Pojkepå 2år.Förskolan misstänker Asperger,osäker vad tror ni?

Jag har dels en liten kille i samma ålder, och dels har jag arbetat med barn och vuxna med autismspektrumtillstånd i 13 år, så jag svarar lite utifrån båda perspektiven.

När de är så små så brukar det vara svårt att säga säkert kring sådant som autism, även om det finns en del barn där det är uppenbart även så tidigt. Det tycker jag inte alls det låter som i ert fall.
Jag tycker det låter väldigt mycket troligare att det är all sjukdom som gör att han kanske utvecklas lite långsammare (vill poängtera att det såklart kan vara så att det visar sig senare att din son har någon neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, autism eller liknande, jag kan inte säkert säga att han INTE har det. Men på din beskrivning skulle jag vänta ett tag till med att oroa mig för det absolut. 

Jag tycker det låter ganska mycket som min pojke, som iofs har varit lite sen med talet, men kommit igång som tusan ganska nyligen. För ett par månader pratade han som din ungefär, nästan lite mindre faktiskt. I samma veva som han började prata så lossnade också det sociala samspelet både med barn och personal på förskolan, innan var han väldigt tyst och tillbakadragen där....

 

Nu kan inte jag någonting om asberger och hur tidigt man ser det. Men min dotter är 2 år och 3 månader, Hon går inte på förskola men vi är på öppna förskolan ibland.
Hon har inte börjat leka med andra, mer än att de kör bil ihop, kastar boll eller  kökshörnan. Hon iaktar alltid först när hon ser någon annan leka, tex kull.  Då sitter hon och tittar och sen när hon fattar vad leken går ut på så går hon dit och springer, då de andra barnen har hunnit vidare.
Hemma brukar hon jaga sin bror, så jag är inte orolig för lekandet.

Klossarna gör hon lika. Hon bygger med samma 4-bitar tills det är lika högt som henne så hon inte når längre.

Hon är lite "ordning och reda". 
Hon är inte blyg, men hon är reserverad. Hon behöver tid på sig i nya mijöer och med nta människor.
Men varför tror dom att han har asberger? För det du beskriver?        

Ta det lugnt!

Min pojke var inte en massa sjukdomar etc och han pratade sent... Började med 3ordsneningar vid 3,5, har vid 5,5 nu börjat kunna sitta i samling etc.

Alla är vi olika, tyvärr så om man inte har lika utvecklingskurva som de flesta andra så syns det tydligt.

Om jag var dig skulle jag ta det lugnt men ändå ta kontakt med BVC, psykolog etc bara så att din pojke kan få den hjälp han behöver pga sin tuffa start i livet!

Tycker också att du kan ta det lugnt ett tag, han är bara 2 år. Vem är det som säger att han kanske har asperger? I förskolan ska de möta honom där han är och hjälpa honom till en positiv utveckling, att sätta diagnos är inte en hjälp utan det är det arbetssätt man använder som hjälper. 

Lycka till! 

Fast det där är ett ganska dumt råd att ge, att man inte ska oroa sig för andra barn pratar sent.
Vi lyssnade på det och det visade sig att sonen nästan var döv när vi väl upptäckte det.

Han använde kroppsspråket ist men det blir ohållbart i längden.

Pratar ett barn väldigt sent kan man använda sig av teckenstöd så halkar de inte alltför långt efter och får ett språk.

Jag tycker du ska ta kontakt med BVC om du är orolig. Din kille har haft det tufft och självklart har det påverkat honom.
Det är inte förskolans sak att sätta diagnos på barnen.

Men inte får väl förskolan sätta diagnos på barnet?! Det är faktiskt inte ok. Visst - vi har stor erfarenhet av barn och visst kan vi spekulera oss personal emellan, men vi får inte säga till föräldrar någon speciell diagnos så där. Utan bara uppmuntra föräldrarna att ta kontakt med bvc.

Jag har tre små barn med autism, och utifrån det du säger så får jag mest fler frågor. Visst är det ett litet observandum med uppradandet och den kanske lite bristande ömsesidigheten i leken. Men mer handlar ju om kommunikationen och det finstilta. Du säger att han tydligt visar när han inte vill - hur gör han det? Du säger att han drar med er dit han vill, är det på det viset han kommunicerar? 
Följdfrågorna handlar om:
- har han ok ögonkontakt på olika avstånd, även på nära håll? Lite längre stunder? Tittar han spontant er i ögonen när han vill/vill ha något?
- förstår han när ni pekar mot något? är intresserad av vad ni vill visa eller är det mycket "på hans regler"?
- pekar han för att visa er vad han vill ha, eller handlar det mer om att han drar med er dit och "lägger er hand på plats"? pekar han för att enbart visa något intressant (tex "titta mamma en ko.." typ) 
- kommunicerar han "betydelsefullt" eller handlar det mest om att peka ut saker (om han nu pekar)?
- förstår han vad ni säger? kan han följa uppmaningar/instruktioner?
- använder han andra gester; nicka/skaka på huvudet, "kom" etc. Förstår han om ni gör det?

Ett barn på 2,5 år som t ex inte pekar och använder ett tydligt kroppsspråk för att kompensera för ett bristande tal, som har svårt att följa instruktioner och som har bristande ögonkontakt skulle JAG utan tvekan utreda. 

Jag tycker att man ska utreda för autismspektrum om man känner sig minsta osäker . Vår son fick sin autismdiagnos när han var två och det har hjälpt honom enormt mycket, eftersom han fått träning och stöd på dagis sedan han bara var två år och ett par månader gammal. Utan den träningen hade vi nog inte haft en så högfungerande kille som han ändå är idag. Om er pojke sitter och sorterar och radar upp mycket av sin lektid så hindrar detta honom i sin utveckling och han kommer ännu mer efter. Om han bara sorterar och radar upp lite och leker varierat den största delen av tiden så är det ingen fara. Allt handlar om vilken intensitet beteendet har och hur mycket det hämmar honom att utvecklas.

okej,tack för alla svar.Vi väntar redan på tid på bcv och har vi tur får vi kommatill barnpsykologen innan jul sa dom.Ja,det som gjorde mig upprörd var att förskolan sa när jag hämtade sist och vi pratade angående sova lunch eller inte på förskolan. Då sa ena förskoläraren -såna här barn behöver sina rutiner.Dom har också sagt en massa annat,har känslan av att dom arbetar som om han har asperger utan att ha en diagnos(satt diagnos själv?!) Vi ska ha ett möte med en specialpedagog den 25e och jag ska ta detta med henne då? Och fråga om de verkligen ska arbeta så innan diagnos satts.B,la annat ska han sitta på en stol på samlingarna pga av att han inte vill vara med på samlingarna......han vill inte sitta på stolen heller(syfte med detta) dom menar att om han får en rutin att när stolen ska in i rummet är det samling. Men ska man verkligen tillämpa dessa metoder själv utan kunskapen om han har eller inte har asperger,är han blyg blir han ju bara mer utpekad av det. Tycker det är bra att dom försöker hjälpa honom men det känns som det blir så mycket tvång kring allt i förskolan och jag är rädd att han ska börja med att inte vilja gå dit.
*han måste vara med på samlingen och sitta still

*han måste sova pga av att han inte klarar att vara med på hela läsvilan (15-20min med avancerade böcker ej småbarns böcker0-3år)

*Känns som överlag att han får restriktioner och tillsägelser om allt.

Vad gäller dina frågor om ögonkontakt:

Ger tar ögonkontakt mer och mer nu,vill han ha något t,ex välling på kvällen,Tar han ögonkontakt sen min hand leder mig till vällingburken och pekar på den.Så han visar verkligen tydligt vad det är han vill.Lika med leksaker om t,ex bilarna ramlat ner bakom hans byrå,drar med mig dit sträcker sig efter bilarna men når inte,tar min hand och drar dit den(visar att jag ska försöka). Ögonkontakten är just bara ett ögonblick,får bättre ögonkontakt när han ligger i sängen eller på skötbordet/soffan.

*mycket av leken sker på hans villkor,men om man frågar _ska vi rita?springer han till sin stol och sätter sig (vet att vi sitter där och ritar) och väntar men det är ju en sak han tycker är jätteroligt. Men barn brukar väl inte vilja leka nåt som dom tycker är tråkigt?   

* i övrigt väldigt aktiv,rör sig för det mesta förutom om han ser på film(gillar nicke nyfiken kan se en hel film utan att tappa intresset) Lite ovanligt hos småbarn eller?!              

Jag förstår att du är upprörd över förskolans agerande, även om de säkert försöker göra det bästa för din son men ändå så blir det så fel. Det de ska göra är att lyssna på er föräldrar och försöka komma överens om ett förhållningssätt som ni också tror fungerar. Jag förstår inte att han ska sitta på en stol på samlingen, det känns inte som en inkluderande startegi. Istället borde de satsa på att anpassa samlingen så att den passar lite bättre för er son. Korta ner tiden, göra samlingen tydligare med hjälp av bildstöd (detta brukar ju hjälpa alla barn inte bara de som eventuellt har diagnos), kanske lägga in mer sång ifall barnen gillar det. Det finns en bra bok som alla förskolelärare borde läsa. Den heter "Barn som väcker funderingar" och jag tror att Gunilla Gerland eller Ulrika Aspeflo har skrivit den. Samma sak med läsvilan. Kan de inte anpassa den så att den också passar barn som är yngre och behöver lättare böcker? Kanske ha två olika läsvilor (fast här antar jag att det oftast saknas tillräckligt med personal för att göra så). Försök att pratat med personalen och läs gärna boken jag nämde. Även om din son inte har en diagnos så är den bra, eftersom barn faktiskt är olika och man kan inte pressa in alla i "dagismallen".

Godismamman: det var därför jag skrev att ta kontakt med BVC osv.

Men det hjälper ju liksom inte att man går omkring och oroar sig, inget blir bättre av det förutom att det tar energi som man eg behöver lägga på barnet.

Film - föreläsning: barn som väcker funderingar.
http://urplay.se/170451

Hej,tack för alla svar:Vi har idag haft möte med specialpedagog och förskolepedagogerna,allt känns mycket bättre.Vi pratade om att vi ska fortsätta jobba på de svåra bitarna både hemma och på förskolan, sen invänta Bvc psykologens bild av det hela.Efter 3 års kontrollen ska vi remitteras till logoped om inte talet kommit igång. Nu ska jag fokusera på att jobba på svårigheterna istället för att vara orolig.

Vilken gammal tråd! :) Men undrar hur det gick för er?