Minnet minskar
Hej, visste inte riktigt vart jag skulle vända mig så jag testar att skriva till dig. Eftersom du är psykolog. Jag har såna problem med mitt mitt minne och behov.
Jag känner konstant behov av att ha närhet, att någon kramar om mig när jag ska sova och blir deprimerad och gråter så fort jag föreställer mig ensamheten. Såhär är det hela tiden bortsett från de gångerna när jag faktiskt har någon som håller om mig när jag ska sova. Går nästan in som en depression så fort jag inte får tillgång till närhet, gråter hela tiden när jag ska gå och lägga mig till sängs om nätterna.
Jag har även på sista tiden fått sämre minne.
Jag har jätte svårt att ta in information. Går min matte lärare fram till mig och går igenom en uppgift, så förstår jag allting hon säger, men så fort hon vänder ryggen och jag ska göra uppgiften ensam, så glömmer jag allt hon precis sagt. Tidigare så har jag alltid haft lätt att förstå alla ämnen i skolan, men på senaste tiden går ingenting "upp i huvudet" eller vad man ska säga. Har prov exempelvis på fredag och oavsett om jag läser mina anteckningar så kan jag inte ens memorera det jag läst och upprepa det.
Jag glömmer ofta saker som jag sagt och mina kompisar klagar alltid på mig att jag "inte lyssnar", fast jag gör det men glömmer det.
Häromdagen så pratade jag med en kille i telefon och frågade vad han arbetade med, och precis efter samtalsämnet tagit slut så säger jag "Ah men du, du svarade aldrig på min fråga som jag ställde för 2 minuter sedan, vad du jobbar med..". Kom på mig efter några sekunders tänkande att detta har jag precis frågat och fått svar på, så skämdes rejält.
Jag vet inte om du kan hjälpa mig, men jag vet inte vad som händer med mig. Det går Alzheimer i min släkt, min gammelfarmor har det och min morfar har börjat fått minnesluckor. De är dock båda över 6 och 70, och jag vet att jag är på tok för ung för någon sådan diagnos. Men jag förstår verkligen inte varför mitt minne blivit så dåligt, eller varför jag bara känner depression om jag är ensam..
