• Anonym (Sweet Tooth)
    Äldre 8 Oct 09:00
    10370 visningar
    174 svar
    174
    10370

    Tänker oavbrutet på att äta

    Tänker på mat och att äta precis hela tiden. Har haft det så i åratal och ja, jag har gått i olika sorters terapi för det men det hjälper inte. På nätterna tänker jag på vad jag ska äta när jag går upp och hela dagarna ägnas åt mattankar. Eller inte mat iofs, kakor, glass, godis och annat onyttigt snarare. Varje dag köper jag skräp för 50-100 kr, det är ju helt ohållbart! Är inte överviktig, men mår inte bra av denna kosthållning och är så trött på denna besatthet. Vill så gärna sluta! Någon som känner igen sig?

    Är dessutom orolig för att mina barn får dåliga vanor. De är också smala, men vänjer sig vid att äta något sött varje dag. =(  

  • Svar på tråden Tänker oavbrutet på att äta
  • Äldre 18 Oct 07:51

    Ja, naturgodis med yoghurtöverdrag är nog inte så mycket bättre än vanligt godis. Det innehåller mer näring men också mer energi. Jag älskar såna där cloetta skumsockerbitar, de är i princip rent socker.... Noll näring. Men man kan äta många för ganska lite energi. Pest eller kolera. =)

    Vilken mat brukar vara snäll mot magen? Måste finnas massor av tips om man googlar. Havregrynsgröt?

    Ikväll bär det av till storstaden. Har redan fått säga att jag inte vill ha menyförslaget med anklever till förrätt (om det framställs på samma sätt som gåslever är det ett ohyggligt djurplågeri) så det blir vegetariskt alternativ. Jag är ganska enkel när det gäller mina matpreferenser så fruktar något väldigt avancerat och äckligt som jag äter enbart för att vara artig. =/  Har väldigt ont i halsen nu och har inte kunnat sova alls inatt. Inte så lovande.
    Ingen vidare matdag igår. Tre smörgåsar, två bitar blåbärskaka och en mycket mycket liten portion falukorv och spaghetti. Knappt något protein alls. Idag blir det skärpning!

    Kämpa på nu! Jag tycker det går bra för oss även om vi får små bakslag ibland. =)       

  • Äldre 18 Oct 08:50

    Daph: tycker också att det går rätt bra för oss! Iaf bättre än innan vi hittade varann här i tråden o började kämpa :)


    Fake it until you make it!
  • Anonym (Sötnö­t)
    Äldre 18 Oct 09:16

    Haha, tyvärr är det ju just de naturgodisarna jag köper (älskar kanelöpplen med yoghurtöverdrag), men jag är också medveten om det höga kaloriinnehållet. Men eftersom vikten inte är mitt problem egentligen (52.5 kg till 168 cm), så får det vara ok, så länge jag inte köper vanligt lösgodis. Men igår och idag blir det inget naturgodisshoppande, nu håller jag mig till frukt och laddar inför en rejäl godispåse till fredagskvällen.

    Helgen bjuder på löpträning, gympass och badmintonpremiär med barnen, ska bli så skoj! Vad ska ni andra göra?

  • Äldre 18 Oct 17:18

    Alldeles strax bär det av till Arlanda. Jag har köpt ett par alevo bar måltidsersättningar att ha i väskan ifall jag blir akut hungrig någon gång. Bra att inte behöva springa och köpa choklad och bullar för att klara livhanken. 
    Har packat väskan och väntar bara på att min man ska komma hem så han kan skjutsa mig. Lite nervös faktiskt. Hoppas inte planet trillar ner.

    Ha en superb fredag och lördag och unna er goda saker i måttliga mängder! =)   

  • Äldre 18 Oct 17:36

    Sötnöt: du har rätt, ät du bara ;)

    Daph: lycka till nu!

    Jag är ju inte heller stora vikt problem, 80 kg till 180 cm det är ju rätt lugnt. Men jag vill ju som sagt ner tio kg typ.


    Fake it until you make it!
  • Anonym (Sötnö­t)
    Äldre 19 Oct 08:57

    Laddat upp med en påsa snackmorötter, äpple och plommon idag! Var otäckt nära naturgodishyllan, men stod emot. Inte på morgonen utan senare får jag äta. 
    Kan någon förstå varför jag har det där behovet av omedelbar tillfredsställelse? Varför är det inte ok (för mig) att längta efter att äta något gott ikväll? Varför känns det som att det är NUUU jag måste ha det där goda, och sedan trycker i mig det på fem minuter och ångrar mig efteråt? Det är ju inte ens gott, för jag hinner inte njuta av vad det smakar under den stunden.

    Jag blir knäpp på min hjärna ibland! Men jag ska komma underfund med den, om det så blir det sista jag gör så ska vi bli vänner och kunna samarbeta en dag, det svär jag på!

  • Äldre 20 Oct 09:08

    Igår var det myskväll! Gott o blandat o turkisk peppar.

    Idag är det en ny dag. Men ikväll ska jag på fest..

    Sötnöt: jag är exakt likadant som dig. Jag måste ha nu! Äter supersnabbt, o sen får jag ångest..

    Och så tänker jag ofta att nu är det ändå kört så nu kan jag lika bra forts hela dagen.


    Fake it until you make it!
  • Anonym (Sötnö­t)
    Äldre 22 Oct 11:59

    Hallå alla! Hur går det?

    Här känns det rätt ok. Det är måndag och det är ju jobbigt på alla sätt, eller hur?

    Strax ska jag åka och handla på lunchen. Storhandling hem. Antar att det kommer att slinka ner något gott, men jag kommer inte att skuldbelägga mig själv, utan om jag inte kan stå emot, så ska jag i alla fall halvera mängden av gott jag köper. Babysteps!

    Igår gjorde jag i alla fall ett jättestort framsteg! Köpte lite lösgodis i affären för att ha till Solsidan. Tänkte att jag kan ju äta en bit på hemvägen (läs: hela påsen, för jag kan inte ta en bit och sedan sluta...), men med handen på väg ner i påsen blixtrade det till: Nej, jag tänker inte göra mig själv besviken igen!!! Och jag sparade allt till Solsidan! Men oj, vad det var svårt.

    Jag tänker satsa på sådana små framsteg. Spara fem minuter längre än vad jag tänkt mig. Inte äta på vägen ut ur affären, utan vänta. Bara lite. Och sedan utöka det. Inga förbud, bara vänta lite till. Till slut kanske jag kan vänta ett par timmar, eller en dag och kanske till och med ändå till helgen! Ser fram emot när jag en onsdag kan köpa en god chokladkaka och säga till mig själv: "Oh, vad det ska bli gott på fredagskvällen tillsammans med ett glas rött vin!"

  • Äldre 22 Oct 15:23
    Anonym (Sötnöt) skrev 2012-10-22 11:59:52 följande:
    Hallå alla! Hur går det?

    Här känns det rätt ok. Det är måndag och det är ju jobbigt på alla sätt, eller hur?

    Strax ska jag åka och handla på lunchen. Storhandling hem. Antar att det kommer att slinka ner något gott, men jag kommer inte att skuldbelägga mig själv, utan om jag inte kan stå emot, så ska jag i alla fall halvera mängden av gott jag köper. Babysteps!

    Igår gjorde jag i alla fall ett jättestort framsteg! Köpte lite lösgodis i affären för att ha till Solsidan. Tänkte att jag kan ju äta en bit på hemvägen (läs: hela påsen, för jag kan inte ta en bit och sedan sluta...), men med handen på väg ner i påsen blixtrade det till: Nej, jag tänker inte göra mig själv besviken igen!!! Och jag sparade allt till Solsidan! Men oj, vad det var svårt.

    Jag tänker satsa på sådana små framsteg. Spara fem minuter längre än vad jag tänkt mig. Inte äta på vägen ut ur affären, utan vänta. Bara lite. Och sedan utöka det. Inga förbud, bara vänta lite till. Till slut kanske jag kan vänta ett par timmar, eller en dag och kanske till och med ändå till helgen! Ser fram emot när jag en onsdag kan köpa en god chokladkaka och säga till mig själv: "Oh, vad det ska bli gott på fredagskvällen tillsammans med ett glas rött vin!"
    Åh, vad bra! Helt rätt inställning tycker jag. Bara vänta lite, men inga förbud. Det ska jag också försöka med.

    Paris var sådär. Jag var väldigt risig och hade hemskt ont i halsen. Tappade rösten också så det hjälpte ju knappast till för att jag skulle känna mig bekväm, social och rolig bland kollegerna som jag inte träffat på snart ett år. Kände mig ganska utanför faktiskt. Åt det som serverades men utan någon större entusiasm. Kanske några pain du chocolat för mycket till frukost, men det gör faktiskt inget. Det är vardagsvanorna som gör skillnad, inte det man äter i undantagsfall.
    När jag kom hem låg en ambrosiakaka på köksbänken med en lapp där det stod Välkommen hem. Jag älskar dig! Då blev jag glad. =)  Jätteskönt att vara hemma igen!
  • Anonym (Sötnö­t)
    Äldre 22 Oct 15:32
    Alltid Daph skrev 2012-10-22 15:23:12 följande:
    Åh, vad bra! Helt rätt inställning tycker jag. Bara vänta lite, men inga förbud. Det ska jag också försöka med.

    Paris var sådär. Jag var väldigt risig och hade hemskt ont i halsen. Tappade rösten också så det hjälpte ju knappast till för att jag skulle känna mig bekväm, social och rolig bland kollegerna som jag inte träffat på snart ett år. Kände mig ganska utanför faktiskt. Åt det som serverades men utan någon större entusiasm. Kanske några pain du chocolat för mycket till frukost, men det gör faktiskt inget. Det är vardagsvanorna som gör skillnad, inte det man äter i undantagsfall.
    När jag kom hem låg en ambrosiakaka på köksbänken med en lapp där det stod Välkommen hem. Jag älskar dig! Då blev jag glad. =)  Jätteskönt att vara hemma igen!
    Å, vad gulligt! Hemma är alltid bäst!
    Och helt rätt, det är vardagsvanorna som gör skillnaden! Synd att du inte var pigg nog att njuta ordentligt av resan, men Paris ligger väl kvar ett par år till!
Svar på tråden Tänker oavbrutet på att äta