Tänker oavbrutet på att äta

Eftersom Prissan kastat av sitt hemlighetsfulla nunnedok känner jag mig föranledd att också göra det. Det är alltså jag som är Sweet Tooth. kom på att jag ju faktiskt inte tycker att det är så känsligt att jag äter som jag gör. Inte känsligt, men skitjobbigt!
Välkommen Tess, hoppas tråden kan ge dig en smula hjälp på vägen mot att ta tag i matvanorna! Och Kolhydrat, jag äter också en massa mackor och chips, dvs inte bara sötsaker...Mjöl blir ju till socker blixtsnabbt i kroppen.

Idag ska jag vara hemma ensam (småbarn och hund räknas inte) så då blir det svårt att hålla mig ifrån att gå till affären och köpa knark (ambrosiakaka), Men nyper lite i rumpan och konstaterar att dess mannagrynsgrötskonsistens nog mår bättre av några utfall....  Om jag gör några återstår att se.

Är precis som ni väldigt insatt i näringslära. I teorin. Skulle kunna skriva ett kostprogram till vem som helst och är också väldigt bra på att ge tips till andra. 

Dagens plan: 

Frukost: Ägg på knäcke, latte
Lunch: makrill i tomatsås och pasta
Eftermiddag: Kaffe med mjölk och två Lindor-kulor
Middag: Lax med fetaost och pesto, tomat.

Jag har försökt vara superstrikt så oändligt många gånger och det har bara förvärrat ättankarna. Ska försöka äta mer som "vanligt" folk gör nu. Värt att testa, jag har ju försökt med ALLT annat. Äckliga sprayer i munnen som ska ta bort aptiten, bantningspiller, olagliga substanser, You name it, I´ve done it.                   

        

Samma här. Är jag hungrig vill jag ha något matigt och "nyttigt" per automatik. Men är inte hungrig en bråkdel av tiden som jag är sugen. Har många gånger ätit en kaka (när jag säger kaka menar jag snarare en hel sockerkaka än en småkaka) istället för middag. Vill inte lägga kalorier på sånt som inte är lika gott...

Oj, vad många gånger det ylat tomt i magen utan att man tyckt att det känts jobbigt. Men suget..!   

Bra där! Ja, inte magontet, men att motstå chokladen. =)

För att matcha det gjorde jag 40 utfall (man glider bra i raggsockor!)  

Tess, en sak jag fått lära mig är faktiskt att kasta mat. Ja, det känns jobbigt och oekonomiskt, men man får ändå inte tillbaka pengarna man lagt ut om man äter alla rester, man blir bara tjockare. Brukar du lägga upp en kostplan för dagen? Om du har ett schema att följa kanske du kan köra på det oavsett om du är hungrig eller inte? Jag vill alltid äta, så jag har inte det problemet, men ett schema kan ibland hjälpa mig mot överätning iaf.

Prissans, det blir således 4 km varje gång du ska någonstans. Det är jättebra. =) Jag har hund så får mig också en del prommande. Tycker inte alls om att träna, har aldrig hittat någon träningsform som är rolig. Har noll koordination och bollsinne.   

Tess, var bor du? på många ställen finns Overeaters Anoymous (OA) som håller möten. Det är som AA och man får en stödperson man kan ringa till när det känns jobbigt och man håller på att fatta dåliga beslut. Eller om man har ångest om måste få prata med någon som vet hur det är. Kanske kan vara något? Jag gick på ett sånt möte en gång och det var bra! Sen är jag urusel på att hålla mig till något så jag gick inte dit igen. Det låg på söder långt åt helskotta dessutom så det tog lång tid att åka dit. Nu med barn och hundar går det inte. Men om du inte har så mycket att göra vore det kanske perfekt? Tycker också att du ska skaffa en samtalskontakt igen. Och prata mer om maten den här gången. Ingen idé att tro att man ska kunna lösa alla problem själv.

Det som blev vändpunkten för mig (för jag är ljusår bättre nu än när jag hetsåt och kräktes fem gånger om dagen) blev när jag träffade min man. Hade olyckliga relationer innan, men nu blev jag lycklig och det enda kruxet var ätstörningen. Så då VILLE jag verkligen mer än någonsin bli av med den. Får inte alls samma ångest längre när jag överätit, behöver inte kräkas längre. Det hjälper att jag vet att han tycker precis lika mycket om mig även om jag går upp i vikt. Jag behöver inte vara lika smal hela tiden för att tycka att jag är okej. Det är alltså mycket bättre nu, men inte bra.

Prissans, mysigt med kväll på egen hand! jag skulle nog unna mig en liten noga beräknad påse godis efter maten. Jag tycker det hjälper att bestämma att man på fredag eller lördag kväll får äta motsvarande 100 g choklad. Blir HELT fixerad om jag har totalförbud. Drömmer då ofta om att jag hetsäter enorma mängder sötsaker och vaknar med sjuka lättnadskänslor över att det inte var sant. Vill inte vara så besatt, vill ju bara vara vanlig. (När det gäller ätande, inte i andra lägen. =))     

Sex förresten? Det har man i soffan när barnen sover. Hunden tittar intresserat på.  Eftersom det är en smula osexigt upplägg blir det inte så ofta. Men desto mer kel. Fast det blir ju inte lika bra motion...

Sicken vänlig själ! =) Ja, om det bara var ambrosiakakorna (mmmmm) som var problemet skulle jag inte bekymra mig. Det är de ständiga tankarna. Oj, vad ointressant det är i mitt huvud. Andra människor intresserar sig för omvärlden, aktuella händelser och allt möjligt. Jag tänker på goda saker att äta. Och på att jag inte borde äta dessa goda saker. Samma tankar maler runt runt i ett föga aptitretande kvarnhjul.

Men nog ska jag bränna 70 kcal i soffan ikväll!  

Här får man verkligen skriva precis hur långt som helst! Vi orkar läsa. =)
Tänk vad mycket tankekraft och energi många kvinnor lägger på det här! Tankar om att inte duga, att man är för tjock, att man äter för dåligt. Och ibland är det så, ibland är man onödigt hård mot sig själv. Oftast det senare tror jag.

Har gått i en hel del terapi, både kbt och psykoterapi, och aldrig betalat mer än vanlig sjukvårdstaxa. Man kommer fort upp i frikort dessutom. Ring närmaste öppenpsykiatriska mottagning och be om en tid. Jag har haft både bra och dåliga psykologer, de riktigt bra kan man inte lura. De lockar fram någon slags ärlighet hos en. Minns en man jag gick till ett tag, men som var attraktiv trots hög ålder och honom försökte jag bara imponera på så det funkade inte alls.  

Återfall är ingen fara. Som sötnöt säger, det är bara skammen och skulden som är skadliga.  Det där du åt är ute ur kroppen imorgon. Vi måste alla skippa det där förbonkade Nu har jag trillat dit, då kan jag lika gärna fortsätta-tänket!   

 

Äh, lite geléhallon, det är ju inget. =) Mamma kom hit idag och hade med sig två geishachokladkakor. Hälften skulle vara till äldsta sonen sa hon. Nu ligger de här och lurar på mig... tycker inte om att ha godsaker hemma, de ropar på mig och jag kan inte tänka på annat så länge de finns kvar. Det är ofta därför jag äter, för att jag ska kunna släppa det sen. Men det hjälper att läsa i tråden, den peppar mig att låta bli chokladen.

Ja, men sluta nu genast så är ingen skada skedd. Vi är skitsnygga och heta och en dags ätande är en fis i rymden. =) Jag åt hälften av geishan mamma köpt och det kändes helt ok. 100 g choklad är liksom ingenting när man är van vid elvismängder.
Seså, släng genast det som eventuellt finns kvar. Du är ingen soptunna och behöver inte stoppa i dig allt som finns. Det är en strålande dag (iaf här i Sthlm) så pallra dig ut på en skön höstprommis pronto!

Tess, jag är 31 och har haft mattrassel sen jag var 18. Det blir några år. Kan bli ganska (!) sur på mig själv när jag tänker på hur mycket kul jag missat och vad mycket jag kunnat gjort om jag inte varit så fokuserad på mitt ätande. Men det ska inte få ta tretton år till!  

Idag kommer min allra äldsta vän hit. (som jag haft längst, inte gammal...)  Vi ska baka stompa och promma med hunden och lite allt möjligt har jag tänkt. Hoppas hon tar med sin sambo så min man får hjälp med att bära lite tunga grejer... Har färgat håret nu på fm och dansar runt till gamla 80-talshits och vill LEVA idag. Inte grotta med trista ättankar! Så det tänker jag inte göra!