Orolig för dottern

Hej !

Jag har en fråga ang tillit/trygghet. Jag lever (änsålänge) med min sambo och våra två barn . Den ena på 3 1/2 år och den andra på 3 månader. Vi har ett relativt stormigt förhållande, iaf när vi hamnar i våra svackor.Allt kan vara jättebra en längre tid och vi fungerar ok som familj. Jag tar det största ansvaret gällande barnen , med allt vad det innebär. Medans sambon mer är lekföräldern...

När vi bråkar så skäller jag och han flyr , han flyr till dataspelandet och kan bli sittande i timmar,dagar och nätter. Det stora barnet försöker få kontakt när han spelar , men får oftast bara "vänta" till svar. Ibland leker han en stund med henne , ibland fortsätter han spela. Och ibland sticker han iväg , i dagar. Sover borta och hör knappt av sig. Han anser att detta är helt normalt och barn "lär sig" att pappa sover borta i bland.
Jag anser att detta inte alls är ok. Dels för att jag känner mig otrygg i att han ( en vuxen) sover borta för att det faller honom in och dels för jag anser att barnen ska ha trygghet och veta att mamma och pappa finns där . Många nätter när han då är iväg , kommer dottern in till mig och frågar var pappa är. Och varför han inte sover här . Jag vet inte längre vad jag ska svara henne. och jag märker att hon "bryr sig" mindre och mindre om var pappa är. Det är inte bara när vi bråkat som han sticker iväg och sover över .

Så , hur påverkar detta dotterns tillit/trygghet och relation med honom ? Är det verkligen ok som pappa att bara lämna sina barn och fly ett par dagar när man känner för det ?

Hej!
Nej, din sambos beteende låter verkligen inte OK. Barn kan visserligen klara och tåla mycket om de har en välfungerande förälder. Men jag tycker att det låter som om din sambo beter sig mycket ansvarslöst även mot dig och överhuvudtaget inte går att lita på. Hans flyktbeteende innebär ju att han prioriterar andra saker framför dig och barnen.
Jag tycker att du ska ta ett ordentligt samtal med honom om att du inte kan acceptera hans sätt utan ni måste komma till en överenskommelse där även du är delaktig.
Det är inte ovanligt att en partner skaffar sig anledning att sticka iväg genom att ställa till bråk hemma. Ställ honom mot väggen och fråga vad han sysslar med och säg att du inte accepterar hans nuvarande beteende.
Även om det är svårt så gör du både dig själv och dina barn en tjänst genom att få ordning på detta.
Ta också stöd i omgivningen av en god vän eller släkting så att du orkar vara tydlig. Du befinner dig ju i en ganska ömtålig situation med en så ny liten baby och en 3-åring.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Orolig för dottern

INNEHÅLL