Känns som mitt liv står stilla, ångest...

Hej. I mina öron låter det som du kanske har utmattningssyndrom ell depression. för då är det nämligen.vanligt att man inte har ork att ta tag i nånting, vare sig stort eller smått i vardagen. Det som är viktigt är att du inte försöker döma dig själ eller bli alltför frustrerad i så fall.

Det är ju i alla fall bra att du har mål, du vet vart du vill gå och vart du ska. Dröm, planera och gör det.

Det bästa sättet att komma någonstans är ju att bygga upp småmål för att ta sig till det slutgiltiga stora målet.

Sätt upp delmål, ta reda på vad nästa steg är att komma ett steg närmare vad du vill.

Skriv gärna här vad du har på hjärtat, om du vill. :) 

Jag skulle säga att ork de har jag. De är kanske snarare motivationen som saknas. Jag har liksom inget att se framemot och de som jag har att se framemot tycks ändå passera förbi i ljusets hastighet heller ändå aldrig inträffa. Men i och för sig försvinner nog orken med då jag antagligen skulle kunna fylla mitt liv med mer av dessa roliga saker, jag vet bara inte hur?

icy, Ja, jag drömmer, jag försöker planera men oftast stannar de där, de går inte som jag vill, jag inväntar annat och de slutar med att inget händer. Kanske jag vill för mycket på en gång och att de gör att jag inte orkar?

Små mål har jag försökt med, de funkar ganska bra men de är ändå sjukt jobbigt att nå de stora sakerna. Just nu vet jag egentligen vad jag behöver göra men de går inget bra med de, kanske för att jag inte försöker tillräckligt mycket, kanske för att de faktiskt går dåligt. Jag vet inte.

Tja är det något jag själv lärt mig med mina egna erfarenheter är att all mitt misslyckande har berott på att jag inte försökt tillräckligt hårt, inte velat tillräckligt mycket.

Jag försöker intala mig själv att, jag vet. Jag kommer dit. Även om det tar tid, så kommer jag komma dit. Bli inte deppig, för jag vet att det kommer.

Du måste tänka att ingenting är faktiskt omöjligt, att ens drömma vill vissa inte göra, för vissa vill inte ha förhoppningar. Du har förhoppningar, du har ju krav på dig själv för vad du vill göra.

Det är viktigt att sätta upp måttliga, men också rimliga mål. Något du klarar av, det är enbart vi som står i vägen för oss själva.

Det är jobbigt att nå de stora sakerna man vill i livet, men med små delmål, och vetskapen att du KOMMER nå dit.. Och när du en dag gör det.. Kommer det vara värt det. 

icy, jag vet ju innerst inne att de du skriver stämmer.

Ett exempel på en grej jag velat och "tänkt" göra i ett år nu, jag sa åt en person jag kände för ett år sen att de var på gång att hända då. Jag har nu nyligen tagit ett ynkligt litet steg mot att verkligen göra de. Sen nästa steg är att verkligen göra de bara de ynkliga lilla steget visar resultat. De är liksom problemet med mig, jag vill verkligen göra men sen funderar jag hur de är nu och vad som kan hända och inte hända. De jag kommer fram till är att "nuet" vet jag om men framtiden kan vad som helst hända, både de jag vill att ska hända men också att jag glider bakåt från var jag nu är.

Jag har egentligen rätt stora drömmar, helst skulle jag vilja vara där nu men sanningen är att om allt går bra är jag där om 10år de är vad som skapar ångest. För 5 år sen kunde jag inte ens drömma om att jag skulle vara var jag nu är, då var allt på väg att ordna sig och jag insåg inte problemen sen dess har jag glidit djupare och djupare men inte desto mer försökt ta mig tillbaka upp, de är de jag nu vill göra. Skulle jag tagit rätt väg från början, heller om jag av en anledning skulle hamnat i den motsatta situationen mot var jag verkligen hamnade i för snart 10år sen kunde allt nu varit bra och som de ska vara.

Jag borde inte tänka så där för gjort är gjort och jag vet ju inte heller om de faktiskt vore bättre att gått en annan väg...