• Anonym

    Är detta normal trots eller något mer?

    Hej

    Jag har en livlig pojke på snart tre år. Han har ganska länge varit inne i "trotsåldern" med utbrott och så men den senaste tiden har det eskalerat väldigt mycket och jag börjar undra om detta är normalt.

    Han har börjat få fruktansvärda utbrott. Alltså inte "slänga sig på golvet och skrika nej" utbrott utan utbrott där han utan uppenbar anledning blir helt hysterisk och skriker till han skakar. Han är nästintill okontaktbar då. Det hjälper inte att jag försöker hålla honom. Då blir han ännu mer arg och slår och kränger. Jag har försökt att sitta brevid och prata lugnande vilket heller inte har någon verkan och jag har provat att lämna honom i fred under uppsikt. Han kan skrika upp till 45 min emellanåt.

    Han har även börjat bitas och slåss vilket han aldrig gjort förut. Idag tex. när jag skulle hjälpa honom med byxorna bet han mig i överarmen bara helt plötsligt. Vi var inte osams. Jag förklarade att det gör ont och så gör man inte. Detta kommer då och då. Mest mot mig och lillasyster 1 år nån enstaka gång. Han slåss och sparkas även rätt ofta. Om han inte får det han vill eller det inte går som han tänkt så slår han till.

    En annan sak jag undrar över är att han springer runt och förstör saker hela tiden. Jag håller på att bli galen på detta. Jag får springa efter honom non stop hela dagarna och passa för att han tar sönder leksaker, kastar saker, vräker ner alla leksaker på golvet, springer och kastar ut saker ur lådor och skåp. 

    Han har även som vana att försöka väcka sin lillasyster när hon sover middag genom att skrika, kasta saker.

    Jag hoppas verkligen detta är normal treårstrots som kommer gå över för just nu är jag väldigt orolig och frustrerad. Vi har hamnat i en negativ spiral där han hittar på dumheter och skriker/slåss/kastar saker och jag blir arg och skäller hela dagarna.

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Är detta normal trots eller något mer?
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Det är inte alldeles ovanligt att barn i den här tidiga trotsåldern ,
    när ofta talet som uttrycksmetod inte riktigt fungerar fullt ut, tappar kontrollen över sig själva och därmed ger sig på omgivningen i form av saker och människor, oftast de närmast anhöriga.
    Det kommer alltså att gå över, men jag tror att din son behöver din hjälp att få bukt med de värsta utbrotten, eftersom han är lite för liten för att klara av det själv. Pröva att under en period försöka ligga före honom i stället för efter. Det är inte lätt men fortsätt med dina ansträngningar att hålla honom när han får sina utbrott. Han kan själv inte hålla igen och få bukt med sina sparkar och slag. Men om du är riktigt uthållig och visar att du inte tänker ge upp så kommer han så småningom att mjukna i din famn. Medan du håller honom ska du också tala lugnande till honom och sätta ord på hans känslor, som du får gissa dig till. Han vet inte varför han gör så här men du kan i alla fall försöka förklara. Tex när man är arg på något eller ledsen för något så vill benen bara sparka...
    Det är svårast de första gångerna, men snart lär han sig att du hjälper honom och då kommer han själv så sakta att lära sig hur han ska uttrycka sina känslor på ett mer uppskattat sätt.
    Lycka till!
    Margit Ekenbark 

  • Anonym

    Har du nått ytterligare tips på hur jag kan få honom att sluta riva ut allt vi äger och har på hela golvet? Han leker ju inte med sakerna utan kastar bara och sparkar runt dem?

    Hur ska jag göra för att bemöta honom på ett bra sätt så han inte blir "skadad" av mitt skäll? Jag blir så frustrerad ibland att jag lyfter bort honom från det han håller på med på ett lite okonstruktivt sätt och kanske skäller lite för mycket. Jag skulle så gärna vilja bemöta honom bättre men ändå göra klart att detta är inte ok. 

  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Att skälla och tappa koncepterna hjälper sällan som du märkt. Ändå blir det så ibland. Men försök låta bli. Lås in sakerna så att han inte kommer åt dem utan att du är med och visar hur man gör.
    Lyft gärna bort honom. Hindra honom fysiskt från att skada. Det räcker för att han ska förstå att det inte är OK- Men du måste ha tålamod. Han lär sig inte det här på en gång. Det tar lite tid och du måste vara envis.
    MVH
    Margit Ekenbark 

Svar på tråden Är detta normal trots eller något mer?