Separationsångest = hemma från förskolan?
Hejsan, Våran 3åring har alltid varit lättsam och glad och inskolningen när han var 1,5år var inga problem. Han älskar förskolan och det har alltid varit ganska lätt att lämna honom. Bara någon tar emot. Nu har det hänt mycket senaste halvåret, han har fått en lillebror, vi tjatar om att han ska kissa på pottan, han har fått eget rum (som han dock inte sover i än), bytt till stora avdelningen på förskolan m.m...
Efter sommaren (2,5mån ledigt) har han haft svårare med lämningar. Han har blivit lite blyg ibland och när han är lite trött etc duger bara jag (mamma).
Förra veckan hade de slagit ihop alla avdelningarna på en gård på förskolan och alla småttingar stod och grät... han blev mer och mer kinkig och det blev längre lämningar för varje dag. En dag fick han panik och (han som aldrig gråter där) skrek som av panik och darrade och grät när jag skulle gå. Det har därefter eskalerat så att han inte ens kan stanna hemma med sin pappa eller åka själv med sin pappa.
När jag väl är med så är allt ok och han har jätteroligt på förskolan etc men det är själva separationen han inte klarar av. Pedagogen sa att hon inte sett någon som reagerat SÅ starkt. Dagen efter när jag skulle lämna sa hon till mig att lämna över honom och bara gå för att de om han lugnade ner sig. Han skrattade först men blev sen arg och slog vilt omkring sig och skrek och grät hysteriskt. Jag såg paniken i hans ansikte. Jag väntade i hallen och pedagogen kom efter 3 min och sa att det inte kommer gå.
Nu har vi en "inskolning" igen fast han varit där i snart 2år.
Jag undrar om man kan låta honom vara hemma tills han kommit över den här separationsångesten eller om man måste "tvinga" honom till slut om inskolningen inte fungerar? Jag är mamma ledig och lutar åt att låta honom vara hemma tills det gått över och sen skola in på nytt. Men vissa menar att man ska vara bestämd och visa att ibland måste man göra saker. Hur ska man tänka?
