Leva med partner med Asperger?

Jag känner bara en enda person som har Asperger och hon är INTE så som du beskriver din sambo men alla med Asperger kanske är olika, jag vet inte. Jag får snarare känslan av en släng av OCD/ kontrollfreak.

Haha! Att duscha mer än tre gånger i veckan är inte bra för huden eller PH-värdet. Jag dushar inte oftare än så av den anledningen att min hy blir snustorr om jag gör det. Men inte fan har jag aspberger för det.

Jag är gift med en man som har aspberger . Vissa delar kan stämma in av det du skriver men inte allt.
Min make har specialintressen, gillar inte nya saker. Är lite asocial men försöker ändå. Han kan stå å prata med folk men känner han att det blir för mycke kallprat då går han därifrån....
Ja har levt med mannen i 7 år och jag kan inte ha nån bättre, han är den snällaste jag nånsin mött!

Alla med diagnosen är nog inte alls ikadana i sättet.

Det kan vara möjligt. Men framförallt märks det genom svårigheter att förstå andra människor, sociala sammanhang och koder. Det märks som en sorts empatistörning som är lite träaktig (inte alls manipulativ), svårigheter att se och förstå känslomässiga uttryck. Så om du känner dig osedd och missförstådd är det kanske ett tydligare tecken. Men som den första kommentaren visar på så finns det så många olika sätt aspergers och autism spektrum tillstånd visar sig individuellt, med en bra miljö så lär sig många relatera bättre.

Min bonusson har asperger och troligtvis min sambo med. Han har inte fått diagnos trots tester, men flera bitar stämmer in på asperger.  

Det är svårt att säga vad som är asperger och vad som är ens personlighet, men det  med att man har svårt att bryta rutiner och traditioner kan tyda på asperger.

Min sambo har också svårt om jag pratar med honom samtidigt som han gör något annat, tex lagar mat. då blir han stressad. 
Det handlar inte om att göra flera saker samtidigt utan om att man lägger fokus på en sak och inte kan ta in mer då.

Min sambo trivs bäst hemma, men när jag fått med mig honom på resa har han tyckt det var bra.
     

Ts jag har borderline och är precis så som du beskriver.

Jag börjar misstämka att min partner har Asperger. Det är nåt som inte riktigt stämmer till 100% mä. te jag efter något år tillsammans, men först efter att vi flyttat ihop började jag se helheten. Tidiga tecken som jag upptäckte redan innan vi skaffade bostad tillsammans var att hon gärna pratar om sig själv. Bara oSYL ig själv! Inte så mycket när bara hon och jag umgicks men väldigt ofta i för henne nya situationer. Att man ställer motfrågor i en konversation (av artighet, intresse eller för att få konversationen att flyta) är tydligen inget helt naturligt för henne. Dessutom uppmärksammade jag också hennes utryckslösa ansikte. Speciellt tydligt i situationer där det FÖRVÄNTAS att man visar någon form av känsla. Exempelvis när någon håller tal på en bröllopsfest eller liknande. Hon har alltid blivit väldigt trött av socialt umgänge. Första gången vi tillsammans besökte mina föräldrar var hon världens trevligaste, men när vi kom hem till mig efteråt nästan däckade hon på sängen, trots att det förtfarande bara var eftermiddag. Hon är också väldigt väldigt trött när hon kommer hem från sitt jobb. Somnar nästan innan maten är klar ibland. Även om vi andra också kan vara trötta efter jobbet så är hon alltid helt slut. Oavsett hur arbetsdagen sett ut eller hur lång den varit. Vårat hem är ganska rörigt och aningen övermöblerat. Allt ska gärna i så lång utsträckning det bara går vara precis som i hennes lägenhet som hon bodde i själv. Samma (o)ordning i skåp och lådor. Böckerna på samma ställe i hyllorna, samma tavlor och krukväxter m.m. I hennes förra lägenhet hade hon två överfulla garderober i sovrummet. Nu har hon fått tre. En av garderoberna är dock nästan helt tom. Istället är alla hennes kläder ihopträngda i två av dem, precis som där hon bodde innan! Hon är väldigt rörig och ostrukturerad i mina ögon, men själv tycks hon veta var hon har allting. Organierat kaos.. Hon är ganska fyrkantig till sättet, och är väldigt repetitiv i sina intressen. Vare sig det gäller litteratur, eller att träna eller vad det är. Det verkar också som att hon delar in allting i nödvändigt/onödigt, nyttigt/onyttigt och så vidare. Det finns aldrig några mellanlägen!! Aldrig någon smidighet. Även om jag redan druckit två koppar kaffe på kort tid, kan det hända att jag åtminstone häller upp en liten kopp och låtsas dricka lite när farmor fyller år och bjuder. Social smidighet ni vet! Men så skulle aldrig tjejen göra. Jag undviker nästan att göra saker tilsammans med henne och andra. Jag får alltid skämmas över hur ovuxet hon beter sig. Antingen pratar hon inte alls med någon, utan går bara runt och är tyst och ser arg och sur ut. Eller så pratar bara hon, om sig själv och det som rör eller intresserar henne. Ingen annan får då en syl i vädret, och att försöka byta samtalsämne eller styra in henne på nåt annat bara går inte. Ett tredje beteende hon använder sig av är att bara prata med EN person i sällskapet. Jag skäms! Hon gillar sex, men helst ska det vara samma tid och plats.... Hon har en känslomässig relation till saker och kan inte slänga något. Jag får rensa gamla kuvert, tidningar och förpackningar och kasta i smyg när hon inte är hemma. Upptäcks det blir hon småsur och känner sig stött. Hon vill veta alla detaljer runt någonting långt i förväg. Tre veckor innan jag ska ha ett enkelt födelsedagsfika kan hon börja tjata om vilken tid exakt som det blir och vilka som är bjudna. Hon är världens snällaste innombords men kan bara inte visa det.. Det finns så mycket mer att skriva.. Så mycket som var för sig kanske är normalt men när man lägger ihop det till en helhet..

Min son har asperger och stämmer in delvis på det du skriver, nya saker måste få introduceras långsamt och ges tid att smälta t ex, men sen är han med på noterna.
Jag har en bekant som har asperger/adhd och hon stämmer klockrent in på din beskrivning.

Men vad säger din sambo själv, har ni pratat om dina misstankar, är det något han själv misstänker? 
I så fall kan han ju be om en utredning hos habilitering för att se om han har asperger, som jag förstått det är det habiliteringen som tar hand om asperger.
    

Nej det är först nu, eller alldeles nyligen som jag har börjat fundera. Hon vill aldrig prata om sånt som rör hennes känslor och hon tar allting som djup personlig kritik, så att ens nämna mina tankar för henne är ingenting jag tänker göra bar sådär. Det får bli en process.

Det heter inte Asperger längre. Den diagnosen har tagits bort ur den nya DSM.