verkligen jätte bra!
centrum och tåget är bara över vägen och lägenheten är dröm <3

ska till läkaren den 21 november
och ska försöka gå ner lite i vikt innan dess
och nu innan jul så passar det ju perfekt, för sen vette tusan hur det blir.. svårt att motstå frestelsen vid högtider.. 

sambon är gullig och har slutat med godis han med, dels för att stötta mig men också för hans egen skull   
så vi har båda en "vit månad" nu
men är som sagt bara på 5e dagen, men har gått bättre än förväntat iaf