• Anonym (Oroli­g mamma)
    Äldre 23 Nov 12:47
    10826 visningar
    5 svar
    5
    10826

    Konflikt hela tiden

    Hej. jag har en son på 3.5 som jag är väldigt orolig för just nu. Han har börjat svara nej eller jag vill inte på allt. Om jag insisterar blir han tokig och skriker allt vad han orkar och sparkar och slåss. Detta har pågått intensivu i ungefär en månad nu men varit på gång sedan vår dotter föddes för fyra månader sedan. jag förstår vad som orsakat detta eftersom det var en jobbig tid i slutet av graviditeten för mig och väldigt jobbig för hans pappa. Dessutom har pappa som varit hemma länge och har ett nära band med sonen börjat arbeta väldigt mycket så de ses inte ens varje dag. Han går på skola (annat land) mellan nio och halvfyra varje dag och älskar det. han beter sig mycket bättre i skolan än hemma och älskar normalt skolan men idag ville han för första gången följa med mig hem igen.
    Jag försöker vara en kommunikativ mamma och ger honom så mycket uppmärksamhet jag har och massor med kramar och närhet varje dag men han söker verkligen konflikt med mig om allt. Jag har försökt skapa en strikt rutin runt mat och sömn och påklädning för att undvika konflikt och ger honom ofta begränsade valmöjligheter och det funkar. Ett typiskt konfliktexempel kan vara:
    Jag får en kram när jag hämtar honom från skolan och så påpekar jag något som att de gula höstlöven är fina. Han skriker då nej de är fula. Vi går fem meter så lyfter han en sten och slänger mot en bil. Jag hejdar hans hand och säger nej du vet att du inte får göra så. Han slänger sig då skrikande på marken och skriker jooo och försöker sparka mig. Jag tar tag om hans armar och håller honom ifrån mig så att han inte gör oss illa och försöker få ögonkontakt. När jag får ögonkontakt mjuknar han och kramar mig som om livet hängde på det. Vi går fem meter till så inträffar nästa konflikt.
    han är lite bortskämd sedan tidigare och har haft dåligt med rutiner eftersom han varit mycket sjuk förra vintern och tillbringat mycket tid på sjukhus. Nu är det mesta normaliserat. Vi samsover hela familjen men han har mardrömmar och pratar i sömnen varje natt. Oftast vaknar han inte men jag hör honom eftersom jag är vaken och ammar då och då. Han brukar slappna av om jag lägger handen på honom eller om papap håller om honom. Jag vill vara en kommunikativ mamma men jag vet inte hur jag ska hantera ett tjugotal menigslösa dramatiska konflikter om dagen på ett bra sätt. Ibland blir jag riktigt arg och tyvärr hjälper det och vi kan då ha riktigt fin stund efter det. Han är världens finaste storebror dock och är jätteförsiktig med lilla syster.
    Hur kan jag hjälpa honom att bli sig själv igen? Tack på förhand.

  • Svar på tråden Konflikt hela tiden
  • Anonym (Oroli­g mamma) Trådstartaren
    Äldre 28 Nov 10:45
    #1

    Någon som har tid att svara?

  • Äldre 28 Nov 13:58
    #2

    Hej!
    Du beskriver verkligen en typisk familjesituation med en 4-åring som trotsar och prövar gränser för allt vad han är värd. Sonen har just nu inte så mycket kontakt med pappan som tidigare och har också fått ett syskon vilket gör det svårare för mamma att ägna honom all sin tid.
    Du berättar också hur du på ett alldeles föredömligt sätt hanterar de ständigt uppkommande situationerna. Även att du blir arg tycker jag är alldeles adekvat av och till. 
    Din son utvecklas och lär sig att testa och förhålla sig till auktoriteter, han prövar gränser och blir stoppad, han försöker kontrollera och bemöts på ett realistiskt sätt. Allt är jättebra för hans utveckling och kommer så sakta att avta när han förstår lite mer.
    Däremot tar det ju på dina krafter och ibland blir du riktigt arg, vilket inte är något att oroa sig för. Det är ett ärligt sätt att sätta stopp och det förstår din son.
    Det enda tips jag kan ge dig är att återinvolvera pappa lite mer i dagishämtning om det är möjligt, eller kanske ta hjälp av någon annan under en period för att hjälpa sonen vidare och bryta trotsmönstret som han med förkärlek visar just mot dig, den han står närmast och har kärast. Barn gör ofta så att den de är tryggast med den trotsar de mest och då fastnar man som mamma i det mönstret. Så att plocka in någon annan kan bryta det jobbiga mönstret och ge utrymme för mer konstruktivt umgänge mellan son och mamma. 
    Med vänlig hälsning.
    Margit Ekenbark 

  • Anonym (Oroli­g mamma) Trådstartaren
    Äldre 28 Nov 19:35
    #3

    Tack så mycket för svaret. Det lättar det dåluga samvetet lite. Jag har börjat planera lediga dagar bättre så att han får utlopp för behovet av fysisk aktivitet och vi har också börjat stämma träff med någon av hans kompisar så att de kan leka. Pappa ska göra mer egna saker med honom när han är ledig och har också lovat att priotera sonen framför allt annat de korta stunder de träffas. Nu är lillan fyra månader så snart vågar jag lämna lite mjölk i kylen och ge mig ut någon timma på egna äventyr med sonen när pappa är ledig och det tror jag han behöver allra mest.

  • Anonym (Oroli­g mamma) Trådstartaren
    Äldre 22 Jan 21:44
    #4

    Ville bara tala om att vi har det bra igen. Jag och pappan kom överens om vissa basregler vi håler stenhårt på och tar konflikt om men se mellan fingrarna när det gäller annat. Jag bestämde mig också för att bli väldigt noga med att följa samma mönster hela tiden. 1. Säga ifrån, 2. Ta honom ur situationen, 3. Låtsas som att inget har hänt även om jag måste svälja mina upprörda känslor. Efter bara ett par veckor började jag kunna ge honom två alternativ typ  "Antingen sätter du dig i bilstolen och så pratar vi och har trevligt hela vägen hem eller så sätter mamma dig i bilstolen och du är arg hela vägen hem. Vill du inte hellre ha en kram  och så slutar vi bråka." Han lärde sig väldigt snabbt att välja det trevligare alternativet och nu har vi nästan inga konflikter alls och väldigt mycket mera gos och puss och kram. När det blir konflikt är det mindre dramatiskt och snabbt över.  Har också blivit noga med att visa förståelse för hans svartsjuka. När lillasyster ammas när han behöver få sitta i knät så talar jag om för honom att jag också tycker det är jobbigt att hon ska äta just nu och att jag gärna vill ha honom i knät men om kanske jag kan hålla om honom om haan sätter sig nära på rätt sida.  Det har lett till många mysstunder tillsamamns alla tre och han är en fantastisk storebror. Tack för stödet just då höll jag på att falla igenom men så försökte jag komma ihåg att allt går i perioder och att det faktiskt bara är jag som kan förändra situationen just nu.

  • Äldre 30 Jan 20:01
    #5

    Hej igen!
    Roligt att höra att du lyckades hantera situationen så bra. Det är alltid svårt att se utvägar när man är mitt i en period. Men nu har du fixat det på ett konstruktivt sätt och säkerligen också lärt dig mycket för framtida "perioder" av olika slag.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Konflikt hela tiden