Tätt mellan barnen

Har 11 och ½ månad mellan mina ! Och ja,  det är ABSOLUT inte optimalt och det ÄR jobbigt, och mycket arbete. Nu har ju inte du så tätt men jobbigt lär det ju bli ändå..... MEN barn är en gåva och man klarar det ändå. Det är mycket kärlek också. Planering och samarbete är viktigt tycker jag mellan parterna. Lycka till!

Vi har 2 år mellan nr 1 och nr 2 (planerat) och sedan 1 år och 7 månader mellan nr 2 och nr 3 (oplanerat).

Det är svårt att säga eftersom barn är så olika. Det som jag har känt varit det största orosmomentet har varit talet, det är ju såklart lättare om stprasyskonet är verbalt så att man kan förstå lättare vad felet är. Vårt första barn var tidig med talet och mellanbarnet var ganska sen, han är snart 2 år och pratar fortfarande bara nåt ord. Men det har gått över förväntan.

Jag tycker inte det har varit så jobbigt att ha tätt. Ja, det är jobbigt med två blöjbarn samtidigt, men det kan man ha även om man har 3 år mellan barnen också. Annars beror det mycket på det stora barnet, har man ett lugnt äldre syskon så är det ganska behagligt, har man en liten vilding eller ett barn i trotsåldern så blir det desto jobbigare. Årstid kan också spela roll, när nr 2 kom var det mitt i vintern och vi var tvungna att krångla med alla vinterkläder som ju ofta leder till bråk. När nr 3 kom var det sommar och syskonen kunde bara slänga på sig varsin jacka när vi gick till dagis - stoooor skillnad....

I slutändan beror det nog mest på hur man är som förälder. Men stressar man inte upp sig och låter barnen göra saker själva efter förmåga och i sin egen takt så är det inga större problem med barn tätt. Och mina två "stora" barn (som snart fyller 4 och 2) har så himla roligt tillsammans att jag är överlycklig över att barnen kom så tätt. Visst har vi jobbiga dagar ibland, men det har alla oavsett hur tätt det är mellan barnen. Jag tror ni fixar det galant men det hänger mycket på inställning.

Så tätt har jag mellan mina söner. De är nu 4,5 o snart 3. Visst är det tufft ibland, men nu när de är så här pass gamla så överväger fördelarna helt klart. De leker jättebra ihop och det märks tydligt hur mkt de älskar varann - även om de gnabbas ibland.

I kväll är det bu=(. Vi har haft en jobbig läggning med trotsiga barn. (nu 5 resp 4 år gamla) Det är 16 mån mellan dom. Oftast har det gått bra men vissa dagar är såå jobbiga.

Dock ångrar jag aldrig att jag skaffade barn så tätt. Men skulle jag säga att det alltid är en dans på rosor så skulle jag ljuga. Men att ha 1 barn kan också vara jobbigt vissa dagar. Jag har tre . 

Jag tycker tätt är optimalt. Har 12 månader mellan 1  och 2, 18 mån mellan 2 och 3 och gravid nu r 4,  det blir 14 mån mellan 3 och 4. Alla graviditeter noggrant planerade med ägglossningstest och hela faderullan.

Enda nackdelen är kanske att du inte får samma egoboost som med ett barn eller glest för de ÄLSKAR varandra hejdlöst, första ordet är namnet på syrran, första o goaste skrattet går till brorsan osv De kryper o går sina första steg iväg från dig o bort mot syskonen för att vara med o leka  Syskon i lekar ålder är den största gåva man kan ge sina barn.
O så får du mkt mer tid för barnen för det trillar in nya fp  dagar medans de är små så du behöver inte gå tillbaka o jobba för den anledningen vilket ju ger dig 9 timmar mer per med barnen utom då de ev går på 15 timmars då.

12 månader mellan våra
det var svin svin tufft
första året
sen är det nog tufft som för vilka 2 barnsföräldrar som helst inbillar jag mej
vi hade inte planerat det såhär men fördelarna överväger faktist och kunde jag backa tiden skulle jag se till att det blev likadant igen

Vi har en kille som blir 1 år om en vecka och om fyra veckor kommer en liten till. Det komet säkert bli galet stressigt o jobbigt o detta var inte planerat... Men de kommer nog få himla kul tillsammans under uppväxten. Och småbarnsåren går ju över... Eh ja, så intalar vi oss det iaf hehe :)

Har 15 månader mellan mina killar och har haft det jättejobbigt tyvärr :( äldsta sonen är extremt aktiv och fick inte den uppmärksamhet och tid han behövde då jag hade den lilla att ta hand om, sen åt det andra hållet fick inte yngsta tillräckligt med uppmärksamhet heller då äldsta krävde mkt. Så det värsta har nog varit mitt dåliga samvete att inte kunna ge tillräckligt till båda barnen! Har känt mig så otillräcklig :(

Nu är äldsta 2 1/2 och yngsta strax över ett och det börjar kännas bättre. Men första året har inte varit en höjdare men förhoppningsvis blir det bara bättre och bättre nu.
Ångrar aldrig mina två barn men skulle jag fått välja i efterhand skulle jag väntat längre innan jag skaffade tvåan.

Lycka till till er iaf! :)