Äggdonation Ava Peter november 2012

Hej!

Jag har aldrig varit delaktig i en "tråd" på nätet men den här är ju som skriven för mig!

Vi har planerat att åka till Sankt Petersburg i slutet på augusti för äggdonation. Vi skulle ha åkt redan i april men då upptäcktes cellförändring hos mig. Jag har nu opererat bort dem och fått klartecken att gå vidare i processen. Vi har valt att använda oss av frusna ägg då det blir så mycket lättare med logistiken. Min man har redan varit där och lämnat sitt bidrag och donatorn är redan utsedd så äggen ligger också där och väntar.

Jag hoppas att jag kan bidra med lite input och få stöd och råd på frågor som kommer dyka upp längs vägen.

Hälsningar
Em

Hej!

Jag håller alla tummar och tår för er nu som går och väntar! Så spännande!

Ni skriver något om Magne B6 Forte? När började ni med det? Och jag antar att det är ett hälsopreparet, eller?

Ja, mina cellförändringar upptäcktes också 10 dagar innan vi skulle åka. Därav att min man åkte ändå och lämna sitt bidrag så nu kan jag åka själv i augusti. Vi har en son på 3 år så det blir ju lättare om en kan vara hemma.

Hur har ni tänkt när det gäller att stoppa tillbaka ett eller två? Jag har funderat rätt mycket främst då en eventuell tvillinggraviditet är en större risk. Jag gick upp mycket i vikt med vår som och fick även havandeskapsförgiftning på slutet. Men samtidigt gör man ju vad som helst för att öka sina chanser!

All kontakt vi har haft med Ava har hittills varit väldigt positiv. De har varit väldigt informerande och svarat snabbt. Hoppas det håller i sig.

//Em

Åh så roligt Marge! Jag förstår ert resonemang angående att någonstans måste man sätta gränsen. Vi har bestämt att vi gör försök med en donering och använder oss av det som blir av det. Förhoppningsvis så blir det fler försök om det behövs. Men blir det inte det så blir det inte. Det känns som man levt på "paus" så många år ändå att någon gång måste man släppa taget. Det är första gången för oss med ED men vi har ju innan vi fick vår son gjort väldigt många behandlingar i Sverige. Men förhoppningsvis behöver ni inte tänka på det nu!  

Nu mår jag väldigt bra, när man har hoppet framför sig. Vi vet att jag ska åka i slutet på augusti om allt går vägen och då kan man slappna av på ett helt annat sätt. Och faktiskt verkligen njuta av livet och inte tänka på det.

Jag håller verkligen alla tummar och tår för det går bra för er alla! Det ger en själv styrka att fortsätta när man hör om andras framgångs sagor!

Håller som sagt alla tummar och tår för er alla.

//Em

Jag håller verkligen alla tummar för dig Alex!

Det verkar som vi alla resonerar lika gällande antal försök. Vi vet ju alla vilken påfrestning hela processen är både fysiskt och fram för allt psykiskt!

//Em

Stor styorkekram till er alla! Det är ju så jobbigt att hela tiden kastas mellan hopp och förtvivlan! Jag hoppas ni finner nya lösningar oavsett om det är att gå vidare med andra saker i livet eller nya försök.

Jag är så glad att jag hittade den här tråden så man har en plats där man kan ventilera sina tankar med andra som verkligen förstår!

Stor kram till er alla!
Em

Usch så nu ska man oroa sig för att man har en polyp också! Någon som vet hur vanligt det är?

Nästa gång är det din tur Hoppfull!

Stor kram

Så skönt att höra Hoppfull att du är på väg upp igen!

Kram!

Nu börjar det närma sig för oss...

Jag har svårt att tro på att vi ska komma iväg. Det känns som att det alltid dyker upp något på vägen som gör att det inte blir av. Så snälla hålla tummarna för oss att alla prover och undersökningar går som det ska.

Som det inte vore nog med att vara nervös och oroa sig för allt det medicinska så är vi kallade på intervju till Ryska Ambassade för vårt visum. Är det någon annan som blivit det? Känns nästan som vi är kriminella.

//Em

Hej!

Så roligt att höra att allt går bra "Michelangelina"! Det får mig att tro att det verkligen kan gå vägen! Spännande med tvillingar!

Till helgen är det vår tur att åka! Jag börjar verkligen bli nervös, inte för att jag vet för vad! Det känns som att allt har gått snett på ett eller annat sätt förut så varför ska det lyckas den här gången?! Jag försöker tänka på det som en mysig helg istället.

Sen är det nog att nu ska det göras. Under hela sommaren har jag mått väldigt bra för att jag vetat att vi ska åka senare och på så sätt alltid haft hoppet framför mig. Men nu när blir det verkligt är risken stor att hoppet försvinner. Svårt att förklara i ord men jag tror ni förstår vad jag menar.

Så nu ber jag er att hålla allt tummar och tår för oss!

//Em

Hej igen!

Vi måste ha skrivit samtidigt "Marge" för jag såg inte ditt inlägg för ens efter jag skrivit mitt! Jag vill självklart säga att jag har är jätte glad för din skull också. Som sagt det ger oss som är på väg stort hopp!

//Em