Jag överlevde en psykopat. Fråga vad du vill.

Tur för dig att du blev fri och har börjat läka. Jag läkte dock aldrig, hur bär du dig åt?

Hur känns det i dag hur kommer du att hitta tillbaka till dig``

Min son läker mig. Han var inte planerad utan kom som ett litet mirakel som hjälpte mig att få ett klarare huvud och fick mig att vilja bli hel igen. För hans skull och ii slutändan för min. Den mannen skall inte få förstöra mig för livet och han ska inte få någon inverkan på min sos liv genom mina hemska minnen.

Till slut kan man hitta stoltheten över att man faktiskt, till slut, kunde göra sig fri från honom.

(Min sons pappa träffade jag av en händelse flera år efter att jag flytt från min psykopat föredetta.)

Skrämmande. Det finns så mycket som har förändrats trotts allt. Så mycket oskuldfullhet som gått förlorat.

Det är svårt att tro gott om folk när man har bevittnat så mycket ondska hos en och samma människa....

När man vet att det kan ta en ond människa inte mer än 10 minuter att förstöra allt du försökt bygga upp hela ditt liv på. Då inser man hur sårbara vi alla är egentligen. Hur lite som är beständigt och något man kan räkna med...

Hur vet du att han var psykopat?

Hur länge fanns denna person i ditt liv? Hur påverkades dina relationer till familj och vänner och hur gick det till? När började du ana att det var en psykopat du hade att göra med? Insåg du det själv eller var det andra som uppmärksammade dig på detta och hur reagerade du då?

Många känslor av skuld och tankar att jag själv varit delaktig eftersom jag borde kunnat förhindra och förutse och anpassa sig mer har jag haft. "Min" psykopat är inte en kärlek utan en familjemedlem. Trots många år utan kontakt så brottas jag fortfarande med frågor om hur jag hade kunnat göra och vara annorlunda själv och tänker/drömmer ibland att kanske skulle en relation vara möjlig trots allt? För att sedan undra hur jag ens kunde snudda vid tanken att kansta mig in i en fälla jag just sluppit ur med iallafall det mesta av livet i behåll.

Har hört att många psykopater blir mindre farliga när de blir äldre. Kan det stämma?

Så här kännetecknas en psykopat:

Munvig och charmig Ständigt behov av spänning och nya impulser Bristande ansvar för egna handlingar Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt Svekfull och manipulativ Egocentrisk och grandios Saknar helt ånger och skuldkänslor Empatistörning (dålig inlevelseförmåga) Parasiterande livsstil/lever genom andra Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet Promiskuöst och egoistiskt sexualliv Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder) Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering Impulsivitet Flackt känsloliv Frekventa äktenskap och samboförhållanden Ansvarslöst föräldraskap Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder) Nya kriminella handlingar under permission Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Mitt X hade allt förutom 18 och 19

Är det din egen tolkning att han är psykopat eller har han faktiskt fått diagnosen?