Forum Inaktiva: Barnpsykologen - Fråga experten
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Pappa med missbruk

    Ons 24 okt 2012 10:56 Läst 792 gånger Totalt 1 svar
    Anonym (Oroli­g)
    Visa endast
    Ons 24 okt 2012 10:56

    Är skild från mina barn pappa, han har tidigare haft barnen varannan helg. Har inte alltid fungerat som det ska eftersom pappan periodvis har problem med alkohol. Han har tidigare kunnat "skärpa till sig" när han har barnen, men nu i helgen spårade det ur.
    Han har i alla fall förstånd nog att ringa mig när det inte fungerat, hämtade barnen i söndags förmiddag och då var han onykter och betedde sig därefter. Barnen hade inte fått frukost utan hade varsin godispåse. Har nu sagt till honom att tills han sökt hjälp för sitt missbruk kan han inte ha barnen. Kommer givetvis få träffa dem men under helt andra omständigheter. Tex över dagen, så jag kan kontrollera att han är nykter bättre eller hemma hos mig.
    Min fråga är nu. Mina barn som är 6 och 4 år gamla (fyller 7 och 5 om några månader) hur ska jag tala om detta med dem? De saknar givetvis sin pappa redan idag ibland eftersom de inte träffar honom mer än varannan helg, och kommer ju nu sakna honom ännu mer. Verkar inte som de uppfattat så mycket av missbruket idag, kan bara tycka att "pappa är konstig" osv men förstår inte varför. Hur mycket och vad säger jag till dem?
    Tacksam för råd och stöd!

  • Sön 28 okt 2012 18:47 #1

    Hej!
    Så här små barn uppfattar inte medvetet så mycket av missbruk hos en förälder, men det hindrar inte att de påverkas av det.
    Därför tycker jag att din planering är väldigt klok och ansvarstagande. Du ska inte utsätta barnen för att vara med honom om han inte är nykter.
    Det du kan säga till barnen är att pappa inte alltid mår så bra, och när han är dålig orkar han inte ta hand om dem.
    Så fort han mår bättre kommer han att vara med dem igen och ni hoppas alla på att han snart ska må bättre.
    Prata gärna med barnen om hur de saknar sin pappa och prata väl om honom, för han saknar säkert dem också.
    Låt honom finnas med i vardagspratet så att de kan uttrycka både känslor av saknad och besvikelse.
    Orkar du med detta så gör du dem en stor tjänst och hjälper dem på bästa sätt.
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll